Herre på tuppan…jag menar…täppan!
Att man lär sig mycket genom att titta på när andra rider är en oomtvistlig sanning och det bekräftades än en gång under dagens träning.
Medan NN galopperade omkring studerade jag sprången med argusögon, jämförde de båda galopperna med varandra och tittade också på hur sprången påverkades av ett lite högre respektive mer samlat tempo.
Väldigt intressant och lärorikt som sagt och jag fick en hel del tankar om hur jag själv kan träna upp, stärka och förbättra galoppen ännu mer.
Jag kunde också konstatera att ett högre tempo inte per automatik får hästen att galoppera igenom sprången bättre- visst måste man rida fram en viss energi men det är ju inte samma sak som att ”bränna iväg” i mellangalopp tex.
Risken med att rida för mycket själv och att dessutom aldrig titta på sin egen häst är att man vänjer sig vid något som är ”fel”- det blir liksom hemtamt och vant och först då någon annan frågar ”men hur galopperar din häst egentligen” eller ”varför gör du si eller så” som man kanske/ förhoppningsvis hajar till.
Detta hände redan när jag började träna för Ebba som tyckte att Archies vänstergalopp var en riktig ”ryggknäckare” (av hennes rygg alltså) medan jag var så van och inte tyckte att galoppen var det minsta stötig.
Sedan dess har galoppen förbättrats och detta givetvis genom mycket nerlagt arbete och inget som kommit av sig själv givetvis.
Du har så rätt så rätt. Trist bara att inte alla inser det och låter någon annan sitta på sin häst emellanåt.
Ja och nej skulle jag vilja säga Ida.
Jag är faktiskt YTTERST restriktiv med vem jag låter rida på Archie och kan nog bara komma på en handfull människor som fått den ynnesten :).
Min fd hästskötare Lina, Ebba, NN…hmmm…sedan kommer jag inte på fler på rak arm.
Ska någon rida på Archie (annat än ren motionsridning utomhus) ska det ske för att det ska TILLFÖRA honom/ mig/ oss som ekipage något- han är ingen leksak som lånas ut för andras nöje.
Ska man dra ut detta resonemang ytterligare får jag väl säga att det ska vara någon som rider minst lika bra som jag och givetvis helst bättre/ mycket bättre för att en ritt ska bli aktuell.
Om det är någon som rider sämre än jag ser jag ingen som helst mening med att en sådan person ska dressyrarbeta min häst- det gör jag bättre själv i så fall.
Där är man ju olika- vet många som resonerar precis som jag men också de som glatt slänger upp kreti och pleti på hästryggen utan en sekunds reflektion.