När jag var liten minns jag att det som jag undrade mest kring bilkörning var hur föraren visste när det var dags att växla :)!
På min fråga till min moster kring detta svarade hon något i stil med att ”det känner man” och så är det nog för många när det gäller att gå från en dressyrklass till en svårare dito.
Annars vill jag nog påstå att det inte finns ett enda svar på frågan eller ”ett rätt och ett fel” utan det kan bero på flera olika saker och hur man resonerar som ryttare och för all del dess tränare.
Ibland ljuder klagosånger där man förbittrat undrar varför någon hänger kvar i en (för låg) klass bara för att sno åt sig rosetter och ska jag vara ärlig har jag väl själv svårt att förstå när vuxna människor år efter år rider samma klasser och plockar rosetter även om det tack och lov inte är så vanligt.
Men samtidigt kan det ju vara så att ”rosett-jägarens” häst inte förmår mer än det som krävs i den klass den tävlar och vem vill agera klassutfylldad för evig tid?
Det finns också de som ser en prestige eller status i att rida så höga klasser som de bara förmår, att de sedan aldrig är placerade spelar ingen roll utan det ”låter finare” och känns bättre för dom att stolt basunera ut att ”jag rider medelsvåååår”.
Minns ett ekipage för hundra år sedan där ryttaren envisades med att tävla just medelsvår B på en häst som absolut inte kunde byta galopp.
Eller…det kanske den kunde…inte vet jag…men ryttare bröt konstant av till skritt och fattade ny galopp när det skulle göras byten.
Om hästen inte KUNDE byta håller jag det för osannolikt att den skulle kunna lära sig det, den var trots allt 18 år när detta utspelades och att den kom outstanding sist i princip alla gånger den startade (och det var måååånga) tycktes inte bekymra ryttaren.
Själv kan jag väl säga att jag resonerar som så att jag tycker att det för egen del är dags att gå upp i en svårare klass när jag har fått en hel del placeringar i den föregående.
Exempelvis bestämde jag mig för att inte rida LA:1 fler gånger efter att Archie vunnit denna klass 4 gånger- då kändes det inte längre ”rätt” för MIG att fortsätta.
Men som sagt- man är olika och resonerar olika- för vissa betyder rosetten mest, för andra procenten, för vissa är svårighetsgraden avgörande (ju högre klass desto ”häftigare” är man)osv.
Hur resonerar ni? Tycker ni tex att det är ok att ena helgen rida LB och nästa MSV B? Är det viktigt för er att placera er eller tävlar ni mer mot er själv?
Jag som tävlar LB blir måttligt irriterad på de som sitter och rider mellan 75 och 80 % gång på gång. Sedan startar de LA där de ligger på 70 %. Det är inte så roligt för de som rider strax över 65 % att aldrig kunna få en rosett då placeringarna alltid tas av dessa rävar. Så jag känner nog att min tävlingskarriär läggs ner innan den riktigt börjat. Trodde inte att det skulle vara så i de rena nybörjarklasserna. Trist faktiskt:(
För mig är det viktigare med resultatet än procenten. En del domare dömer högt och andra lågt så den inbördes placeringen blir mer betydande. Ffa när det som här alltid är fulla klasser. Väljer att gå upp i klass när det känns 'för lätt'. Men håller med om den stora skillnaden på klass på hästar nu mot förr. Idag vimlar det av superdjur redan i LC :).
/Prick
Jag anmäler inte längre Prima till L-klasser, nu är det uteslutande M 1.25-1.35 som gäller. Är helt övertygad om att hon skulle fortsätta plocka rosetter på pärlband i L, men det är inte mitt syfte med hennes hoppning, utan att se henne utvecklas och bli bättre så länge det går.
Vi har ett par personer som konstant hoppar lägre klasser med sina hästar, för att hysta in pokaler och några euros. Andra har inte en chans mot dem, orättvist.
Med detta ”M-val” har jag också skurit ned rejält på anmälningar och åker helst utanför Luxemburgs gränser, för att testa mot okända hästar/ryttare, utmaning är kul. Kvalitét före kvantitet.
Minstral:
Om det är så illa tycker jag verkligen att det är både förvånandsvärt och synd.
Synd om de som ger upp tävlingskarriären innan den knappt börjat för att de känner sig helt chanslösa och förvånansvärt om man som vuxen tävlande finner nöje i att vinna/ placera sig på så höga procent upprepade gånger utan att gå vidare till en ökad svårighetsgrad.
Rider man på runt 70% eller till och med mer BORDE hästen kunna klara av en svårare klass, i alla fall på denna nivå (LC-LA).
Jag tycker som du Prick!
Jag vinner hellre på 60 % än är oplacerad på 65 %- domarna kan ju, precis som du skriver, ligga väldigt olika i ”skalan” även om DE FLESTA (tror jag) dömer ganska likartat (dvs man vinner inte på 60 % som ett exempel).
Men som sagt, inbördes rangordning är viktigast även om det så klart varit roligt de gånger man ridit på 70 % och däromkring.
Klokt resonerat tycker jag Eva.
Din häst har ju mer eller mindre vunnit eller i vart fall varit placerad i så gott som samtliga starter under en lång tid nu och att då söka nya utmaningar är väl helt förståeligt.
Jag tävlar bara MSVB för att det är mycket häftigare att säga det :o) Nej, skämt å sido. Jag tävlar MSVB med min häst av den enkla anledningen att jag såg MSVBC som en ren och skär transportsträcka för mig och min häst. Jag har kvalat till MSVB säkert fem gånger nu och min sista start i MSVC red jag på 67 % med placering och därefter blir det inga fler starter i denna klass. Någon hade säkert fortsatt att harva runt där och plockat fler rosetter och kämpat för högre procent men jag känner att MSVC är, som jag nyss skrev, en ren transportsträcka och mitt mål är definitivt att komma vidare och rida högre klasser. I synnerhet som jag vet att min häst har kapacitet för högre klasser. Idag rider jag MSVB på låååga procent (58 – 62 %) och självklart ligger vi inte i toppen. Jag har precis börjat tävla MSVB och kommer rida runt här tills dess att jag känner att hästen är stark och behärskar klassen. Givetvis vill jag också ha placeringar och rida på i alla fall 65 – 70 % (jag ser inte MSVB som samma transportsträcka som MSVC) innan jag ger mig vidare mot MSVA. För mig är tävling en utveckling framåt hela tiden, jag rider hellre i en klass för högt än för lågt (missförstå mig rätt) och ser hela tiden tävlandet som en utmaning. För mig är det inte en utmaning att rida varken LA eller MSVC – vi är så att säga ”färdiga” med dessa klasser och strävar nu vidare uppåt.
Jag har ett mål med min ridning (Intermediere) och går upp en klass när tränaren tycker att vi är mogna för det.
Om vi når målet får framtiden utvisa men jag har inget intresse av att rida LA-klasser resten av livet. Siktar jag högt kanske vi rider Msv-A någon gång iallafall. :-))
Och bara för det har jag lovat att vara med i div II-laget nu i höst. Men inte sagt att vi kommer vara bäst där..min häst kan konsten att vara underbart spjärnig o opåverkbar när något inte passar henne.. om det är en sådan dag. :-))
Eva i Lux..jag bodde i Luxemburg mellan 80-86 och gick på amerikanska skolan där. Bodde i Bereldange och hade häst i Capellen. :-))