Onsdag- hela dagen

Archie vilar på och jag gör det inte!

Så här dagarna innan semestern har hur mycket som helst börjat ”konstra” på jobbet- det slår aldrig fel.

Tack och lov känner jag mig inte det minsta ”jag måste vara ledig NUUU- annars dör jag” vilket annars verkar vara ett vanligt tillstånd inför folks semestrar.

Så klart ska det bli jätteskönt med ledighet men jag hade faktiskt lika gärna kunnat vänta någon vecka till.

Annars har veckans goda gärning avklarats under dagen- blodgivning!

Visst gör det ont när kanylen ska grävas in i armen (ajjjjj!!!!) men man får tänka på hur samhällsduktig man är och bita ihop.

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anonymous

    Visst sticker det till litegrann när de sätter kanylen, men inte så mycket som jag trodde det skulle göra innan jag blev blodgivare. Visst känner man sig duktig! Det kan ju vara bra om man själv skulle behöva blod någon gång. Har bara gett blod två gångner, det har inte hunnit bli fler. 😉

    Hälsningar
    Görel

    Svara
  2. Birgittas hästsida

    Vad duktig du är Görel!

    Minns att du ville bli blodgivare och nu har du alltså börjat med denna goda gärning!

    Synd att inte fler gör som vi (sade hon präktigt :)))).

    Svara
  3. Anonymous

    Min brorson, som är lite rädd för det där med blod (han är 11 år), undrar med förfäran i blicken varför jag ger blod. Lite svårt att förklara för en liten kille som nästan svimmar när han ser en spruta. Det kan ju ändra sig till han blir stor.

    Visst behövs det fler blodgivare och det sticks ju inte så mycket. Fast här tror jag en del av det beror på att vi har långt till blodgivningscentralen. Det blir ett lite större hinder när man har många mil dit. Sedan är det ett steg att bara anmäla sig. Tänkte länge och anmälde mig en gång tidigare, men då hände inget, innan det blev av. Det känns hur som helst bra.

    Hälsningar
    Görel

    Svara
  4. Birgittas hästsida

    Du har helt rätt Görel.

    Det är lite omständligt att BLI blodgivare och om man dessutom har långt dit är det nog lätt att det aldrig blir av.

    Jag började ge blod på den tiden det kom en blodbuss utanför jobbet och värvade nya givare.

    Tyvärr är både maken och fd sambon spruträdda (fast det skulle de aldrig erkänna)- jag försöker tjata på alla jag kommer åt. Tänk om INGEN gav blod?!?!

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>