Ny dag- ny träning för NN!
Vi tränade vidare på sådant som vi ägnat de senaste träningarna åt; galoppombyten, piruettförberedelser, lite tramp och så de kära gamla slutorna.
Förhoppningsvis SLUTAR (observera DEN ordvitsen!!!!) det med slutorna som det gjort med skänkelvikningarna- från början uslare än urusla och numera ofta betygsatta med siffran 7 eller i alla fall 6.
NN verkade genuint mycket glad över helgens prestationer och tyckte att vi var värda en PRESENT på vilket en lika genuint överraskad Birgitta replikerade:
”Ska du ge oss en ny SITS eller stadigare SKÄNKELLÄGE kanske? Eller är presenten helt enkelt en sluta för höger skänkel för i så fall är jag också ytterst tacksam!”
Att vi skulle få en SAK föresvävade mig inte en sekund då jag under mina mer än 20 års mycket aktiva dressyrtränande aldrig fått så mycket om ett glas vatten av någon tränare och ärligt talat givetvis inte heller förväntat mig det heller *SKRATT*.
Men NN menade tydligen allvar för när vi skildes åt fick jag ett paket innehållande ett par långa sporrar, en gåva som jag tacksamt tog emot och då alltså inte bara för gesten som sådan utan också för att detta ju är något som jag kan använda.
Huruvida Archie uppskattade presenten låter jag dock vara osagt trots att den egentligen ju är menad för honom *NYTT ELAKT SKRATT*.
Tillbaka i stallet blev det stretching på bokstavligt talat hög nivå- frambenen går som jag tidigare nämnt att lyfta högre och högre och Archies fallenhet för denna form av bendragande imponerar verkligen på mig.
Ut i gräshagen kom vi med mycket spänstiga steg- det var SÄÄÄÄÄÄKERT stretchingens förtjänst!
Posted
