En viktig aspekt att beakta när det handlar om en tränares roll i förhållande till sin elev är att det absolut vanligaste är att tränaren är långt mer kunnig och erfaren än eleven (eller BORDE vara det i alla fall) samt att tränaren också borde kunna se på sin elev, dess förutsättningar osv mer OBJEKTIVT än eleven själv som kanske har ett önsketänkande som den låtit fördunkla den bistra realiteten.
Det absolut värsta exemplet på ”oärlig tränare” eller vad vi ska kalla det är en tränare som sålde en häst till sin elev och jag kan tyvärr inte tolka skälet som annat än att tränaren själv ville bli av med hästen som inte passade in i dennes verksamhet.
Vad som gör mig så arg är att jag vet att tränaren väl kände till eleven och dess förutsättningar sedan flera år tillbaka och ändå lät (läs: trugade på) eleven en för eleven fullständigt olämplig häst.
Nu ska jag inte säga att eleven själv anser att den köpt en olämplig häst; det är faktiskt JAG som utifrånbetraktare som inte kan tycka annat när jag ser detta ekipage.
Det ska sägas att eleven är en kortväxt, smal människa som varken besitter någon speciell fysisk styrka eller någon större dressyrkänsla/ skicklighet.
Eleven är trots sina tillkortakommanden INTRESSERAD av dressyr och då anser jag att man som tränare ska försöka hitta så bra förutsättningar som möjligt för att eleven ska lyckas i sin ridning ÄNDÅ.
Att då rekommendera eleven att köpa en GROV, extremt tungriden valack som inte på några villkors vis HJÄLPER eleven utan snarare gör allt för att slippa arbeta, som är tjurig, svår att rida i form, allmänt SUR rent ut sagt; ja…det är enligt mig både oförskämt och fullständigt fel av en tränare.
Jag är ÖVERTYGAD om att eleven hade haft ett låååångt roligare ”hästliv” med en lämpligare häst som hade varit mycket lättare att rida och som också hade kunnat hjälpa eleven att förbättra sig och utvecklas och inte stå och stampa på samma fläck i åratal.
Ja som sagt- detta är MIN syn på saken och inget jag diskuterat med eleven- jag ser ingen anledning att, utan att vara tillfrågad, strö salt i såren eller ifrågasätta detta ”arrangemang”.
Kunde jag i vart fall säga att eleven verkar genuint NÖJD, LYCKLIG och GLAD med sin häst skulle jag dessutom inte säga något men det kan jag verkligen inte.
Nä, man ska ju inte gråta över spilld mjölk.
Om nu din bekant gjort ett dåligt köp och du tror att personen skulle tycka hästlivet var bättre med en annan häst så kanske du kan plantera den tanken?
Sedan går ju allt att vrida och vända på. Alla är vi ju bara människor och även om det kanske var fult gjort mot eleven av tränaren kanske denne visste att hästen skulle få ett bra hem? Bra gjort mot HÄSTEN alltså.
Prick:
Jag har inte träffat denna hästägare på ”tusen år” och kan därför inte på ett naturligt sätt försöka så frön i personens skalle :).
Vad gäller det lämpliga i att sälja ”fel” häst till någon bara för att man TROR att den kommer att få det bra så vill jag påstå att det oftast är så att olämplig häst ger olycklig hästägare vilket i förlängningen också påverkar djuret negativt.
Om man inte är nöjd med sin häst så brukar detta visa sig på flera för hästen inte så lyckade sätt; man undviker att pyssla med den, är vrång när man rider, kanske börjar undvika att öht rida osv osv.