Dagens fråga lyder som följer: är ridning en rikemanshobby?
En av kommentarerna till mitt inlägg om Ridsportartikeln i förra veckan fick mig att fundera över detta.
För så där SPONTANT så är det väl den förhärskande åsikten bland icke-hästfolk; det där att hästar och ridning är så dyyyyyyrt och inget för vem som helst att ägna sig åt, i alla fall om man vill ha en EGEN häst.
Men ÄR det verkligen så?
Svårt att svara på så klart för som med det mesta så är ju även det här med ”vad är dyrt/ billigt” en mycket relativ fråga. Det beror ju på vad man jämför med och vem som gör jämförelsen.
Just därför tyckter jag att det var ”extra synd” att artikeln i Ridsport skrevs som den gjordes för jag anser att de två intervjuofferna verkligen är så långt ifrån ”representativa hästägare” som man bara kan komma- inte bara för att bägge var medelålders kvinnor utan barn utan framför allt för att just deras hästhållning inte är ”för vem som helst”.
Den ena kvinnan hade 2 hästar i Stockholmsregionen och den andra hade 3 hästar (minns ej var i landet) och det anser jag som sagt inte avspeglar hur det ser ut för de flesta hästägarna.
Att ha ens EN häst i Stockholmstrakten är många gånger lika dyrt som att ha 2-3 hästar uppstallade under liknande villkor i andra delar av Sverige och hur många äger 3 hästar som den andra kvinnan?
Så sett utifrån just deras hästliv så är väl hästägande att betrakta som en rikemanssport men jag vill påstå att det verkligen inte är så för alla- överallt i Sverige.
Jag tycker att jag OFTA läser om hästägare som tillhör de kategorier som av folk i gemen betraktas som, om inte FATTIGA så i alla fall långt ifrån högavlönade.
Det kan handla om studenter (som läser med studielån), arbetslösa som lever på A-kassa, långtidssjukskrivna, förtidspensionärer osv.
Jag tror att mycket handlar om var i landet man bor och vilka prioriteringar (läs: uppoffringar) man gör med sin ekonomi för åter igen; det finns platser i Sverige där det är relativt billigt att ha häst, i alla fall om man jämför med storstadsregionerna.
Det är väl lite samma fenomen som med husägande tänkter jag.
Ibland när jag kollar på hemnet kan jag knappt tro mina ögon när jag ser hur otroligt billiga (med mina mått mätt) husen är i andra delar av Sverige- där kan man få hur välskötta och fina hus som helst till en kostnad som inte ens skulle räcka till ett ruckligt renoveringsobjekt i mina trakter.
Så vad säger ni läsare: betraktar ni ridning som en rikemanssport? Anser ni att ni är rika som kan ha egen häst? Tycker ni att ni får försaka mycket för att kunna ha hästen?
Posted
Det där är skrattretande.
För de flesta av mina vänner är det PRIORITERING som gäller…
Ingen av dem som jag delar stall med är höginkomsttagare. de flesta har familj med allt vad det innebär.
Däremot är utlandsresor och skidresor sällsynta. Alla kör begagnade bilar och ingen bor i någon överflöd. Vi står i ett kollektivstall och hjälps åt med det praktiska för att hålla nere priserna. Vi sonderar terrängen och köper foder av bra kvalité till prutade priser helst momsfritt ;-).
I år fick några av oss förmånen att bryta torv ute på en torvmosse. Det var några dagars jobb, fast i gott sälskap och med mycket humor. Jo, jag hade bikini för det var varmt och fick lika snygg solbränna där som på värsta beachen – när jag tvättat av mig all torv.
Min första häst köpte jag när jag var 17… efter flera års sommarjobbande… Henne finansierade jag med jobb på ridskolan och tidningsbudsjobb.
Bytte sedan häst, som jag köpte på avbetalning. var fattig student pluggade på högskola. Studier, häst och extrajobb prioriterades hårt. Var mambo, till förmån för hästägandet ett tag. Så jag har aldrig varit en festande student och all literatur köptes antingen begagnad eller lånades på bibliotek. Man fick vara ute i god tid och boka den literaturen som man behövde inför kommande kurser.
Så för mina närmaste vänner och mig själv. Handlar det om stenhård prioritering och en livsstil att ha häst. Mycket förståelse krävs från dock övriga familjen. Nu är även äldste sonen hästintresserad, vi hyr en ponny en dag i veckan och så blir det traktens lilla ridskola för resten.
Själv har jag insett att min egna häst och jag inte har samma inriktning. Så nu ska hon säljas till lämpligt hem. sedan blir det att leta ny DRESSYR inriktad häst till mig. Blir jag då hästlös ett tag, så får jag leva med det. Annars finns det flera vänner som redan hört av sig och vill ha ridhjälp med dressyr och lydnads- grundarbete på deras hästar. Svarar jag ja, tack till dem så kommer det att bli flera hässtar per dag (fast det hade jag inte tänkt att göra, jag ska ju LETA efter häst också).
Så visst målas hästeriet upp som en företeelse för överklassen. Men då glömmer man ”den stora gråa massan” vi som stretar och trollar med knäna och försöker attfå till hästdrömmen med mindre Cach i kassan.
Så visst finns det olika kategorier i hästägandet.
Själv räknar jag mig nog till en vanlig Andersson i medelklassen.
kramar och massor med kärlek till Er alla på ALLA HJÄRTANS DAG.
Tack för ordet / cia
Jag minns tiden då man i mitten av månaden ringde varandra och GRÄT för att pengarna var slut. Hästen hade fått sitt (förskottsbetalning till stallet) men man skulle ju fortfarande SJÄLV ha nåt att äta resten av dagarna tills lönen kom. Tack och lov var detta innan sms-lånens tid annars hade man ruinerat sig på riktigt.
De av mina kompisar som sedan skaffat familj där inte flera är ”hästiga” har faktiskt valt bort hästeriet. Det tar helt enkelt för mycket av ekonomin/tid i anspråk för att det ska vara rimligt. Å andra sidan de som träffat partners som rider har egen häst/hästar – men de tjänar också tillräckligt bra (städhjälp/barnflicka osv).
Man kan säga att det kostar lika mycket/lite att hålla en gammal klappa-på-häst som en rid/körbar men ska man lägga till träning/tävling drar det iväg snabbt.
Mitt svar på din fråga – håller man på aktivt och tränar/tävlar så absolut en rikemanssport. Det är bara att åka ut till en tävlingsplats och kolla in alla bilar och hästtransporter. Och fina hästar.
Men visst, man kan ha sjukbidrag och stå kollektivt (med all skötsel och vad det innebär) och köpa foder svart och få ihop det. Fast det är kanske inte något jag beundrar direkt.
Cia och Prick:
Tack för utförliga svar! Alltid kul när någon tar sig tid att skriva mycket.
Vad gäller tävlande håller jag inte med om att det bara är för ”rika” Prick.
På lokal nivå kan man absolut tävla som ”fattiglapp” och många gör det också.
Sedan (från regional) ser man oftare fina hästar, utrustning, släp och bilar men frågan är hur mycket som är köpt på kredit av människor som bara upprätthåller en fin fasad?
Man får se till vad för SLAGS hästägare man är också tycker jag. Om jag var nöjd med att bara stå här hemma på gården året runt, och skogsmulla på en travare och inte träna eller tävla, så skulle det inte kosta mig många hundralappar i månaden att ha häst (gratis stall, hästen kostar knappt något i inköp, hö/silage av bra kvalitet köper jag för 1 kr/kg av bonde bredvid, dvs behövs förmodligen inget kraft till en skogsmulle, det som tillkommer är vet, mineraler och försäkring).
Men det beror ju som sagt också på var man bor. Om jag INTE ägde häst så finns det HUR mkt häst som helst att rida här, folk kastar sina hästar på mig, så rida i stort sett gratis skulle ändå gå. När jag bodde i Stlm var det givetvis inte alls så.
Nu väljer jag träning, tävling, kurser, dyrare kraft, olika rolig och ”nödvändig” utrustning, bra dragibil, ny transport, uppstallning på vintern osv. Alltså kostar mitt hästägande mig rätt mkt pengar, men det är i princip mitt ENDA intresse. Vi reser (billigt) utomlands en gång om året, i övrigt inget alls. Och jag tjänar INTE bra med pengar (längre får jag väl säga, men saknar inte hög inkomst, för den innebar också noll tid till hästandet).
Ja o nej börjar jag mitt svar som vanligt.
Jag har ingen stallavgift (hemma)
Prima hö på egen åker till priser av 3500kr för 4 hästar
Spån från eget företag till mesta dels….MEN ändå kostar
vaccination
skoning
raspa tänder
sedan vill jag ha hygglig utrustning-nej jag skiter i ”rätt” färger men hela saker som inte går sönder
så visst det finns dom som har dyrare OCH man behöver inte ha flera hästar.
Man kan göra hästägande JÄTTEDYRT och billigare.
Sedan skulle jag aldrig leva på nudlar, blodpudding bara för att ha hästar. Nej jag vill leva gott ändå OCH ha råd med dom hästar man har.
🙂
Nej, jag tycker inte ridning är ngn rikemanssport längre !
Allt handlar om prioriteringar.
Jag jobbar som undersköterska, har 3barn och 4 hästar och på ngt vis så går det ihop sig både ekonomiskt och tidsmässigt.
MEN jag går aldrig ut tex på krogen, äter sällan ute, åker inte utomlands osv osv utan prioriterar familj och hästar !
Jag har varken ny bil eller ny transport, men bra begagnade sådana och ekonomin skulle absolut hålla till tävlande på låga nivår om jag ville det!
Jag kan instämma i det mesta Stina skriver. Vi har två barn och 6 ponnyer/hästar, och dessutom kör båda ungarna motocross ovanpå det. Det funkar, men det är ju helt klart en prioriteringsfråga. Vi handlar kläder en gång om året (på Ullared) och går ALDRIG ut på krogen eller liknande. En gång om året blir det ju julbord, det räcker:) Jag och min sambo har varit ihop sedan -86 och ännu inte varit på semester utomlands. För två år sedan var vi faktiskt på bilsemester en vecka, det var en märklig känsla:)
Nu skor ju sambon våra hästar, det underlättar ju en hel del, men veterinärer och sånt är ju inte helt gratis. Men allt går, bara man vill.
Håller med Stina, jag är faktiskt inte heller ute på krogen, inte röker jag, inte snusar köper sällan alkohol hemma även om jag inte är nykterist på det viset.
Sedan har jag ingen annan hobbey heller…..ingen fjällstuga eller skoter heller….ja menar någonting måste man väl ändå få unna sig och mitt val faller på 4 hästar som HELA familjen dessutom också gillar och håller på med!
Men alla gör ju sina val:)
Mja, med rikemanssport menar jag mer att det faktiskt krävs rätt mycket pengar och man kan inte vara ensamstående lågavlönad mamma/pappa och samtidigt betala träningar och anmälning-/startavgifter.
Menade också lite högre ambitioner än LB/1.10-starter när jag skriver träna/tävla.
Självklart kan man äga en häst, se till att den mår bra och rida varje dag utan att det kostar skjortan men lägg till träning ett par dagar i veckan och ett meeting per månad …
Prick:
Åter igen är allting relativt; så även hur man väljer att träna/ tävla.
Bara för att man tävlar högre än LB/1.10 behöver man inte åka på meeting- det har jag inte ens gjort 5 ggr under mina 20 års mycket aktivt tävlande- det beror ju helt och hållet på var i landet man bor = tillgången på tävlingar.
Inte heller behöver träning kosta speciellt mycket.
Jag vet flera som betalar 150-200 för en träning och detta en gång i veckan räcker för många som tävlar aktivt.
I ärlighetens namn vet jag knappt någon mer än mig själv som tränar (för tränare) mer än en gång i veckan- även de som tävlar.