Steg upp redan vid 07.00 trots semester och åkte till stallet för att ”kolla läget”, dvs om och i så fall hur det gick att köra på vägarna.
Enligt maken hade man varnat för att ge sig ut eftersom det snöade en hel del men jag vet också att Skåne är ett mycket omväxlande landskap med precis lika omväxlande väder. Att snön vräker ner i den ena delen av regionen behöver med andra ord inte betyda någonting i någon annan del.
Klockan 8 traskade Archie ut i hagen, då snöade det ganska mycket och jag funderade verkligen på det lämpliga i att köra till Skryllegården och springa så som jag hade tänkt.
Eftersom jag i princip aldrig frångår uppgjorda planer bestämde jag mig för att prova att köra och i värsta fall vända om vädret verkade alltför illavarslande.
Och tro det eller ej men det var inga som helst problem att köra de kanske 2 milen till mitt motionsspår- däremot insåg jag väl på plats (där jag faktiskt inte var den enda knäppgöken- såg säkert 10 bilar på plats men i ärlighetens namn inte en enda människa) att jag inte skulle kunna springa i den ankeldjupa och oplogade snön i mina gymnastikskor- inte om jag inte ville bli genomblöt om fötterna vilket kanske inte är helt optimalt i minusgrader.
Så….det blev till att springa i termostövar OCH termobyxor- snacka om extra belasting i det redan tyngre underlaget än vanligt.
Denna gången valde jag och Soya att springa i ”hundspåret” som är 4,7 kilometer och detta sprang vi 2 varv, dvs nästan en mil.
Spåret i sig var trevligare än 10-kilometersspåret som jag sprang sist men varför måste alla jäkla motionsslingor avslutas med en lång uppförsbacke?
Jag var inte helt oberörd av att ragla omkring i snön, det ska erkännas- det gick ju inte lika lätt att springa som på barmark men att jag ens klarade av det i min outfit tyckte jag själv var bra gjort :).
Någon tid för fotografering i det förvisso mycket vackra skogslandskapet tog jag mig inte- jag ville hem innan ännu värre snöfall skulle stoppa färden men det var faktiskt inga problem att köra hem heller.
På hemvägen körde jag en liten omväg för att titta till min svarta springare- jag undrade vad han tyckte om att snön som yrde men när jag åkte förbi verkade han helt oberörd.
Så här ser det ut i trädgården- 2 förskrämda äpplen dinglar kvarglömda i vårt träd!