Idag insåg jag en sak medan jag sprang den numera sedvanliga milen på Skryllegården- nu finns det inga ursäkter kvar för att inte springa året runt.
Jag kan inte riktigt bestämma mig för om det är bra eller dåligt men det lutar väl åt det förstnämnda :).
I och med att jag har upptäckt Skryllegården och den preparerade och upplysta slingan så är det bara att inse att man även kan springa i snö och/ eller mörker.
Idag var det första gången jag sprang en vardageftermiddag, jag vill helst undvika att möta andra motionärer eftersom Soya springer lös men så lite människor som var ute och rörde på sig så ska det nog inte vara några problem framöver heller.
Nu är målet inte att springa längre och längre- jag hade nog orkat springa 15 kilometer under pistolhot utan att springa fortare och fortare.
Ännu tar det över en timme att springa en mil och lite får jag väl skylla på snön men målet är att så småningom komma under 60 minuter.
