När jag jobbade med försörjningstöd (det som i folkmun fortfarande kallas socialbidrag) hände det ibland att det kom en ansökan med posten där jag direkt kunde säga: ”den här är det en somalier som har skickat”.
Många somalier använder någon form av sötaktig parfym/ rökelse som har en väldigt speciell doft och det som jag alltid fann otroligt var att denna kunde sätta sig på på papper– papper som dessutom hade färdats från en brevlåda och till vårt kontor i kanske någon dag.
Härom dagen besökte jag en rökare (inte i tjänstens vägnar utan privat) och den doft som mötte mig i dennas lägenhet var tyvärr allt annat än den långt behagligare ”somaliska doften” utan ren och skär cigarettröksdoft.
Åter igen fascinerades jag av hur också denna doft (läs: stank) har förmåga att ”sätta sig”- min jacka luktade fruktansvärt i säkert en timme efter att jag hade lämnat denna lägenhet trots att jag hade hängt av mig den i hallen vid ankomsten.
Ännu mer förvånad blev jag då jag öppnade personens julklapp flera dagar senare.
Gåvan, en tröja, stank av cigarettrök!
Tyvärr sägs det ju att många rökare förlorar delar av sitt luktsinne och det är kanske i alla fall delvis anledningen till att de fortsätter med denna gräsliga last; de förstår inte själva hur de förpestar allting i sin omgivning, både sitt hem och allting däri.
Dessutom luktar de ju ofta väldigt illa själv, både i största allmänhet då röken sätter sig i kläderna och framför allt när de precis har avlutat ett rökpass.
Händelsen med den cigarettförpestade tröjan (som ärligt talat förtog det mesta av glädjen över att ha fått den) fick mig att fundera på oss hästmänniskor och de dofter vi omger oss med ibland.
Ni har väl alla någon gång tagit hem ett hästtäcke eller en vojlock och kunnat konstatera hur lukten, tycks ha koncentrerats typ 50 gånger och hur det fullständigt stinker häst?
Och hur många av er går stall/ridklädda i både mataffärer och i andra etablissemang?
Jag ska erkänna att jag gör det ibland även om jag faktiskt oftast känner ett stygn av dåligt samvete och skäms för att andra ska behöva utsättas för mina ”dofter”.
För det tycks mig som om hästdoften, när den sitter på olika tyger och flyttas från sin ”naturliga miljö” (läs: stallet) alltså förstärks hundrafalt och till och med jag som aldrig känner egentlig hästdoft i stallet kan tycka att både min jacka och annat verkligen luktar just häst och inte så gott när jag är någon annanstans.
Vad gäller rökarna är jag väldigt tacksam över att det numera råder rökförbud på så många ställen- inte bara för att rökning är skadligt utan faktiskt också pga stanken.
Kanske borde vi hästmänniskor självmant avstå från att förpesta andras luft med våra odörer, eller vad tycker ni?
Är ni kanske redan nu noga med att byta till vanliga käder så fort ni lämnar stallet eller går ni glatt och handlar allt möjligt i er rid-outfit?
Sitter ni i ridbyxor i soffan hemma hos er själv?
Åker ni buss i hästkläder och/ eller skulle ni kunna tänka er att åka och hämta ert barn på dagis i stallplaggen?
Hur tänker ni eller har ni aldrig ens funderat över detta? Eller bryr ni er inte?
Jag är oerhört tacksam över att vi har parfymförbud på jobbet. Beklagar visserligen anledningen(två oerhört känsliga personer som får astma) men ack så skönt att slippa dels de som hällt hela parfym/rakvattensflaskan över sig (känns det som ) eller de som har parfym/rakvatten som i min näsa luktar illa.
Har också upplevt att lukter förstärks. Men det är skillnad på lukt från olika stall. Lukt från travstall har en speciell lukt som jag inte hittat i ridstall.
Någon som har märkt samma?
Jag är inte så ofta i travstall men har i tidigare yrke fått in personer i hästkläder och direkt känt var de hör hemma.
Rie
Rie:
Stall-lukt tror jag beror väldigt mycket på ventilation och ”allmän boxhygien”.
På ”min” ridskola hade vi för ”tusen” år sedan både dålig ventilation och många lektionshästar som stod i spiltor.
Denna kombination gjorde att man nästan kvävdes av ammoniakångor när man öppnade stallet på morgonen.
Minns att en av mina fd hästskötare, ”Ullareds-Petra” skötte en lektionshäst som var nordsvensk. Denna häst producerade typ dubbelt så mycket kiss och bajs som de andra hästarna och vi andra brukade reta Petra eftersom hon alltid STANK av denna häst :).
Även min dåvarande sambo, själv ”trav-människa” sedan urminnes tider klagade på lukten i ridskolestallet- han var van vid helt andra dofter från de mer välventilerade travstallen.
Själv tycker jag att varken Archie eller jag själv luktar speciellt mycket häst och det beror nog inte bara på att min näsa är ”bedövad”.
Jag mockar ju 2 gånger om dagen till honom (= alltid ren box) och håller honom alltid helklippt när vinterpälsen kommer så det finns inte så mycket som lukten får fäste i.
Faktiskt samma sak med min hund; hennes otroligt korta päls gör att hon aldrig luktar så där ”våt hund” som en del andra lång-pälsade raser kan göra när det tex regnar på dom.
Går endast in i mataffärer i nödfall med ridkläder. Då skulle jag knappast stå och vrida på frukt och grönsaker eller dylikt. Jag tror också att man har fått lite skev syn på hästlukt. Personligen tycker jag att hästar är några av de renaste djuren som finns! Bortsett från de individer som bajsar i sin egen krubba eller vattenkopp haha…
Minns när jag var yngre och kompisarnas föräldrar rökte i bilen. Vilka tider! Får lite lätt ångest när jag tänker på det.
När jag började jobba på socialbyrå för lite mer än 20 år sedan var det tillåtet att röka både i lunchrummet och på de egna tjänsterummen.
Lunchrummet var pyttelitet, vi var många som skulle knöla ihop oss och ibland höll man på att kvävas av cigarettröken.
Min närmaste chef var storrökare och delade rum med en annan rökare.
Som ny var man tvungen att springa in till chefen STÄNDIGT (man fick inte delegation på några månader och hade därmed inte rätt att fatta egna beslut) och ibland låg dimman tät i detta rum.
Minns också en annan storrökande kollega. Hans rum STANK fortfarande efter 5 veckors semester!