Jag har ibland funderat på vad min kines skulle göra om jag blev attackerad av någon när vi är ute och går eller om någon hade brutit sig in hemma hos oss.
För att vara så mesig och snäll som Soya ju är så har det förvånat mig att hon nästan alltid skäller till ganska argt om någon som hon inte känner kommer hem till oss men å andra sidan är det verkligen ett spel för galleriet; hon tystnar omedelbart och ser mer glad ut än något annat när hon väl möter besökaren på nära håll.
Ute har hon vid enstaka tillfällen skällt till av förskräckelse om någon har dykt upp hastigt i mörkret men inte heller då hon hon gjort något utfall eller så utan sett till att hålla sig på behörigt avstånd.
Så jag gissar att det nog är en tämligen falsk trygghet jag känner när jag har Soya med mig på ställen dit jag aldrig skulle gå/ springa ensam (i Skryllegården i mörker tex) , hon är nog inte mycket att förlita sig på i skarpa lägen eller så skulle hon kanske förvåna mig? Förhoppningsvis behöver jag aldrig undersöka detta närmare…
Min schäfertik Ketty var om möjligt ännu mildare än Soya men på grund av sitt utseende (läs: ras och de fördomar som följer med den) så kunde folk känna respekt för henne vilket jag ibland utnyttjade.
Om vi gick någonstans där jag inbillade mig att tex ett gäng ungdomar kunde ”få för sig något” brukade jag dra henne till mig och väsa, fast fullt hörbart ändå ”håll dig lugn nu”.
Hade de som mötte oss vetat att jag då tilltalade världens i särklass mesigaste hund hade de gapskrattat åt denna kommentar men i det fallet var det bra att de dömde hunden efter håren ha ha!
Har haft en schäfertik som var så gudasnäll men såg hyperfarlig ut!Saknar,sedan 9 år.
Sitter lite i samma båt.
mina hundar:
Cindy Collie-samojed 11½ år och Habibi Bordercollie-samojed 1½ år hade glatt kommit och välkomnat om någon bröt sig in, Nåväl Cindy pratar ju ganska mycket ylar och ”morrar”på ett vänskapligt sätt… Så hade någon missuppfattat ”morrningen” kanske det skulle göra nytta.
Ute på promenad, har Cindy lärt sig at man inte ska bry sig om andra, varesig djur eller människor. Habibi däremot vill gärna hälsa och översvalla med sitt unghunds och vad söt jag är beteende där det även ingår att lägga sig på rygg och slicka i ansiktet om hon kommer åt.
Så NEJ av hundarna har jag ingen trygghet att vänta mig.
Annat var det med min gamla Romantique (häst) han kunde försvara mig och det både mot andra hästar som inte uppförde sig eller ställa sig hotfull mot folk som jag reagerade avvaktande eller konstigt på – om jag tillät. OCH det ingav respekt när en stor 170 cm halvblods kille visade attityd.
mvh
Cia
*S* Där har jag faktiskt inga tvivel 🙂 Två schäfrar med mycket dådkraft och skärpa, som dyrkar marken matte går på.. Max har försvarat mig en gång, även om det räckte med ståndskall och rest ragg. Men jag vet att han inte tvekar om det skulle vara så.
När jag var tonåring och åkte nattbuss hem från kompisar var det enormt skönt, både för mig och föräldrarna, att jag hade min dåvarande schäfer med mig. Han tvekade inte att försvara och gillade inte alkoholpåverkade människor heller. Som väl är backar de flesta när 52 kg schäfer morrar och visar tänderna 😉
Zvante har försvarat mig mot ett gäng med gäss en gång, och jag tror faktiskt att han hade försökt försvara mig mot en människa också – frågan är bara hur många som blir rädda för en hund på under 10 kg 😉
Zahra skulle kanske inte försvara mig, men däremot glatt hoppa mot alla som kommer i närheten och detta för att pussas. Skulle säkert skrämma bort en och annan. Hilda däremot har en viss tendens att försvara mig och Zahra, mot både ditt och datt, fast särskilt andra hundar och om de är svarta… Men hon kan faktiskt skälla och försvara mig mot människor som HON tycker är hotfulla. Fast hur många som skulle bli rädda för denna späda whippet på ca 13 kg, är en annan sak. Zahra skulle vara mer hotfull, även om hon inte är så mycket större men hon är så intensiv.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Ja, det är lustigt det där hur många dömer en hund efter ras, storlek och vikt.
Ändå vet ju varenda hundägare att en 50-kilos hund kan vara långt snällare än en 5 kilos dito osv.
Nu ÄR ju Soya otroligt och omvittnat snäll men jag är övertygad om att en anledning till att ”folk” inte blir rädda för henne när hon kommer springande lös är att hon ser lite ”halv-skojig” ut när hon tex har sina söta täcken på sig = de som inte känner henne tolkar in att en så lustig hund måste vara snäll :). Hade jag haft en rottweiler/ schäfer/ grand danois tex som kommit springande på EXAKT samma sätt (dvs okopplad) hade nog de flesta blivit mer eller mindre rädda och/ eller förbannade över att hunden var lös.
Du, i de lugnaste vatten…..!
Min genomsnälla colliekorsning som gladeligen bjuder in kreti och pleti här och bara viftar på svansen och ser glad ut förvandlades en natt då någon var ute vid vår grind till ett MONSTER!!! Han blev en helt annan hund, riktigt aggressiv! Såg ut som Cujo typ….!
Cecilia:
Det är bara att hoppas att Soya också skulle kunna bli Cujo vid behov:)!