Under veckan som gått har det blivit, om inte VARMARE så i alla fall ännu lite LJUSARE!
Det kanske tycks som ett evigt tjatande om detta på bloggen men det är för mig verkligen något att glädjas över och ett absolut tecken på att det blir vår även i år!
Det är nästan så att jag vissa dagar har hajat till och tänkt ”oj, är jag försenad nu” när det har varit så ljust vid samma tid som det tidigare varit kolsvart ute och samma sak har hänt flera eftermiddagar, jag har inte fattat att det hunnit bli så sent som det faktiskt har blivit eftersom ljusförhållandena lurat mig.
Archie jobbar på jättefint just nu- jag gör som jag alltid gjort och varierar hans arbete ganska mycket.
Under veckan som gått har vi klättrat, skrittat ut i storm, hoppat, tömkört och genomfört några dressyrpass i ridhuset.
Soya det lilla livet började löpa i fredags och jag får väl säga ”äntligen”- inte för att jag LÄNGTAT efter det precis men för att vi faktiskt väntat på löpet ett bra tag då Åsas hundar tydligt markerat att något varit på gång.
Så nu blir det inga hundträffar på ett tag utan vi får klara oss själva :).
Förhoppningsvis innebär inte heller detta löpet
några direkta ”restriktioner” förutom att Soyis inte får träffa sina killar; annars springer hon omkring som vanligt och har hittills inte visat några rymmartendenser eller andra tokigheter.
Vågar knappt skriva det men tävlingssäsongen närmar sig och den både ser jag fram emot och inte.
Skulle höstens gräsligheter med en inne på banan sovande häst upprepas har jag bestämt mig för att ge upp och sälja- jag vill trots allt fortsätta att tävla med BRA resultat.
Archie är tack och lov en heeelt annan, piggare och mer positiv häst än när vi hade det som motigast men jag vågar verkligen varken ropa hej eller börja fantisera om stordåd.
Men snart lär det alltså visa sig åt vilket håll vi är på väg och jag vet ju vad jag vill och hoppas på i alla fall.
