Den gångna veckan har som de flesta andra varit både innehållsrik och gått otroligt snabbt.
Det känns faktiskt som att våren är på väg- dagarna blir märkbart längre varje vecka och jag dristar mig till att påstå att vi nog har sett det sista av i alla fall ”liggande snö”.
Det kanske kommer några snöflingor till innan vintern är definitivt över men jag tror alltså inte att den blir liggande utan att den i så fall kommer att smälta bort mer eller mindre direkt.
Archie går utan broddar sedan mitten av veckan och jag hoppas verkligen slippa skruva i dom igen.
Veckan inleddes för Archies del med massage vilket jag tror att han tyckte var skönt.
Hade jag varit rikare hade han fått det en gång i veckan som en ren mys-stund.
Ridmässigt har jag både ridit dressyr i min ensamhet samt även en träning för NN, ridit ut och klättrat samt hoppat uppsuttet.
Soyas motion har mest skötts av maken eftersom jag fortfarande hostar efter min förkylning och inte vågar anstränga mig för mycket efter varningar från min omgivning.
I helgen har vi dock gått långa promenader och Soya har även följt med då jag ridit ut.
Nu väntar jag på att Soya ska börja löpa- ett nödvändigt ont när man har tik höll jag på att säga- men i Soyas fall brukar det gå ganska lätt och utan större besvär.
Gud, vad skönt att slippa snö och is. Här kommer vi inte ens ut på vägarna med hästarna. Rena rama blankisen!
Rackemarie:
Jag vet precis vad du menar. Så har vi också haft det tills för någon vecka sedan. Fruktansvärt jobbigt på alla vis- helt utan en enda fördel!
Hej!
Var är det du klättrar? Jag har nämligen också häst i Grevie men någonstans att klättra har jag inte hittat (ännu).
Hälsn Malin
Malin:
Jag klättrar i några mindre backar efter gamla banvallens slut vid Torreberga.
Om du står så att hästen tittar på skjutbanan så är det snett upp till höger därifrån sett, över en bro som man har lagt gummiflis över.
Inga optimala backar (man ser inte riktigt vad som döljer sig i gräset) men man tager vad man haver.
Jaha! Dem får jag utforska i veckan 🙂
Hälsn Malin