Jag, som alltid varit oerhört förtjust i att läsa och avverkat hyllkilometer med litteratur tycker att det är lika roande att läsa bra bloggar på nätet och blir lite besviken när den ena efter den andra av bloggar jag brukat följa avvecklas.
Varför man slutar att blogga kan det så klart finnas tusen och ett skäl till; man tröttnar, har inget mer intressant att skriva om, får viktigare prioriteringar i livet, tror/ känner att ingen ändå vill läsa det man skriver osv osv i all oändlighet.
En del kanske känner sig mer eller mindre ”tvingade” att sluta efter diverse påhopp från idioter som gömmer sig bakom anonymitetens mask på nätet och andra känner efter ett tag att de inte längre vill dela sitt liv in public med kreti och pleti av andra anledningar.
Oavsett skäl är det inte mycket att göra åt ovanstående som läsare än att gilla läget, var och en väljer ju själv om de vill skriva, om vad i så fall osv.
Jag vet att vissa tröttnat på bloggandet för att de kände att de aldrig fick någon ordentlig respons på vad de skrev och detta tycker jag är lite intressant, alltså ”fenomenet” bloggkommentarer.
Om man tittar på tex en av de (gissar jag) populäraste hästbloggarna- Havrepappans- så har han ibland flera TUSEN läsningar på ett inlägg han gör men i princip inte en enda kommentar.
När en annan populär bloggare, Mikaela Zimdahl, nyligen skrev att hon hade satt ut annons på 2 av sina hästar dök det omgående upp över 100 kommentarer som dessutom hade i princip exakt samma ordalydelse, dvs ”Varför ska du sälja hästarna”.
Man kan ju annars tycka att det hade räckt att några ställde samma fråga och att övriga inväntade svaret men här såg sig alltså över 100 läsare nödgade att upprepa de föregåendes spörsmål. Intressant och MIN enda tolkning till just detta är att bloggen läses av många ungdomar. Jag har svårt att tro att vuxna hade orkat uppbåda samma engagemang faktiskt?
Själv är jag mycket glad över de kommentarer jag får då de oftast är intressanta, ”lärande” och i många fall också lagda lite eftertanke på.
Sedan behöver man inte författa en roman eller så, ibland är det lika kul med ett ”grattis”, ”jag instämmer” eller liknande och helt utan kommentarer så hade nog jag också lagt ner MIN blogg.
Man, eller i alla fall JAG, vill ändå känna att folk tycker NÅGOT om det man skriver, bra eller dåligt, galet eller klokt och jag tycker också att jag själv har haft mycket nytta av era kommentarer genom åren.
Kommentarer är kul, jättekul, så länge de är (som du skriver) konstruktiva. Jag tror att anledningen till frånvaron av kommentarer på just Havrepappans blogg är för att man måste ha konto på den aktuella siten för att kunna kommentera. Vem orkar med sånt? Är knappt att jag orkar med såna där man måste skriva in ordverifiering eller dylikt – då hoppar jag ofta över att skriva även om jag hade något att säga.
Trasselkvast:
Jag tror att du har rätt- det är säkert därför så få kommenterar Havrepappans inlägg och många gånger ser man att det är samma personer som gör det = de som orkat bli medlemmar (som jag själv en gång i tiden).
Jag håller med att ju omständligare det är att svara desto färre är det, helt naturligt, som gör det.