Jag undrar om inte de senaste dagarnas blodpuddings och hamburgar-ätning har skämt bort lilla Mimmi och förfinat hennes smaklökar?
Efter dessa goda skrovmål kan man ju förstå om inte det ”torra torrfodret” passar och häromdagen bevisade doggy än en gång flera saker:
1.En whippet kan bli väldigt lååååång
2.En avgudad whippet kan komma undan med vad som helst
3.Vissa hundägare borde kanske satsa på lite mer lydnadsträning med sin….hmm…whippet.
Det som hände var att maken hade stekt upp ett paket bacon som han ämnade äta lite längre fram men som han under tiden lät ligga på en tallrik på diskbänken.
Då han efter ett tag såg Soya slicka sig väldigt vällustigt om munnen insåg han att detta var ett BIG MISTAKE och att han skulle få göra om sin bacon-tillagning med ett NYTT paket för den ursprungliga förpackningen befann sig vid det laget tryggt inbäddad i Soyas mage.
Så klart kunde lilla ”pappa” inte skälla på sin stora kärlek Bacontjuven men jag klandrar honom inte- det hade inte jag heller kunnat göra utan vi skrattade gott som de oseriösa hundägare vi är och unnade tjuven hennes byte.
Dock kommer vi inte att ge detta kriminella element fler tillfällen (är det inte just det man brukar säga: ”Tillfället gör tjuven”) för även om mer drivna hundägare säkert tycker att man ska kunna lämna vad som helst framme utan att hunden käkar upp det så resonerar i alla fall jag mer i banorna ”som man känner sig själv känner man andra” och kan jag inte själv låta bli godsaker som vi har liggande hemma så ser jag inte varför jag skulle kräva detsamma av Soya.
Posted
Fast om det är att vara oseriös så är jag också det!
Jag blir lika arg på mig själv som jag skrattar åt Risse när han lyckas knipa nåt som jag tänkt äta.
Tycker snarare det tyder på ett stort mått humor att inte ta såna små hyss som ett hot mot sin hundägaridentitet *skratt*
Låter som Salli!!! Vi kan inte lämna något framme; en Saluki blir ännu läääääääängre… :~)))
Energika:
Jag håller med dig och huvudsaken för MIG är att JAG tycker att jag har en ”fungerande” hund.
Jag har aldrig gått en enda hundkurs eftersom jag ärligt talat helt saknar intresse för detta men däremot anser jag att ”vardagslydnaden” eller vad jag ska kalla den MÅSTE fungera med min hund.
Huruvida Soya kan göra olika ”trick” eller inte är egentligen heeelt ointressant (möjligen ganska kul) men att hon kan lämnas ensam hemma utan minsta problem, att hon kan gå lös både när jag går, cyklar och rider samt att hon kan umgås på ett otvunget sätt med alla ”normala” (läs: icke-arginta) hundar betyder ALLT.
Och de gånger hon har ”stulit” mat kan räknas på ena handens fingrar (kan på rak arm bara komma på 2 tillfällen på mer än 2 år) så det tar jag med ro.
Som en utvikning på det här med hundkurser kan jag finna det smått komiskt att det finns hundar som genomgått hur många sådana som helst men som lik förbannat inte går att släppa lösa utan att de sticker och ägaren knappt kan få tag på dom.
Och vad har man för nytta av att något fungerar på kennelklubben när man sedan inte har den minsta kontroll HEMMA? Det är ju liksom där ”det gäller”!
Här gäller det att ställa allt ätbart som hundarna inte ska nå, så långt bort från kanten som möjligt. Är de något ätbart så gäller det att sätta ett lock över också, annars tar ögontjänarna till katter det. 😉 De är aldrig på bänkarna när jag ser det, men jag ser spår av det på bänkarna. De lämnar tassavtryck. Vet till och med vilken av katterna som är huvudmisstänkt. Av de mycket små spåren kan jag säga att det är lilla Aine… En liten envis siamestös. Om de var lite smarta kunde hundrna och katterna samarbeta, men det gör de inte som tur väl är.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Hi hi… Det skulle väl se ut om dina djur lärde sig att samarbeta så smart!
Tänk vad DE hade blivit glada – men kanske inte du :)!