Vid sällsynta tillfällen, då maken reser i tjänsten eller dylikt, tar jag med mig Soya till jobbet.
Igår var det dags igen och denna gången tänkte jag att jag skulle rasta Soya i en liten hundrastplats i närheten av jobbet (vid Möllevångstorget) under lunchen.
”Hon lär väl bli fullständigt nerlusad av alla möjliga bakterier” sa jag skämtsamt till kollegorna innan vi gav oss iväg men skrattet fastnade faktiskt i halsen när jag nådde den så kallade RASTPLATSEN som lämpligare borde benämnas TOALETT.
Överallt, och jag menar verkligen ÖVERALLT låg det stora högar med hundbajs- utan överdrift minst 50 högar på den pyttelilla ytan.
Det kändes nästan fjantigt när jag plockade upp Soyas lilla hög mitt bland all den andra bokstavliga SKITEN och jag drog snabbt ut henne ur denna bakteriehärd.
Nog för att vi inte springer och plockar upp efter Soya överallt ute på landet, det ska jag villigt erkänna men att folk (läs: hundägare) är så himla nonchalanta inne i storstan- det trodde jag faktiskt inte.
Och jag antar att det är samma hundar som återkommer till denna rastplats regelbundet så det blir ju dom själva och deras hundar som får kryssa mellan högarna- ännu mer obegripligt för mig!
Posted
