Att köpa varor på annons kan vara lurigt- det har nog fler än jag upptäckt även om jag till 90 % har haft tur med det jag köpt.
Men igår råkade jag ut för ett….ska vi kalla det MISSÖDE och jag skakar fortfarande förundrat på huvudet åt det hela.
För att ta det från början så har Archie fått små skav av sadeln- han klipptes superkort för 3:e gången för någon månad sedan och sedan dess har pälsen inte växt ut en mikromilimeter utan han har i stället fått små skav av skänklarna, tyglarna, täcket och alltså även sadeln.
Skav betyder i det här sammanhanget helt enkelt bortskavd päls och även om han inte verkar ha ont av det så ser det ju inte så snyggt ut.
För att undvika att skavet sprider sig under sadeln tänkte jag att jag kunde köpa ett mjukt fårskinn att ha under och jag hittade också ett sådant på Hästnets annonssidor.
Eftersom fårskinnspaden visade sig finnas hos en säljare som bor mer eller mindre granne med Järavallen där vi brukar ha våra vinthundsträffar på helgerna så tänkte jag att det kunde passa bra att åka dit i samband med detta; på så vis skulle jag inte få några extra kostnader för varken frakt eller bensin och dessutom lyckades jag pruta ner paden från 450:– till 400:–.
När jag kom för att titta på paden var säljaren inte hemma men hennes make tog emot mig och visade upp densamma.
Jag måste säga att jag blev tämligen ”handfallen” eller vad man ska säga när jag insåg att ”fårskinnspaden” är en IMITATION av fårskinn- ingenting annat.
Jag har själv en pad i fårskinnsimitation nämligen och har dessutom sett och handskats med ”tusen” ÄKTA fårskinnsprodukter genom åren så för mig fanns inga tvivel om varans (o)äkthet.
För att inte ställa till med en ”scen” sa jag bara att paden inte passade (jag hade med mig min sadel för att prova) och sedan åkte jag förundrat hem igen.
Den pad jag själv har (imitation) kostade typ 100:– NY för något år sedan och hur man kan begära 450:– för en liknande BEGAGNAD produkt och påstå att det är FÅRSKINN övergår mitt förstånd men den sista idioten är väl inte född än antar jag.
Och tänk vad retligt om man hade skickat efter skiten och varit tvungen att sedan skicka tillbaka den eller ha annat ”klydd”?
Ja ja…jag kom undan med blotta förskräckelsen kan man väl säga :).
Så snopet. Och irriterande. Jag hade nog inte stillatigande åkt därifrån =).
Får du tag på rådjursskinn är det också bra mot skav. Svårare att imitera också…
Prick:
Hade jag kört flera mil enkom för detta och/ eller säljaren själv hade varit hemma hade jag nog inte kunnat hålla tyst.
Men nu var det alltså hennes man som tog emot och för allt vad jag vet var han kanske fullständigt ovetande och oskyldig.
Det KAN ju säljaren själv också ha varit- hon kanske TRODDE att fårskinnet var äkta (?), hade kanske fått det som en present eller vad vet jag (dock ganska långsökt….).
Men käre tid!!! Vad är det för folk…? Tur att du hade koll på läget – det hade ju kunnat vara någon med noll-koll!
Vem ska man lita ?!
Jaaa du Åsa! Man kan nog inte lita på NÅGON eller i vart fall lita på att folk är ärliga.
Nu är jag inte speciellt misstänksam av mig- har köpt en hel del på annons genom åren men man ska nog inte bli chockad OM man skulle bli blåst.
Att se varan IRL minskar givetvis risken för att bli lurad avsevärt.