Idag har jag och Archie varit hos Trolleholmortens ryttarförening och ridit de två MSV C-klasserna och med tanke på resultaten (60 respektive 61%) är rubrikens fråga berättigad, särskilt för utifrånbetraktare.
För procenten är ju minst sagt magra, det är jag den första till att tycka och givetvis kan vi inte hålla på och harva i DET träsket hur länge som helst.
Men jag tycker faktiskt att det går framåt, kanske inte så mycket eller ens tillräckligt i det långa loppet men än så länge känns det positivt.
Exempelvis hade jag i det ena programmet genomgående 7:or på galoppdelen så uppenbarligen har min ”bärighetsträning” i veckan gett resultat.
Även öppnorna belönades idag med betygen 7,7 av den ena domaren och 6,7 av den andra så även detta är en klar uppryckning på bara en vecka.
Slutorna är vårt sorgebarn och brukar belönas med betyg 4 eller 5, den för vänster skänkel har väl någon enstaka gång fått en 6:a.
Men som sagt, jag tycker det går bättre och bättre- bjudningen är med MINA mått från i höstas ENORM men enligt domarna fortfarande för svag ibland, framför allt i traven.
Nu återstår några klasser innan sommaruppehållet och jag får hoppas att den i mina ögon uppåtgående spiralen inte kroknar innan dess.
Såg er ett kort ögonblick på framridningen och jag tycker han såg fin och rörlig ut :).
Idag hade nog Bodo behövt 3 kg kraftfoder ;). Nej, skämt åsido, men idag var han trött i gumpen. Har ökat kraven på samling och i veckan har han svarat jättefint på det, så idag hade det satt sina spår i form av träningsvärk och mjölksyra..
Hur gör du eller ni övriga läsare, ökar ni kraven under pågående tävlingssäsong? Eller gör du/ni ett tävlingsuppehåll under några veckor för att öka kraven ett snäpp? Det är verkligen en svår balansgång..
Jag såg er ritt idag och även om jag aldrig sett din häst förut så förstod jag att dagens ritt inte var en av de bästa. Men så är det ibland….
På frågan om att skärpa kraven under pågående tävlingssäsong så försöker jag nog att göra det i perioder ja.
Tävlingssäsongen är ju så lång så om jag skulle spara de ökade kraven tills den tog slut så skulle det inte återstå mycket tid kvar- jag vill gärna lägga in en eller två kortare viloperioder också när det inte finns tävlingar.
Men de ökade kraven ställer jag bara då och då- det är precis som du skriver en svår balansgång.
Man vill ju hålla hästen fräsch och glad och inte ”slita” för mycket på den samtidigt som ju kraven MÅSTE ökas i förlängningen.
Jag har ställt mig samma fråga som Linda. Under 2010 hade vi flera resultat på 64-65% i msvc och under vintern och våren har vi fortsatt jobba med att öka kraven på samling och bärighet. Hästen utvecklades och blev bättre och bättre. Första två starterna i år gick bra och jag kan se på filmerna att hon är mer ihop,bättre i formen och bär sig bättre än förra året. Vi har fortsatt öka kraven under pågående tävlingssäson vilket resulterade i tt tokras nu resultatmässigt förmodligen pga att hästen helt enkelt var trött i kropp.
Det blev lite av ett antiklimax i maj när jag tränade dagen innan en tävling och hästen var som en dröm. Verkligen superfin och jag var supertaggad inför tävlingen…bara för att landa med en förfärlig duns dagen efter..:-O
Usch! Hästen var som förbytt…nosen i bringan o spikraka bakben.
Efter det har resultaten bara blivit sämre och
hästen har inte velat samla sig utan sparkat efter skänklarna och bockat.
Jag valde att backa av nu istället för att fortsätta pressa henne. Tog ut vet som böjde henne och hon visade små markeringar (mindre än en halv grad) på alla fyra. Tydligen ganska vanligt på dressyrhästar när man har pressat dem ett tag. (Förmodligen har jag slarvat med skrittpauser när jag trimmat.) Så hon fick en tuppkam i blodet nu o sen blir det skritt i skogen under två veckor innan vi kör igång igen.
Funderar på om det inte är bättre att inte försöka öka kraven under pågående tävlingssäsong utan bara underhålla den nivån som man befinner sig på. Just för att undvika att hästen blir trött, lite överansträngd, får träningsvärk etc. Sen när man har ett längre tävlingsuppehåll och hästen fått lite återhämtning kan man börja höja ribban igen.
Bara en tanke jag har.
Ja, visst är det så.
Problemet är ju att man inte vet NÄR hästen är redo att spänna bågen lite mer ordentligt. Nu visade det sig i veckan att min häst var mogen för ett kliv framåt. Men självklart ökar man kraven för varje ridpass i princip. Men då i små portioner. Jag tänkte mer på att man kanske har ett par tävlingar inplanerade och kanske t.o.m. betalda. Det är inte kul att förlora pengarna, men samtidigt vill man ju inte åka och tävla med en häst som inte kan prestera som vanligt. Med facit i hand borde jag, för min hästs skull, ägnat mig åt jogging i skogen idag ;). Hade du strukit dig från kommande tävling som är betald, eller hade du avvaktat att spänna bågen trots att hästen visar att den är redo och istället ridit den planerade tävlingen? Bara lite funderingar jag har hur andra aktiva tävlingsryttare resonerar? 🙂
Anna:
Du gjorde rätt i att kolla upp hästen (det bevisar ju böjprovsreaktionerna om inte annat), just för att den inte bara hade en tillfällig svacka på en enda tävling för det måste man tyvärr räkna med någon gång (dippar).
En god vän har råkat ut för EXAKT samma sak- trots placeringar på MSV-nivå kändes hästen inte ”sig själv” och den fick samma diagnos och medicin som din.
Detta bevisar bara att våra hästar över lag är extremt tåliga och snälla- de behöver inte ”hoppa på 3 ben” för att ha lite ont och denna häst hade också känts lite seg i många veckor och ändå alltså kunnat placera sig.
Linda:
Ja, större ”bågspänningar” undviker jag precis innan tävling liksom att rida ”stenhårt” dagen innan jag ska tävla.
Eftersom jag har en häst som benställningsmässigt inte är optimalt byggt för dressyr samt dessutom inte har så mycket egen motor försöker jag över lag att inte tänja gränserna för mycket.
Kanske blir det en del ”mesridning” pga detta dvs att jag inte kräver så mycket som jag skulle kunna- det är oerhört svårt att veta särskilt som jag ändå tycker att jag rider mycket mer/ hårdare än mina stallkamrater.
Linda det är ju just den avvägningen som är svår. 🙂 Jag har ju en ambition att gå upp i klasserna, inte vara kvar på msvc-nivå och då måste man ju fortsätta spänna bågen.
Men fortsättningsvis tänker jag inte lägga träningar dagen innan tävling utan då bara jogga henne så att hon är mjuk o loss.
Med facit i handen kommer jag backa av tidigare nu om hästen börjar kännas ”lite ledsen/låg”. Vara ännu mer lyhörd även om det absolut inte var någon fara med min häst nu. Men inte åka o tävla då utan först testa med en veckas vila/annat mer kravlöst jobb. Om det inte vänder då så kommer jag göra en vetcheck så att man inte sitter o pressar en häst som inte är helt 100.
Hade en liknande situation innan jul fast då var det mer kaprioler och sen en känsla av att hästen inte var helt glad. Kollade med vet o 10 dagar i hagen o lite metacam gjorde susen då. Hon var bättre efter den vilan än innan ”raset” Innan ”raset hade hon också utvecklats mycket och varit jättefin.
Anna: Måste betona att det inte är något ”fel” på min häst. Jag misstänker ingen hälta eller dylikt, utan det handlar enbart om att min överambitiösa häst tog i för mycket i samlingen veckan innan tävling :). Jag tränar alltid på onsdagar eller torsdagar och rider aldrig ett hårt pass efter det innan en tävling. I lördags, dagen innan tävlingen, så red jag ut och tränade lite skolor på en gräsväg. Ute i naturen har man ju oftast en mer naturlig framåtbjudning så än en gång tog arbetsmyran i lite för mycket. Detta i kombination med onsdagens träningspass gjorde att han var trött och stum i bakben och rumpa. Jag red MB:2 men valde att stryka mig i MB:4 för jag vill inte pressa honom. Ett par dagars skritt i skogen och lite jogging kombinerat med massage och magnettäcke så är han ”fit for fight” igen. ”Problemet” med min häst är att han ger verkligen allt under ridpassen. Han bara jobbar och jobbar tills han blir helt slut i musklerna. Här är det jag som ryttare som måste känna av när det är dags att sluta. Han får massor med skrittpauser under träningarna så han blir inte speciellt svettig eller andfådd, utan det är ren styrketräning. Därför är det så svårt att veta hur han reagerar på ett ”spännabågen-pass”. Det visar sig först ett par dagar efter.
Linda:
Det låter härligt med en så energisk häst även om det så klart gäller för ryttaren att vara vaksam och inte låta hästen överarbeta sig.
Ja, jag är verkligen tacksam över att ha en så ambitiös häst :). Tyvärr har han sin exteriör emot sig. Lite längre framben i förhållande till bakbenen hade underlättat för honom. Pga det krävs det mer av honom i just traven (som är hans svagaste gångart) än vad det gör av en häst som har bättre proportioner.
Linda jag tror att du nästan svarade på din egen fråga nu. 🙂 Det är ju bara att du tänker på att du under veckan innan tävling bara finslipar på detaljerna just för att undvika att han blir stum och trött i musklerna. Sen när du har några tävlingsfria veckor kan du ju spänna bågen lite till för att utveckla honom.
Känner igen min egen häst i det att hon bara jobbar på med energi och att jag då har ridit på lite för länge, lite för mycket eftersom hästen känns så positiv.
Och för min del handlar det ju mest om att när jag får en indikation på att hon är stel och stum så får jag vara mer noggrann med att lägga in en liten kortare vila/återhämtning på ett par dagar i kombination med att jag bara skrittar ut. Istället för att jag tänker..nä nu måste jag ta igenom det här.
Det är väldigt värdefullt för mig att få läsa om hur andra lägger upp sina träningar samt hur deras hästar reagerar. Ibland kan man känna sig lite ensam och undra..hmm är det bara min häst eller?
Ja, jag har en plan i min ridning :). Men jag var nyfiken på hur andra resonerar och om jag kunde få lite andra infallsvinklar utifrån andras erfarenheter.
Det är det som är så bra med bloggen tycker jag – all input man kan få från andra, inte bara mig :).