Häromdagen såg jag en häst som stod på bakbenen (stegrade sig) upprepade gånger med sin ryttare och detta fick mig att skänka en tacksamhetens tanke till Archie som varken tycks veta hur man skenar, bockar eller stegrar sig.
Och tur är väl det- hans ägare hade vid minsta bock tex singlat ner som ett löv i höstblåsen- inte önskvärt!
Jag började också fundera på vilket som hade varit att ”föredra” (känns som ett lite felplacerat ord i sammanhanget förvisso) – en häst som stegrar, skenar eller bockar?
För egen del kom jag fram till att om jag hade varit tvungen att välja mellan pest och kolera hade jag valt den skenande hästen- helt enkelt därför att jag INBILLAR mig att jag med ren råstyrka och inget annat hade lyckats stanna den (om jag inte dog av en hjärtinfarkt dessförinnan).
Den bockande hästen hade jag som sagt dråsat av som en säck potatis direkt och den stegrande hästen är nog den farligaste då den lätt kan tappa balansen och slå över OAVSETT vad ryttaren gör eller hur skicklig den är.
Men vad säger ni andra: vilket skulle ni ”välja” om ni var tvungna och varför?
Bockning på rakt spår här!
Usch – som att välja mellan pest, kolera och spetälska. Har sett skenande hästar som gått omkull och DET är inte roligt. Det blir en j**la smäll. En del hästar som reser sig verkar ha ganska bra koll på vad det klarar av och inte. Fast å andra sidan kan ju en lite obalanserad ryttare lätt tippa bakåt och dra hästen med sig sas.
Det lättaste att förebygga och häva (om det inte gått för långt för då sitter jag på marken) tycker jag är bockning så kanske skulle välja det då om man måste =).
Hahaha alltså dina uttryck är ju helt fenomenala ”singlat ner som ett höstlöv i höstblåsten” *ASG*
Aramis:
Fast egentligen fel uttryck när jag tänker efter för ett löv faller ju ofta tämligen SAKTA mot marken och jag misstänker att jag snarare hade farit som en ”skott ur en gevärspipa”. *GARV*!!!!!
På 80talet hade jag absolut sagt bockning. Då hade jag nämligen en bockardrottning….lyckligtvis bockade hon av livsgläjde och inte för att kasta av mig. De gånger jag var på väg ur sadeln så räddade hon mig tillbaka igen.
Mina kompisar tordes inte rida henne när de sett hennes övningar….
Nu 30 år senare så vete sjutton, jag tror nog att jag tar bockningen i alla fall. Att sitta på en stegrande häst har jag aldrig gjort( de har väl lättat någon gång fram, men långtifrån regelrätt stegring). Jag skulle förmodligen dråsa av baklänges om jag inte lyckades dra hästen med mig i fallet..
Sken har jag heller inte varit med om, men vet de som gjort sig rätt illa då vid omkullridningar.
Åkte visserligen väldigt fort och ofta på gammelpållan, men hon stack – älskade att springa fort – och hon hade nödstoppknapp.
Dvs hon hörde på rösten när det var allvar.
Jag har väl åkt av en 10-12 gånger under alla år. De skutt nuvarande pållen gör är så knyckliga att jag inte sitter kvar – förmodligen inte några andra skutt heller för den delen.
Man är ju 30 år äldre och otränad inom ”hästbockning” numera.
Lyckligtvis är han en väldigt snäll häst att rida.
Rie
OM man nu måste välja en av dessa fasansfulla saker så skulle jag nog föredra skenturen *s*
Men någonting måste vara fel OM hästar beter sig så….hoppas ryttaren gör allt för att ta reda på vad felet är 🙁
Ha ha…Archie HAR faktiskt skenat med mig en enda gång (det räcker….).
Han var 3 eller 4 år och jag var ute och red på Jägersros träningsbanor.
Jag hade preciiiiis börjat trava när han stack iväg i (vad dressyrmesen Birgitta tyckte) full galopp.
Vi red på en rakbana som jag visste skulle ”ta slut” längre fram och jag fruktade redan vad som skulle hända.
Medan jag flyger fram i min vilda galopp ser jag i ögonvrån hur en tjej kommer ”skenande” bakom mig med en travare på en parallell-bana och det var denna galopperande travare som hade ”kört igång” Archie.
Jag hade sinnesnärvaro nog att skrika ”STANNA DIN HÄST” och det gjorde tjejen som tur var. Och så fort hennes häst stannade så stannade också Archie och jag kunde darrande försöka lugna MIN skenande puls :)!
hade valt bockning, känns som det lättaste att avvärja genom att svänga och/eller gasa på. Stegring är det värsta jag vet och sken är absolut ingen höjdare..
Har pepparpeppar snart inte åkt i backen på 2 år men dessförrinnan har det blivit x antal flygturer 😉
Har man en bockande häst brukar jag ha en förbygel men rem över manen, vissa föredrar martingal men på en förbygel kan inte ”nödhandtaget” snurra om man behöver hålla i sig så därför införskaffade jag förbygel istället för martingal!
När min var ung 4-5 år så roade han sig med att både bocka och skena. Min tröst var hela tiden att det hade varit värre om han stegrat sig. Hittade aldrig något mönster i vad som utlöste hans betéende. Han kollades av veterinär och hade inte ont någonstans så det var bara att bita ihop och ta sig igenom det för att sälja honom fanns inte på kartan. Sen var det som om det försvann över en natt och nu är han nästan alltid snäll, nu är han 6 år. Inget ont som inte har något gott med sig, man har blivit sadelfast han lyckades aldrig att få av mig.
Jag tror det är något med Akribori avkommor, inga av de jag känner bockar, skenar eller reser sig utan är väldigt lättsamma. Det är tur att min unghäst aldrig håller på med det när matte sitter på (han gör det däremot vid tömkörning som en tok) för jag åker av för ingenting.
Jag föredrar helt klart hästen som skenar då jag knappast kommer sitta kvar på de andra två alternativen och därför blir det svårt att jobba bort problemen. Att det går fort och utan större kontroll klarar jag nog rätt bra, jag saknar fortfarande min galoppör…