Precis som jag härom dagen påstod att man för 20 år sedan och ännu längre tillbaka knappt kände till begreppet ”sadelutprovare” så vill jag idag hävda samma sak om de så kallade HÄSTTANDLÄKARNA.
För 20 år sedan ringde man efter veterinären när det var dags att raspa tänderna (vilket de flesta ansåg att man skulle göra en gång om året) och då kom denne, körde in en jätterasp i truten på hästen och ”körde runt” lite. Därefter var ”behandlingen” avslutad och så var det med det.
Idag går det oftast inte riktigt till på detta vis, varken på kliniker eller hos de självutnämnda hästtandläkarna- utvecklingen har tack och lov gått framåt även på detta område även om det fortfarande finns en del klåpare som gör mer skada än nytta i hästens mun.
Min första fråga idag är:
Hur/ på vilket sätt tar du hand om din hästs tänder och varför har du valt detta alternativ?
Själv anlitar jag sedan många år tillbaka Torbjörn Lundström (http://www.djurtandvardskliniken.se/) och är mycket nöjd med allt utom priset som jag tycker är i högsta laget (en behandling kostar aldrig under 2.000:–).
Eftersom jag innan Archie hade en häst (Décima) med stora munproblem (en del skadade tänder och en tunga som gärna var ute och flög när man red) vill jag verkligen ge Archie det jag tror är ”det bästa” och har alltså därför valt Torbjörn.
Om man går in på Torbjörns hemsida kan man bland annat läsa följande
Även om man har ett väl tillpassat betsel så finns alltid en risk att hästen får betselrelaterade skador. Det bästa sättet att minimera denna risk är att variera betslingen. Olika typer av betsel ger olika tryckfördelning i munnen. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper: delade, odelade och bettlösa alternativ. Om man växlar mellan huvudgrupperna får man störst variation avseende tryckfördelning. Använd aldrig samma betseltyp mer än två dagar i följd. Tänk även på att nosgrimman ger en tryckbelastning, men då från utsidan. Variera gärna både vad gäller typ av nosgrimma och dess placering. Prova gärna utan också.
Oavsett vilken utrustning man använder är det alltid ryttarens/kuskens inverkan via tygel eller töm som avgör hur hästen uppfattar signalerna samt om den får betselrelaterade skador eller ej
och min nästa fråga relaterar till texten och lyder sålunda:
Brukar ni variera er ridning med olika betsling och/ eller nosgrimmor? Varför/ varför inte?
Jag FÖRSÖKER att tänka på ovanstående som jag tycker låter vettigt och sant och rider därför med 3 olika huvudlag; tränset, kandaret och hacket.
Hacket använder jag just för att skona/ vila hästens mun och då jag rider mer kravlöst- ska jag tex bara skritta ut ser jag ingen anledning att göra detta med bett i munnen och dragen nosgrimma.
Posted
Helt ärligt så jag har jag aldrig anlitat en »hästtandläkare«. Torbjörn hade givetvis varit ett alternativ, men annars finns det flertalet VETERINÄRER med adekvat medicinsk utbildning som kan behandla hästar i munnen. Alldeles för många så kallade hästtandläkare är för okunniga och dåligt utbildade och gör inga bra jobb. T ex min inackordering fick sina tänder nedfilade (och fick tuggproblem en längre tid) av en så kallad tandläkare som alltså begick samma misstag som den nu rejält uthängda idioten som det stod om i Ridsport nyligen.
Jag har inte haft några hästar med munproblem och min veterinär på Mälarens hästklinik, eller min »hemmveterinär« har utmärkt skött mina hästars tänder i 20 år.
Har man problem med sin hästs mun är t ex Ove Wattle på Ultuna en MKT skicklig veterinär med specilistkompetens på munhålan (också han som fått »rädda« både min inackordering och hästarna det stod om i Ridsport).
Jag varvar mellan två olika tränsbett (två- och tredelat) och kandar. Rider inte bettlöst om det inte finn någon jätteanledning till detta.
Jag var under flera år slarvig med att kolla min hästs mun men nu har jag haft ut veterinär som Torbjörn rekommenderat. Nu har jag ut 1 gång i halvåret då hästen blir 25 år i sommar och tänderna börjar bli bra slitna. Har Torbjörn som ”tandguru” men han bor alldeles för långt bort för att vi ska kunna ta oss dit.
Min häst har jag provat mycket olika bett på men har haft svårt att hitta något han trivts med. Det som fungerar bra är ett ”jaktkandar” med liten port på och hackamoret. Så de två alterneras vid ridning. Även sidepull används ibland.
Nosgrimma har jag slutat med.
Åker till Torbjörn Lundström med mina hästar.
Bor några få mil från hans klinik så det är nära och bra.
Varierar bett : rakt, 3 delat och bettlöst samt nosgrimmor för att minimera risken för skador.
Jag låter ”min” veterinär raspa tänderna på min häst var 9:e månad. Jag varierar att rida på tredelat tränsbett, kandar med tredelad bridong och bettlöst träns. Nosgrimman har jag endast av estetiska skäl. Jag har en bred fodrad nosgrimma utan snokrem. Den är så löst spänd så den fyller ingen egentlig funktion.Jag har samma typ av nosgrimma både på tränset och kandaret och ser ingen anledning att variera nosgrimma då jag inte har den för att få någon speciell effekt av den. När jag varit hos veterinären för att kolla tänderna så har min häst aldrig haft så mycket som ett skavsår i munnen. Min häst går med sluten mun och suger jättefint på bettet. Den dagen han inte gör det så kollar jag upp anledningen till varför han gapar istället för att dra åt nosgrimman.
När jag hade hästarna hade jag ut en hästtandläkare en gång per år som kom upp till Norrbotten på klinikrunda. Min nordsvensk hade i stort sett aldrig problem med tänderna medan shettisen hade mycket hakar. Efter att jag började ha hem denna kille fick han jättefina tänder.
När det gällde ridningen så hade jag ett smalt bridongbett på inrådan av hästttandläkaren. Han hade så snäll mun så han kunde egentligen gå på tjocka bett men dessa tog i tänderna och skadade en tand. Han reds aldrig med nosgrimma.
Min veterinär har utbildat sig på en kurs hos T.L och hon kollar min häst när jag har hästen på ”service”. Försöker byta bett och nosgrimmor då och då. Hon har aldrig haft några problem med sina tänder.
En häst som får rätt foder och har rätt utrustning ska ju inte behöva åtgärdas alls, naturligtvis ska man kolla hur det ser ut i hästens mun. Men om man behöver raspa eller göra annan åtgärd varje år så anser jag faktiskt att man bör se över hur man utfodrar och vad man använder för bett och nosgrimma.
Någon gång har min häst haft något litet sår och då har jag utan omsvep erkänt mig som den skyldige, har helt enkelt hanterat bettet fel/taskigt. Då har jag fått bannor av vetten och lärt mig min läxa.
Nu vet jag att det finns hästar som har munproblem av allehanda slag, men jag pratar om hästar som inte har det.
Ett litet tillägg med tanke på Minstrals inlägg. Min häst har ett litet överbett och får således vassa kanter när han tuggar, därför måste han raspa tänderna så pass ofta som var 9:e månad.
Vi har haft vår häst i 2 år, testat alla möjliga bett men kommit fram till att hon trivs bäst på ett ralt bett. Har testat 3-delat nu för dressyrens skull men då blir hon väldigt irriterad så som det ser ut nu så rider vi alltid med samma bett och det fungerar bra, var hos tandläkaren på ATG kliniken med henne igår kväll för hon gjorde en kullerbytta i hagen för en vecka sedan och då spräckte hon en framtand, det visade sig igår att denna inte går att rädda utan måste plockas ut… Förhoppningsvis ska detta inte ge några men i framtiden, men tandläkaren sa att hon har en väldigt fin mun för övrigt och inget behövs göras vid även om vi alltid rider på samma bett och med samma nosgrimma… Har vi bara tur kanske?
”Klåparmarknaden” när det gäller självutnämnda hästtandläkare med ingen/ kort/ mycket diskutabel utbildning verkar vara stor och precis som du skriver Ann så har man kunnat läsa om en del fruktansvärda skäckexempel på dera ”arbete”.
Ska kanske nämna för de som inte vet att tex Torbjörn har verkat som MÄNNISKOTANDLÄKARE i många år så DEN utbildningen har han i alla fall.
Jag undrar förrsten om man inte skulle kunna generalisera och säga att ”ju mer bort-filning desto sämre tandläkare”?
Torbjörn är extremt noga med att bara slipa bort det allra nödvändigaste och detta görs då med små fina instrument- inga jätteraspar som jag vägrar tro kan utföra något precisionsarbete.
Ska kanske också tillägga att jag inte åker halva Sverige upp till Torbjörns klinik utan bokar in mig när han är i Bollerup, några mil från vårt stall.
Archie har ett överbett som behöver ”åtgärdas med ca 1 års mellanrum.
Men jag skrev ju också i mitt inlägg att det gällde hästar som inte hade munproblem, då menade jag typ felbett m.m.
Själv har jag haft en shettis med rejält överbett, hon hade faktiskt aldrig några problem med det, men det var nog enbart tur. Sen gjorde hon inte så mycket vettigt heller så bett i hennes mun var mer ett undantag än en regel:)
Har anlitat Torbjörn vid något tillfälle men är osäker på om han verkligen är värd alla pengar…
Har tillgång till en vet som är mycket bra på tänder och det han inte rår på brukar han hänvisa till just Torbjörn.
Min häst har en ”bra” mun och behöver sällan några större justeringar.
Använder lite olika bett/nosgrimmor och även ibland bettlöst.