I natt, faktiskt exakt klockan 00.00 vaknade jag av att Soya nös riktigt rejält och gång på gång.
Det hör till saken att hon i vanliga fall aldrig nyser så när kanske 12-15 nysningar hade dånat över sovrummet var jag tvungen att sätta mig upp i sängen och titta till henne.
Soya verkade inte speciellt bekymrad utan halvlåg stilla vid mina fötter med den skillnaden att hon fortsatte att nysa 2-3 gånger i stöten med kanske 30 sekunders intervall.
Jag blev faktiskt otroligt bekymrad direkt- sist jag hörde talas om en konstant nysande hund var nämligen i somras då en av Soyas whippetvänner Ville råkade ut för just detta- bara sådär.
I Villes fall kunde man först efter det andra veterinärbesöket konstatera att han hade fått in ett grässtrå genom näsan (!) och det var detta som irriterade hela tiden- typ ett dygn innan man löste problemet.
Där jag låg i sängen, fortfarande sömndrucken såg jag framför mig hur jag nu skulle behöva köra till djursjukhuset i Malmö mitt i natten och i det snökaos som råder för låta henne vrålnysa hela natten skulle jag aldrig uthärda.
Innan jag hann sätta planen i verket upphörde dock nysningarna lika fort som de börjat och jag låg sedan en stund och funderade på om Soya kanske hade fått in något litet dun från vårt enorma täcke i näsan.
Denna tankebana visar bara hur trött jag var för när jag gick igenom allting i huvudet i morse insåg jag att vi inte alls har något duntäcke (det måste ha varit ett önsketänkande från min sida) utan ett helt ”vanligt” täcke från IKEA.
Soya har tack och lov inte nyst en enda gång sedan spöktimmen och nu återstår bara en sak att göra: skicka maken på HÖRSELUNDERSÖKNING :)!!!!
För hur man kan sova sig igenom femtioelva skallrande nysningar från någon som ligger 30 centimeter från en övergår i alla fall min fattningsförmåga :)!!!
Och NEJ Micke….jag har INTE drömt allt detta *GARV*!!!!
