Härom dagen kom vi på jobbet att prata om vad man inte ska säga till en djurägare.
Jag delade med mig av ett exempel från i vintras då en man i min egen ålder, och tro det eller ej, SJÄLV HUNDÄGARE, inledde en ”konversation” med mig genom att kalla Soya ”hunddjävel”.
Vi kom ridande på vägen utanför hans hus, Soya sprang helt stillsamt bredvid Archie men tydligen fick blotta åsynen av en LÖS hund honom att skrika något i stil med ”måste du rida här med din hunddjävel”.
Och låt mig säga så här:
Det var heeeelt fel sätt att tilltala mig och det finns inte den kommentaren som därefter hade kunnat rätta till vad han nyss hade kallat Soya.
Själv är jag inte den som skräder orden precis men att kalla mina djur för hund eller hästdjävel finns liksom inte på kartan.
Visst skulle jag i AFFEKT kunna säga om tex NÅGON ANNANS häst ”tror du inte hästdjäveln slet sig och skenade ut från hagen” men dels skulle det som sagt rätt mycket till för att jag skulle häva ur mig något sådant och dels hade jag aldrig sagt det till hästens ägare utan möjligen till någon annan som jag beklagade mig för.
I förra stallet hade vi tidigare en, vad ska jag kalla det….”person med mycket bristande social kompetens” kanske…och hon kunde mycket väl skrika ”hästdjävel” åt sitt kuvade djur.
Själv rös jag alltid inombords när jag hörde detta men bedömde också att personen var så pass opåverkbar att det inte hade varit lönt att säga till.
Tack och lov förstår i vart fall inte djuren själva skillnaden på ”min världsmästare” (Archie:)) eller ”djävla kräk”- i alla fall inte om man säger båda med en neutral eller vänlig röst.
Men som sagt; kalla inte mina djur för DJÄVLAR eller dylikt- då blir jag som en tigrinna och DET mina vänner….är inte roligt!
Oj, hunden kallas för hundjävel titt som tätt. Men det är MKT kärlek i den rösten då. Används även utan kärlek om mammas hund, jobbigare och mer ouppfostrad finns inte.
Men håller med om att det faktiskt låter illa.
Det du skrev om berättade en hovslagare för mig för mååånga år sedan (77 kanske).
Han sa att jag kan kalla hans (hästägarens) fru för kärring och allt möjligt men säg ingenting dumt om hans häst…
Jag skulle bli ruskigt sur om någon sa något nedlåtande om min häst/hund men om de skulle göra dem illa på något sätt – DÅ JÄVLAR !!!!
Då skulle nog omvärlden förvånas över förvandlingen en vanligtvis lugn Rie genomgick.
Jag har funderat på hur man skulle reagera, om man skulle ta till handgripligheter. Förhoppningsvis behöver jag aldrig ta reda på det.
Rie
Rie:
Här ser jag ytterligare en fördel med att ha så snälla och väluppfostrade djur som jag tycker att jag alltid har haft:
de triggar förhoppningsvis aldrig (vad jag vet i alla fall) folk att ”uppfostra” dom.
Själv har jag i ärlighetens namn slagit till andras hästar, exempelvis en häst som helt oprovocerat bet mig i armen.
Jag har också fått rycka tag i hästar som försökt springa över mig vid hagintag och dylikt.
Jag hoppas och tror att Archie sköter sig så bra även när andra hanterar honom att de inte ser sig nödgade att klippa till honom och att någon skulle vilja slå 14-kilos fjädern Soya kan jag inte ens föreställa mig.