Tonåringar har ibland ett omedevetet och kanske också rättframt sätt att få en att känna sig gammal (jag tror ju oftast att jag är 25 typ…) och härom dagen var det just så jag kände mig, enbart på grund av en helt oskyldig fråga från en ungdom.
Vi diskuterade e-mailadresser och jag sa att jag ”alltid” har haft samma namn på min adress; bm6610 (mina initialer och början på mitt personnummer).
Ungdomen frågade då ”hade du även det namnet på e-mailen när du var liten” på vilket jag fick tillstå att INTERNET INTE VAR UPPFUNNET DÅ!!!!
Jaha…sa ungdomen…”ni fck alltså SKRIVA BREV till varandra om ni ville något”.
”Ja…eller skicka en BREVDUVA” sa jag lite sarkastiskt för då kände jag mig verkligen som Birgitta, 90 år *SKRATT*!!!!
Om du lagt till att vi inte hade mobiltelefoner på den tiden heller, hade hon väl svimmat! :)))