Onsdag- man ska aldrig säga aldrig

Jag kan inte förstå varför jag häromdagen påstod att jag inte kunde minnas när jag senast hade ett dåligt ridpass på Archie.

För det minns jag mycket väl; det hände för mindre än 2 timmar sedan :(.

Jag red ut med djuren och Archie blev tjurig och spänd när jag tyckte att han kunde gå i sluta för höger skänkel- det passade inte alls herrn.

Så sedan blev det bara tjafs av resten av ridturen- lika bra att genast lägga denna till handlingarna och glömma att den ägt rum.

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Eva

    Men glöm inte att det finns en anledning till att A inte ville gå i sluta för höger skänkel. En häst tänker ju inte ”att idag ska jag minsann inte..”. Något kanske gjorde ont, spände, han kan ha sträckt sig, du kanske gav honom otydliga signaler?

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Just den slutan är något av det svåraste Archie vet fast det verkar vara en mer mental är fysisk spärr så jag är inte så förvånad att han protesterade idag.
    Men så är det med ridning tycker jag; det blir inte alltid som man tänkt sig och man är heller inte alltid själv på topp och ger hästen optimala förutsättningar.

    Svara
  3. Anonymous

    Helt krasst tror jag inte hästar HAR mentala spänningar. Varför skulle han ha det för en sluta åt ena hållet? Oftast beror det ju på att något tar emot i kroppen. Därefter kan det bli en mental spänning.

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Ja, ibland önskar man verkligen mer än annars att hästar kunde tala.
     
    Detta med höger slutan har ju varit en svårighet för Archie alltid- eller rättare sagt har allt som har med att höger bak ska in och jobba in under kroppen alltid varit jobbigare i jämförelse med vänster bak även om det hela tiden blir BÄTTRE.
     
    Därav att jag inte tror att det är något fysiskt FEL på honom (möjligen att han fortfarande är svagare i detta ben utan att visa hälta under alla dessa år) utan han är väl/ kanske så van att det är jobbigare med detta benet att han kan bli lite spänd/ ovillig när han måste använda det och samtidigt böja sig i kroppen.
     
    Hade han haft allvarliga fysiska fel på sitt ben borde han (tycker i alla fall jag och de tränare jag haft) ha blivit halt vid det här laget- inte sakta blivit bättre.       

    Sedan tror jag visst det att hästar kan ha ”mentala spänningar” (eller vad man nu väljer att kalla det)- exempelvis om en häst förknippar en viss plats med något obehagligt. Då kan hästen börja ”konstra” på denna plats oavsett hur man rider ”bara” för att platsen förknippas med något dåligt.
     
    Det har jag till och med upplevt med mina snälla hästar vid några tillfällen och det var detta som hände igår.
     
    Jag red slutorna på en plats där vi tidigare (flera månader sedan) hade världens tjafs kring slutorna i synnerhet och sedan dess har Archie då och då (fast det var ett tag sedan nu) inte velat gå lika bekymmerslöst på den platsen som han går överallt annars.
     
    Så med facit i hand var det givetvis korkat att sitta och träna på en svår grej just DÄR men det är lätt att vara efterklok.    

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>