En bekant funderar på att sälja sitt ung-sto och vi kom att prata om huruvida KÖNET är av godo eller ondo vid en försäljning, dvs om det påverkar antalet köpare, intresse för hästen som sådan osv.
Trots att jag redan för över 20 år sedan myntade uttrycket ”ett bra sto är bättre än en bra valack men ett dåligt sto är sämre än en dålig valack” och trots att jag dessutom själv ägt 2 ston med underbart temperament (brunst-vad är det???) så vill jag i alla fall för egen del påstå att det skulle mycket till för att jag skulle köpa ett sto igen.
Någon annan har sagt att ”ett sto säger man inte till- ett sto BER man” och det är väl lite här skon klämmer för min del, jag som också myntat uttrycket ”den som betalar bestämmer”.
Det ligger inte riktigt för mig att truga och be en häst eller att till och med ”ge mig” tänkandes ”nåja…det går säkert bättre en ANNAN gång…när hästen är på bättre humör”.
Ridning är svårt nog ändå utan en häst med en massa egna idéer och framför allt ett lynnigt humör och tyvärr har jag sett mer än ett sto som uppvisat det där tjuriga när det inte passat.
Att stanna, backa, stegra är förvisso inte egenskaper som bara ston han visa upp, tvärtom, men jag har alltså sett det lite oftare hos ston som har någon ”issue” med ryttaren och jag gillar det INTE.
Men vad säger ni andra?
Har jag bara haft otur och träffat på vad vi i Skåne ibland kallar ”pissemärrar”?
Är ett sto rent av att föredra framför en valack som man ju tex inte kan avla på?
Erfarenheter, tankar, åsikter!
Jag är ju en stomänniska, har två valacker och ett sto, maken har bara ston (av förklarliga själ). Men jag vet inte varför, jag gillar ston helt enkelt:)
Det är ju mer hormonsvallningar i ston än valacker så att det kan yttra sig lite galet tycker jag inte är så konstigt. Tycker det är vanligare att ston spar lite på sig mer än vad en valack/hingst skulle göra. Det kanske ligger i deras natur då de ju också ska orka ta hand om sitt föl (om de hade varit vilda). Och det är väl där som piss-märr-syndromet kommer in; ston som inte vill bjuda på det där lilla extra utan istället bara … stannar… med en arg min och svansföring.
Min erfarenhet är också att ston oftare sparkas (mot andra hästar) medan valacker/hingstar är mer orala eller OM de nu måste använda benen oftare använder frambenen och de gör ofta mindre skada. Sparkskadorna i hagen är ofta utdelade av hagens märrar.
Jag föredrar valacker. Inte hingstar, de kan vara så gapiga och har snudd på samma hormonsvall, ibland mer.
Kan faktiskt inte förstå de som envisas med att inte kastrera trots att det är en häst som inte ska användas i aveln.
Har aldrig haft problem med ston, speciellt inte min egen som är gudasnäll och samarbetsvillig alltid. Däremot hennes dotter, min uppfödning, oxå väldigt snäll och samarbetsvillig MEN när hon brunstar kan ägaren lika gärna stanna hemma när det är tävlingsdags för hon blir SEEEEEEG som kola!
1995 var sista gången jag ramlade av en vallack… Och jag har haft en del. Stona har jag hållt på att slå ihjäl mig på. det är inte vetenskapligt eller tillräckligt stort underlag för ensidiga bevis 🙂 men min KÄNSLA är »aldrig mer ett sto!«.
Däremot skulle jag mkt väl kunna köpa ett färdigutbildat äldre sto. Minst nivå MsvA. Som man vet hur hon varit/är. Men inget yngre sto.
Jag tror ston är en gnutta mer svårsålda som dressyrhästar. Jag är inte den enda som säger »aldrig ett sto«.
Själv tycker jag att sto är bätte, De har helt enkelt det där lilla extra som många valacker saknar.
Utöver detta tycker jag de är mer lättsålda, eftersom de vid skada eller dylikt kan bli avelssto.
Men ytterst hänger det mer på individer och hur man faktiskt uppfostrar sina hästar. Verkar som många inte alls lägger tid på sånt utan bara vill rida.
/Maja
En hingst är en hingst!! Ska man ha hingst så BÖR man kanske verkligen ha klart för sig vad den blott snälla hingsten KAN få för temperament OM det vill sig till.
En vallak har en ligt mig RISKEN att bli för ”vek” och ”mesig”
Ett sto KAN vara en pissmärr…..men nä jag föredrar ston i allra hösta grad! 🙂
MEN jag vill inte svära mig fri att jag inte kommer äga en vallak i någon gång igen i alla fall.