Efter hagintag vid 14.00 bestämde jag mig för att utnyttja den djupa snön till lite styrketräning- jag vet ju själv hur jobbigt det är att pulsa fram i det vita.
Det blev en 45 minuter lång tur i skritt- längre vågade jag inte rida eftersom det just är mycket mer ansträngande att behöva ta sådana jättekliv för att kunna förflytta sig.
Jag lyckades hitta några ställen där Archie kunde hämta andan lite och gå på plogad mark och det uppskattade han nog.
Det gnisslade väldigt under hans fötter när han gick- inte så konstigt eftersom det var ca minus 8 grader.
Men eftersom det var vindstilla (och han hade dubbla täcken på sig för första gången under en uteritt) så överlevde både han och jag kylan även om mina fötter klagade lite efteråt.
Scooterhuvan var dock en hit så den ska jag använda fler gånger.
Maräng? Nej…snö!
Min marängvandrare!
Skåne är vackert- säg inget annat!
