Inte bara för egen del utan för alla de storys jag hört från vänner och bekanta och allt jag läst på nätets diskussionsforum dessutom.
Varför är det så svårt att reklamera just sadlar?
I ett inlägg förra veckan (”Reklamera mera- igen”) glömde jag att nämna att jag förutom allt möjligt annat även reklamerat en sadel men innan jag fick tillbaka mina pengar så var det banne mig en kamp på liv och död höll jag på att säga.
Är det för att sadlar är så dyra som säljarna inte gärna vill ta tillbaka dom? Är det för att sadeln väldigt snabbt tappar sitt ABSOLUTA nyskicks-utseende (dvs får något litet märke så att man kan se att den använts i alla fall någon gång)?
Ja, inte vet jag (vet ni????) men det är ett faktum anser jag utifrån som sagt alla historier jag hört.
Vet en häst som fick ryggbesvär (ont) efter att en måttsydd sadel köptes- inte tog den utprovaren tillbaka sadeln inte!
Känner också en hästägare som lurades att lämna fina sadlar i inbyte för ett spottstyver och sedan få en sadel som inte passar.
Osv….
Själv fick jag låna hem säkert 10 sadlar av en utprovare som sett min häst (Décima) IRL men som trots det inte lyckades få en sadel att passa- det var då jag tröttnade och begärde pengarna tillbaka.
Just MIN story är rena skräck-historien om hur man inte bemöter kunder- bla bad mig utprovaren vid ett tillfälle att ”ringa om 5 minuter då han inte hade tid att prata just för stunden”- därefter lyfte han inte luren mer hela den dagen trots att jag i min förtvivlan (hur kul är det att vara utan sadel) ringde hela dagen och hela kvällen. Seriöst eller hur?
Har ni råkat ut för bekymmer när ni har köpt sadel eller har allt gått som på räls?
Ja inte skulle då jag vilja betala dyra pengar för att få en begagnad sadel o de anser jag att en sadel är som ridits i i ca 14 dagar!
Betalar jag så vill jag ha en splitter ny sadel UTAN märken ;0)
Vet man att man ska köpa sadel så får man väl vara noga med att prova ut sadeln och provrida…..kanske ”sadel homeparty”skulle vara nåt ;o)
så man fick prova rida i den om man säger så.
Typ alltså att sadelmärkena helt enkelt ansträngde sig o mötte kunderna på det vis att köparna fick prova rida och hitta sin sadel som passar……
Sadlar är svårt och man kan behöva prova ett antal för att hitta sitt märke o sin typ av sadel….men att få en begagnad sadel för att nån reklamerar den efter 14 dagar och kanske 10 ridturer det går fetbort för mig i alla fall om man säger så 🙂
Vi köpte en ny sadel från en affär som tog hem från hela Stubbens sortiment mot att man betalade handpenningen. Sadeln passade inte (trots att vi provat en likadan tidigare som passat, men sadlar är ju lite individuella). När vi då skulle lämna tillbaka så fick vi höra att det inte var öppet köp ”Ni var ju tvungna att betala handpenning”.
Jag förklarade att ”Ja ni sa vi var tvungna att betala handpenning men det är inte samma sak som att inte ha något öppet köp! Det är bara en förbindelse att verkligen köpa sadeln, vilket vi gjorde, eller förverka handpenningen”
Vi hade aldrig köpt en ny sadel från dem om de sagt innan att det inte var öppet köp.
Då de verkligen inte sagt ETT LJUD, ingenting, om att det inte var öppet köp + att det stod öppet köp 30dagar på kvittot så hade de inget att komma med utan tog tillbaka sadeln efter att försäljaren pratat med sin chef. Men det kändes obehagligt att behöva ”bråka” i något som vi hade solklart rätt i. Det var verkligen ingen liten affär vi köpte sadeln ifrån heller…
Kan tillägga att vi inte ens red i sadeln, bara la den på hästen och den låg totalt annorlunda än den andra nya sadeln vi provat av exakt samma märke och modell. Man såg direkt att det inte skulle gå. Då bestämde vi oss slutgiltigt för att inte köpa någon ny sadel igen, nej nu får det bli begagnat i fortsättningen!
Jag har nog varit rätt förskonad.
Köpte en ny hoppsadel och efter en månad hör säljaren av sig och ber om ursäkt för att de tagit 1000;- för mycket betalt! Jag var välkommen när som helst att hämta pengarna =).
Annars har jag köpt mest begagnat. Ofta tjänar man på det och i alla fall förr i tiden var nya sadlar inte speciellt bra stoppade, dvs man fick stoppa om dem nästan direkt efter köp. Tror det hade med tull och vikter att göra. Kanske ändrat nu.
Jag har en helt osannolik story. Jag var en regelbunden kund i affären ifråga, har köpt sadel till tidigare häst. Nu var det dags att försöka hitta sadel till nya hästen och åker dit och lånar ett antal sadlar. Jag är extremt försiktigt med lånesadlarna, lägger dem på hästen och bär sedan genast tillbaka ut dem i bilen. Hemma förvaras de i ett stängt rum så att inte katter eller hundar skall komma åt dem.
Döm sedan om min förvåning när jag blir uppringd på måndag morgon (sadlarna var återlämnade på fredagen) av ägaren till affären som säger att sadlarna jag hade lånat såg ut som någon ”slängt dem i betonggolvet”.
Jag säger naturligtvis att det är helt omöjligt, men hon vidhåller och telefonsamtalet avslutas med att hon säger att jag har förstört sadlarna och jag nekar.
Dagen efter sätter jag mig och skriver ett brev till henne där jag än en gång försäkrar att jag lämnat sadlarna i samma goda skick som jag fått dem. Jag säger även att jag lärt mig att alltid se till att någon besiktigar saker som man lånat när man är kvar i affären.
Jag hör aldrig i ord från ägarinnan eller en ursäkt, trots att jag fått reda på att hon redan dagen efter hade insett sitt misstag. Mitt brev hade hon avfärdat med ”Ja då har man mist en kund då”
Det kan jag garanterat att hon gjort och inte bara en, jag har berättat min historia för många häromkring.
Anne:
Ja, vilken story!
Och en himla tur att du verkligen ”hade på fötterna” och kunde tala för din sak dessutom.
Bemötandet var så klart uruselt och då tycker jag också att det inte är mer än rätt att öppet berätta vad man varit med om!
Ps.
Av din historia Anne inser man att man egentligen borde fotodokumentera saker man lånar (både före och efter lånet) men vem brukar tänka så långt?