Jag skulle hoppa med Archie och efter 15-20 minuters framridning tänkte jag styra emot det första hindret.
Jag skriver ”tänkte” eftersom jag var tvungen att tvärnita Archie kanske 2 galoppsprång innan hindret och detta av den ”enkla” (hmmmm….) anledningen att han då hade hacket hängade löst över mulen.
Skiten (ja, något annat ord passar inte) hade helt enkelt gått sönder efter alltså ca 20 minuters användning- jag hade själv inhandlat det dagen innan.
Tack och lov låg det gamla, rostiga men fungerande (efter en provisorisk lagning efter att det hade gått sönder efter ca 7 års använding) hacket i soptunnan i stallet så det var ”bara” att kasta sig av hästen, lämna densamme i ridhuset med Soya och rusa i väg för att hämta det och fortsätta lektionen.
Jag ska ju villigt erkänna att den första anridningen efter denna incident kändes lite tveksam från min sida men tack och lov har jag ju en stensäker häst och det har verkligen räddat mig flera gånger.
Som ni vet brukar jag inte bara hoppa utan även rida ut på hack och jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända om jag hade ridit i tex full galopp och på en inte lika cool häst som Archie.
Hur som helst så åkte jag givetvis till My One samma eftermiddag för att reklamera eländet och jag var redan innan dess mycket fundersam på hur jag skulle bli bemött.
Jag visste nämligen att det förutom det hack jag köpt för 115:- även fanns 2 andra modeller för 295:– och 635:- och om JAG hade haft en affär och varit liiiite intresserad av goodwill efter en så här potentiellt farlig händelse så hade jag nog erbjudit kunden att köpa det dyrare hacket med ett litet prisavdrag som ”plåster på såren”.
Nåväl- att reklamera hacket var (naturligtvis- fattas bara annat) inga problem men det var också det hela.
Någon kompensation var det verkligen inte tal om TROTS att biträdet själv erkände att man haft detta problem med andra hack man sålt.
Då jag påpekade att det verkade mycket märkligt att man FORTSÄTTER att sälja potentiellt farliga varor trots att man vet att det brister i deras konstruktion så fick jag bara svaret att man skulle prata med om det var tillverkaren eller inköparna, jag minns inte vilket men det är egentligen ointressant.
Själv tycker jag att denna modell skulle plockas bort omedelbart och inte bara ”vi får se vad som händer….” typ.
Eftersom jag själv inte vågade byta hacket mot ett likadant fick jag vackert betala fullpris för det näst dyraste hacket och ärligt talat så spelade pengarna långt mindre roll än bemötandet och resonemanget.
Som jag påpekade så är det inte så ofta man rider stillsam dressyr med hack utan det är snarare något som används vid hoppning (= större skaderisk anser jag) och jag skulle inte VÅGA fortsätta att sälja sådant som kunder kom in och reklamerade på detta vis.
Att saker kan gå sönder är inget konstigt och ”en gång är ingen gång” men om flera klagat och den sista kunden säger att skiten gick sönder efter 20 minuters användning så hade jag röjt i hyllan eftersom det faktiskt finns andra modeller att sälja.
Men det är jag det….
Känns som att det tillverkas rätt mkt skräpiga hackamore som antinge går sönder i läder, skänklar eller kedja, alla något som hyffsat lätt borde kunna ha gjorts bättre. Är läskigt att de fortsätter att tillverkas och säljas 🙁
Om jag vore du skulle jag inte vilja sponsra den butikens dåliga bemötande med att köpa den dyrare…
Du har helt rätt Jenny; sådana affärer borde man egentligen inte sponsra.
Jag har tänkt samma sak om Hööks då de inte alltid heller haft något bra kundbemötande men tyvärr väljer jag ibland att låta min bekvämlighet gå före principer.
Jag behövde ett nytt hack och orkade inte åka omkring ännu mer än vad jag redan gjort- därför köpte jag det dyrare.
Skrev en berättelse om när mitt hackamore gick sönder, men lyckades trycka bort det….suck.
Kort resume:
Det gick sönder så att alltihop föll ner på bringan på gammelpållan. Hon trodde att husse hade gett henne fria tyglar och drog iväg i full karriär in mot byn och fyrvägskorsningen vid affären. (En minut innan hade vi just korsat E4an, lyckligtvis på hemvägen)
Hon saktade ner till trav vid korsningen, korsade vägen och sedan galopp till stallet med en vilt prooande husse i sadeln.
Jag satt ganska så förbannade på en vilt bockande häst som inte förstod varför inte hon också kunde få galoppera järnet…
Jag fattade ju sedan rätt snabbt att det där inte var något husse hade valt själv.
Hackarmoret var några år gammalt men bandet över nosryggen hade gått av där det löper i ringen.
Rie
Huuuu vilken historia!
Men det är precis sådana här incidenter som inte alls är ett omöjligt scenario om man sitter på en häst som helt tappar huvudlaget och hur lätt är det inte att man skadas väldigt allvarligt (hästen också kanske)?
Mitt många år gamla hack (det jag slängde nyligen) gick sönder precis så som du beskrev men det var ju dels gammalt och dels förvarat på ett lite ovarsamt vis (ibland i fuktig miljö)- det senaste hacket kom direkt från affären och var använt i 20 minuter. USELT!
Kanske ska säga att snabba galopper var det bästa gammelpållan visste.
Husse var också rätt glad i att galoppera – så först var jag arg då han mycket väl visste vad bockardrottningen jag satt på skulle göra.
Gammelpållan var i övrigt en förståndig häst men tog alla chanser till att springa fort.
rie
Ha ha…jag kan inte med bästa vilja påstå att snabba galopper är det bästa Archie vet och ibland får man kanske vara tacksam för DET :)!