För ett tag sedan hade jag en intressant diskussion med en annan hästtjej.
Vi förundrades båda över vissa hästägares agerande i några specifika sammanhang och funderade på om detta berodde på att dessa var ohjälpsamma eller bara obetänksamma- så som rubriken lyder.
Låt mig förklara:
På ridskolan där jag hade Archie uppstallad tidigare ingår det utsläpp och intag i stallhyran och jag såg ibland hur det kunde gå till om vissa hästägare råkade komma till stallet precis när det var dags för intag.
I stället för att gå ner och hämta sin egen häst i hagen (dessa ligger inte i direkt anslutning till stallet utan man får gå i 5-6 minuter) kunde hästägaren helt ”iskallt” stå i dörröppningen och vänta på att personalen skulle hämta hästen- något som är fullständigt otänkbart för mig tex.
Det finns inte i min värld att låta andra handskas med min häst medan jag står och tittar på- jag vet att personalen har annat att göra OCKSÅ och skulle känna mig hur dum som helst av att stå och hänga medan de hade jobb kring min häst, OAVSETT om jag har ”betalat” för tjänsten genom stallhyran eller ej.
Jag ser samma beteende på nuvarande anläggning.
Folk kan gladeligen hoppa in i sina bilar och köra hem just när stallägarna har fullt upp med hagintag, något jag heller aldrig hade haft mage att göra.
Ok om man är stressad av någon anledning men då hade jag i alla fall ursäktat mig med just detta och inte bara kört min väg utan ett ord.
Det går så mycket fortare om man hjälps åt och vi pratar här inte om att vandra hundratals meter med hur många hästar som helst utan våra hagar ligger dels i direkt anslutning till stallet och dels har vi aldrig mer än knappt 25 hästar på stall.
Däremot så blir hästarna lite oroliga när de ska tas in (alla vill in precis samtidigt och nu, nu nu) och ju snabbare alla kommer in i stallet desto säkrare tycker i alla fall jag att det känns och har därför ännu svårare att förstå att man inte kan ta sig den lilla tiden att hjälpa till.
Samma då det fodras: hästägaren står och tittar på medan den som fodrar går in till hästägarens häst med foder?!?
Varför inte grabba tag i höpåse och spann och säga ”jag kan ge min häst själv” – läs: jag kan HJÄLPA dig!
För mig är det som sagt fullständigt självklart att hjälpa till med det jag kan framför att stå och titta på när andra arbetar- i alla fall i just de exempel jag redogjort för ovan.
Men uppenbarligen tänker och resonerar inte alla likadant och jag funderar på vad det beror på.
Är det alltså obetänksamhet, slöhet, ouppfostran eller anser man rent av att ”har jag betalat för en tjänst så ska jag minsann inte behöva hjälpa till”.
Vad tror ni och hur resonerar och agerar ni själva?
har sett samma sak många gånger och ag fattar inte alls. Resonerar som du, är ag där tar jag mina kusar. Inte fasen står ag och tittar på. Spelar ingen roll att jag betalar för det. Inte heller skulle jag släppa ut min häst i hagen igen strax innan de ska gå in, drar gränsen kring 45 min beroende på hur länge de är ute om dagarna.
Men en person som står och glor när andra jobbar, speciellt i sådana situationer, får inte så många hjälpsamma handtag tillbaka heller. Och då gnälls det 😉
Jag håller med Åsa och Birgitta i detta.
Ibland baxnar man över folk! Jag har en bekant som har inackorderingar, en av dem en kompis. Denne kompis har väldigt billig stallhyra, vet om detta men kan ändå med att ta betalt för att stallägaren ska få förvara saker i hästägarens tomma, gamla stall. Det är också hårresande i min värld.
Jag fick som 10-åring lära mig av en barsk ridskolechef att man minsann aldrig, aldrig står med armarna i kors i ett stall. ”Ta en sopkvast eller vad som helst!”
Jag överlevde den tillsägelsen och håller med, det finns alltid något att göra.
Det är lite samma mentalitet som man ser på snabbmatsrestauranger eller liknande. Folk grisar och lämnar enorma skräpberg och ändå kan man inte förflytta sin bricka två meter till avfallsinsamlingen.
Fia:
När jag var student jobbade jag på ett café där det fanns brickställ där det var meningen att matgästerna skulle ställa sina brickor när de hade ätit färdigt.
Många struntade i det och lämnade bara allt i en grisig röra på borden= merarbete för MIG.
Sedan dess skulle jag ALDRIG kunna gå ifrån ett bord på snabbmatsrestauranger eller dylikt utan att ta bort min bricka- det skulle kännas fullständigt fel.
Håller med Fia, i mitt fall var det en barsk ”stor tjej” som vrålade: ”Alla som inte gör något får gå UT!!!” varpå man högg närmsta sopkvast och gnodde så att det yrde!
Det där med brickor på caféer och restauranger – jag tycker att det är lite likadant med hotellrum.
Själv jobbade jag som våningsstäderska under gymnasietiden och det är ganska fascinerande hur mycket folk lyckas ”svina ner” ett rum på bara en enda natt och på ett sätt som ganska tydligt annonserar: ”Det är ändå någon annan som ska ta rätt på detta!”
Inbillar mig att folk som haft olika jobb har större förståelse för andra som har dessa jobb och vet hur mycket man uppskattar att gäster inte går in för att skita ner/stöka till mesta möjliga.
I mitt stall har vi en regel som säger att man tar in själv/lämnar hästen inne om man är i stallet kring 18 på kvällen, intagstid är 19. Vi har kollektivt på kvällarna och alla är överens om hur man själv vill ha det när man har kvällstjänst, så det funkar jättebra.
/Keb
Har till och med varit med om att en tjej sa att ”det är väl fullservice här” när hon inte sopade efter sig på uppställningsplatsen…Vad säger man då?
Det som retar mig är att jag aldrig kommer mig för att fråga VARFÖR dom inte hjälper till. Om inte annat för att få höra vad dom svarar….
Hästis:
Du har rätt, jag konfronterar heller aldrig dessa ohjälpsamma människor, är väl för konflikträdd ibland och finner mig helt enkelt inte andra gånger.
Fast det är klart, jag är en sån som inte kan lämna stallet utan att plocka ut de eventuella ”högar” som producerats i boxen…vilket jag märker inte alls alla tycker är självklart att göra…
Hästis:
Va?!?! Är du också bajs-besatt?!?!
Jag har på fullt allvar ALDRIG NÅGONSIN ställt in någon av mina hästar i en box utan att ha tagit bort eventuella högar. Jag VET att det är lite väl överdrivet men det skadar ju ingen *garv*
MVH Den knäppa
Jag håller absolut med i detta. Det som jag däremot tycker är märkligt är att du inte alls känner något som helst ansvar att tillföra något när det gäller tävlingsverksamheten i din klubb. I min värld är det i stort sett samma sak att stå och titta på när personalen tar in hästarna som när klubbkompisarna jobbar för att du skall få tävla ….
Anna:
Jag håller inte alls med och tycker det är en lite väl konstig jämförelse.
På den riden (ca 10 år sedan) då vi ordnade enstaka dressyrtävlingar var jag engagerad i dessa och hjälpte till på olika vis.
Hopptävlingarna ser jag inte den minsta anledning till att engagera mig i då jag är helt ointresserad och då det finns andra som vill hålla på med detta.
Att tvingas hjälpa till blir aldrig bra och hade vi haft detta tvång på klubben hade jag fått välja:
byta klubb eller hjälpa till.
Ska jag vara lite fräck får jag nästan säga att min klubb ska vara glad att jag fortfarande tävlar för dom då de under många år inte gjort ett endaste dugg för dressyrryttarna. Vi (i princip inga kvar idag) har inte erbjudits en enda sponsrad träning eller NÅGOT öht så min lust att engagera mig i hopptävlingarna är obefintlig.
Det handlar lite om att ge och ta och jag får verkligen INGET av min (på pappret) egna klubb.
Och du….under de snart 30 år jag varit medlem har jag engagerat mig på MÅNGA vis:
Jobbat med stalltjänst på ridskolan i massor av år, kört lektionshästar hit och dit ”tusen gånger”, drivit cafeterian i flera år, engagerat mig i klubbtidningen och skrivit massor, suttit i styrelser och valberedning, hjälpt till att ordna dressyrtävlingar, hållit kurser osv osv så jag tycker nog att jag gett min klubb en hel del, eller?
Alla kan inte engagera sig i allt men jag anser som sagt att jag gjort mer än många genom åren.
Hmm, jag har för mig att det finns gamla inlägg som beskriver oviljan att tex plocka undan saker/sopa osv då ”det ju faktiskt finns personal till det”? Eller så minns jag fel. =).
Att hjälpa till på tävlingar är en självklarhet anser jag. I många klubbar häromkring är det ett krav på att ställa upp som funktionär om man är licensierad ryttare. Inte mer än rätt tycker jag. Det behövs alltid funktionärer och de som ställer upp i nyckelpositioner är guld värda.
Att åka omkring och tävla år efter år och tycka att man hjälpt till tillräckligt för 10 år sedan… njae, det skulle jag inte gilla.
Men om du inte tycker att du vill hjälpa till på din egen klubb kan du ju hjälpa andra? De blir säkert jätteglada om den dyker upp en extra funkis.
Här hjälps vi åt över klubbgränserna och delar på tillgängliga funktionärer på de mest krävande tävlingarna. Väldigt trevligt dessutom att lära känna många.
Prick:
Du har rätt i att jag vid något tillfälle skrev om att andan på ridskolan i alla år jag stod där var mycket ”det finns betald personal” vilket fick till följd att även jag var ganska slarvig med att sopa stallgången. Därmed inte sagt att jag betedde mig som en fullständigt ansvarslös slarver som slängde både mina och klubbens saker omkring mig eller på annat sätt bar mig illa åt :).
Och det var EN sak som jag slarvade med och tycker inte riktigt att det går att jämföra med att låta någon annan gå och hämta ens häst från hagen eller fodra ens häst när man själv står BREDVID och TITTAR PÅ.
Ärligt talat tycker jag inte heller att ”hjälpa till som funktionär på klubbens tävlingar” har med mitt inlägg att göra; jag har mycket svårt att förstå varför det för flera läsare (vi har ju diskuterat detta tidigare) är så självklart att man ska hjälpa till på den egna klubben när man betalar dyra pengar för att få tävla hos ANDRA klubbar?
Varför är det en självklarhet tycker du? Vår klubb ordnar ju inga dressytävlingar och hopptävlingarna deltar jag aldrig i så varför är det självklart att jag ska engagera mig i dessa?
Sedan tror jag att en del av åsikterna hänger ihop med i vilken klubbanda man är uppvuxen och hur stor klubb man tillhör. Betänk att vår klubb har över 800 medlemmar- det är liiite skillnad mot småklubbar med långt färre hästmänniskor (som kan/ vill hjälpa till).
Jag har själv flera gånger sett tävlingsryttare som mer eller mindre kastar sig av från den egna hästen efter avslutad tävlingsritt för att direkt rusa iväg och hjälpa till med något under klubbens egna tävlingar. Men observera: detta har jag sett hos andra klubbar- i princip ALDRIG (eller i vart fall ytterst sällan) hos min egen klubb.
Vi har en hel del ryttare som bara tillhör vår klubb ”på pappret”, dvs de har enbart löst tävlingslicens hos oss och har i princip aldrig satt sin fot i varken vårt ridhus eller på anläggningen i övrigt.
Vi har genom åren också haft en hel del mycket namnkunniga ryttare (framför allt på hoppsidan) som valt att tävla för vår klubb och dessa har jag då aldrig sett hjälpa till på några tävlingar.
Med andra ord finns det ingen TRADITION och framför allt inget KRAV från vår klubb att man SKA hjälpa till ”bara” för att man väljer att tävla för klubben och då kan jag inte heller se varför man skulle göra det om man inte VILL.
Mig veterligt finns det gott om medlemmar hos oss som VILL hjälpa till (har aldrig sett upprop som handlat om brist på funktionärer) och att då skuldbelägga de som inte är ett dugg intresserade ser jag ingen som helst mening med.
En del som uttalat sig på bloggen tidigare verkar nästan tycka/ tro att jag en världsunik parasit men jag vill påstå att de flesta som tävlar för just vår klubb agerar ungefär som jag.
Och jag ser som sagt inte något fel i det.