I morse var det dags för hoppträning igen- flera inbjudande hinder stod kvar sedan gårdagskvällens hoppträning för stallägarnas dotter (som är c-tränare) .
Jag föredrar när det är relaterade avstånd mellan de olika hinderna- då är det lättare för mig att komma rätt och idag fanns det både en del sådana hinder och en studs-serie- något som jag också gärna hoppar.
Medan jag red fram så hände det som jag syftar på i rubriken, från ingenstans gick plötsligt hacket sönder och jag kände att jag höll tyglarna ”i luften”- utan någon kontakt med min häst!
Lyckades stanna Archie snabbt och lätt, fick hoppa av och lämna kvar honom i ridhuset medan Soya och jag sprang iväg till sadelkammaren för att hämta tränset i stället.
Ja, ja…det är tur att man har en snäll häst och framför allt tur att det hände medan jag red fram i trav- inte över något hinder i galopp tex.
Efter omarrangerandet av huvudlag kunde jag börja hoppa och idag var en sådan dag då allting flöt på hur bra som helst och vi kom rätt på alla hinder.
Har ni också märkt att det är så ibland? Dvs att man vissa hopp-pass knappt kommer rätt på ett enda hinder och bara får en massa kantiga och konstiga språng efter märkliga anridningar medan det andra gånger bara stämmer till 100 %. Eller är det bara jag som kan få sådana varierande hopp-upplevelser :)?
Hur som helst; jag hoppade studsserien flera gånger och Archies ben gick som elektrifierade trumpinnar över bommarna- han var som en kobra över serien- hoppade den otroligt spänstigt och lätt.
Jag hoppade även en linje med oxer- 4 galoppsprång till ett räcke med vattenmatta och därefter 3 galoppsprång till en kryssoxer- flera gånger och även här fick vi till lätta fina språng liksom över några andra hinder som jag hoppade efter varandra.
Eftersom det gick så bra idag valde jag att hoppa ganska mycket- varför ska man alltid sluta när det går BRA? Det är väl egentligen då man borde passa på att rida lite extra och verkligen ”känna in känslan”, i alla fall ibland :).
Archie tar en mellan-måls paus medan jag springer efter ett annat huvudlag. Det är inte mycket som kan rubba den grabben :).
Den svarta pricken bakom röda oxern tror jag bestämt är min hund. Liksom inte mycket rubbar Archie så gäller samma för henne.
Hon skulle gladeligen ligga kvar mitt framför ett hinder om jag styrde emot det liksom Archie lika glatt hade hoppat det- även om Soya låg kvar :).
Låg oxer in- 4 galoppsprång till något högre räcke och därefter 3 galoppsprång till ännu lite högre oxer.
En favorit- lätthoppad studsserie.
Kolla längst till höger i bild så ser ni var hacket brast. Kommer nog att gå att laga ganska lätt hoppas jag.
Haha…jag hade aldrig kunnat lämna min busiga häst på det viset i ridhuset.. hon hade genast rullat sig med sadel på, tror jag.
Du Hästis….i ärlighetens namn slog mig exakt den tanken när jag redan hade rusat ut ur ridhuset, stressad och jäktad! ”Vore ju typiskt om Archie rullar sig” tänkte jag men jag undrar om han ens märkte att jag försvann:)?
Jag låter honom alltid stå lös när jag bygger banor, ändrar hinder, tar fram cavaletti vid tömkörning osv så jag har ju sett vad han brukar göra = ingenting :)!