Då och då läser jag förundrat inlägg på nätet där skribenten frågar andra om det är ”ok att äta xx eftersom det legat i kylen i 3 dagar” eller liknande.
Frågeställaren undrar underförstått om maten inte har hunnit bli otjänlig och lika förvånad som jag blir över de i mitt tycke naiva frågorna lika förundrade blir jag över svaren.
För det första undrar jag var syn och framför allt LUKT-sinnet har tagit vägen hos folk och för det andra efterlyser jag det sunda förnuftet och förmågan till eget tänkande.
Nog är det lättare för mig själv som kan titta på och lukta på en matvara och som dessutom vet hur den har förvarats att veta om den är ätlig eller ej än att fråga vilt främmande människor på nätet?
Sedan måste jag säga att jag tycker att vår inställning till mat är skrämmande (läs: okunnig, bortskämd) om vi litar så blint på datummärkningen att vi glatt slänger enorma mängder mat som man hade kunnat äta dagar efter att den kasserats.
För ett tag sedan stod det i tidningen om…nu har jag glömt vad de kallade sig…men det hade något med just ”matdumpning” att göra- människor som dök ner i containrar utanför matkedjor för att ta tillvara (läs: ÄTA) mat som slängts.
Många såg det snarare som ett sätt att hushålla med resurser än som en nödvändighet pga fattigdom och de var minsann inte rädda för att bli sjuka.
Nu ska jag inte påstå att ovanstående är något som JAG förordar eller skulle få för mig att ägna mig åt men det är ändå intressant att det i Sverige finns människor som tycker att det är helt ok och tom BRA att leva av ”skräpmat” (som här får en ny betydelse) medan andra tycker sig ha råd att fylla soptunnan bara för att de litar så blint på en datumstämpel.
Som avslutning måste jag berätta något som jag fann ytterst komiskt- en läsare som svarade på ett sådant där ”vågar jag äta xx”-inlägg påstod att hon nyligen tillagat en köttgryta på en konserv från 1952?!?!? Skämt eller allvar men ärligt talat förvånar mig inget längre….
Men vad säger ni kära läsare?
Äter ni ”utgången” mat? Tycer ni att det väldigt noga med datummärkningen eller tänker ni snarare ”äh…lite skit rensar magen” typ?
Jag går efter mitt luktsinne som jag litar på mer än datummärkning. Det händer ju faktiskt att mat är dålig innan den gått ut. Hur gör då de som inte vågar lita på sina egna sinnen? Äter det ändå?
Jag är mycket emot att slänga mat. Rester fryses in och blir till matlådor, hunden får lite och katterna får lite. Sallad och grönsaker och torrt bröd går till kaninerna.
Just det med konserven tvivlar jag inte på. När man gör lumpen är många guldburkar (som konserverna kallas) stämplade med bäst före 1964…..
Jag är också uppfostrad med att man äter upp allt på tallriken och inte slänger mat.
Det jag inte kan/ vill äta ger jag till Soya och ibland Archie ( frukt el tex musli som jag inte tyckte var så god).
Jag äter allt, slänger inget som inte MÅSTE slängas. Idioti. Var dock lättare förut när jag hade hund som var allätare – nuvarande är kräsen och då får grannens vildsvin mer istället.
Då familjen är stor, plånboken är tunn och matlagningsintresset finns så brukar vi använda det mesta och sällan slänga. Blir det rester (lagar oftast storkok så det blir många portioner) fyller man frysen med matlådor. Mjölk som passerat bäst-före-datum är det däremot bara jag som konsumerar-i kaffet. Litar påmin näsa och mina ögon och försöker röja innan grönsakerna promenerar ut av sig själv.
Däremot är jag ganska elak på jobb och rensar hejvilt i vår kyl. Allt som är 1 vecka efter ”bäst-före” åker i soporna för penicillinexpriment får man syssla med på hemmaplan!
Konserv från 50-talet…? Låter som en ”råtta i pizzan”
Ha ha… på jobbet är jag också självutnämnd kylskåpspolis som många gånger har fått rensa ut saker som nästan har gått till attack när man öppnat kylen.
Vill inte ha min mat bland genommögliga och surnade matlådor!