Månadsarkiv: augusti 2011

Söndag- som i lördags

Dagen har i mångt liknat gårdagen fast inleddes med tömkörning och inte ridning för ovanlighetens skull.

Nu var det flera veckor sedan jag tömkörde men man skulle kunna tro att jag övar på detta hur ofta som helst.

Archie galopperade sååå fint på riktiga minivolter runt mig, det var nästan jättepiruetter på töm :).

Jag ÄR ju väldigt förtjust i att tömköra egentligen men tycker ofta att det finns så mycket annat vi ”borde” träna på.

Även idag hjälpte jag en stallkompis med mockning och matsättning åt hennes häst och när detta var gjort styrde jag kosan till NN för sedvanliga stallsysslor.

På eftermiddagen återvände jag för att tömköra en av hästarna- ett sant nöje då den gick som ett urverk.

Ännu gladare blev jag då jag fortsatte min duschspilte- terapi av detta djur.

För några veckor sedan trodde jag att hästen skulle dö av skräck alternativt skena ut från spolspiltan men sedan dess har både jag och NN tvättat den några gånger och idag stod den som ett ljus.

Det är alltid lika roligt när nerlagt arbete ger så fint resultat.

Speciella annonser del 359, less is more

Ett tips till de som ska sälja sina bostäder men inte vill använda sig av professionell homestyling är att tänka på rubriken ovan- ”less is more”.Det som känns hemtrevligt och mysigt IRL kan se väldigt ”plottrigt” ut på bild och man bör tänka efter om man verkligen behöver ha med alla sina saker i bild eller om man inte skulle kunna rensa lite.

Titta på bilderna i länken nedan; en upprensning tror jag absolut hade varit av godo:

http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=3TAQ8B9EA50PK6KA

Birgitta-djurplågaren!

En rolig diskussion på jobbet påminde mig om när jag var i de yngre tonåren och medlem i en djurrättsorganisation.

Numera heter organisationen Djurens Rätt men det tidigare namnet var väldigt långt och jag råkade flera gånger säga att jag var medlem i Nordiska Samfundet FÖR plågsamma djurförsök trots att det givetvis skulle vara MOT :)))!

Lördag- the return of Black Beauty

I morse kunde jag konstatera en positiv och en negativ sak:

Archie är snart i det närmaste sitt rätta jag, dvs Black Beauty och hans gula fjordinglika alter ego är snart ett minne blott- till nästa sommar i alla fall.

Tyvärr var Archie också ganska ”ofräsch”- dels på grund av all insektsspray som jag dränkt in honom i den senaste tiden men också på grund av en massa ”lös päls” som han håller på att fälla av.

Efter ett mycket trevligt dressyrpass i ridhuset fann jag därför ingen annan råd än att tvätta av honom ordentligt i varmvatten och skillnaden blev påtaglig- han är sååå fin nu :)!

Så fort ridning, hagutsläpp och lite fix med en stallkamrats häst var avklarade hastade jag iväg till NN där hästar skulle släppas ut, boxar mockas osv.

Vid lunchtid var allt klart och jag kunde åka och veckohandla för att därefter ägna mig åt städning av det egna huset samt annat nödvändigt ont höll jag på att säga.

Archie fick ett besök till under seneftermiddagen- jag borstade den nu rena pälsen och pysslade lite innan jag avslutade hästdagen.

Nu hämtmiddag- får bli wienersnitzel tror jag.

Tillbakablickar: när jag såg världens kortaste dressyrritt

Fick nyligen ett mail från en vän som berättade om en av hennes vänner som hade dråsat av en stegrande häst på asfalt!

Som tur var hade ryttaren inte alls blivit skadad men det gjorde ju inte upplevelsen något annat än fruktansvärt obehaglig ändå.

Och detta med stegrande hästar fick mig att minnas en incident som jag blev vittne till på en dressyrtävling för många år sedan även om just DEN ryttaren stannade kvar i sadeln.

Dressyrtävlingen hölls utomhus och inte alls långt ifrån själva tävlingsbanan fanns en enorm parabol uppställd till de flesta hästars mer eller mindre stora fasa.

Det tittades och hoppades till både här och där men den som verkligen utmärkte sig var hästen jag tänker berätta om.

Hästkraken kom in på banan, dvs ryttaren red in på medellinjen och gjorde halt, hästen sirrade med skräck bort mot parabolen och så pang bom stod den så högt på bakbenen att det ena stiglädret lossnade från sadeln och så var den ritten slut.

Ryttaren fick lämna banan med bara en fot i stigbygeln och jag undrar än idag vad som for genom huvudet på människan.

Var hon lättad att hästen inte hade gått över, förbannad över stegringen, undrande till hur stiglädret kunde lossna eller vad tänkte hon?

Ja…det får jag aldrig veta men jag fick i alla fall se hur snabbt man ibland kan behöva lämna en dressyrbana.

Fredag-äntligen uteritt

Denna morgon besökte jag och Soya gamla domäner- vi gick på promenad vid Jägersro där vi ridit så många gånger när Archie stod på ridskolan.

Efter att ha slutat lite tidigare på jobbet kunde jag äntligen rida ut med djuren, det blåste så pass mycket att vi fick vara ifred från myggen och kunde ha det mysigt i solen.

Jag avslutade med att hoppa några språng på gräsbanan och då la sig Soya i skuggan av ett hinder och pustade ut.

Nu pustar JAG ut- arbetsveckan har som vanligt försvunnit med blixtens hastighet och även helgen kommer att innehålla en hel del jobb.

När ungdomliga Birgitta kände sig gammal

Tonåringar har ibland ett omedevetet och kanske också rättframt sätt att få en att känna sig gammal (jag tror ju oftast att jag är 25 typ…) och härom dagen var det just så jag kände mig, enbart på grund av en helt oskyldig fråga från en ungdom.

Vi diskuterade e-mailadresser och jag sa att jag ”alltid” har haft samma namn på min adress; bm6610 (mina initialer och början på mitt personnummer).

Ungdomen frågade då ”hade du även det namnet på e-mailen när du var liten” på vilket jag fick tillstå att INTERNET INTE VAR UPPFUNNET DÅ!!!!

Jaha…sa ungdomen…”ni fck alltså SKRIVA BREV till varandra om ni ville något”.

”Ja…eller skicka en BREVDUVA” sa jag lite sarkastiskt för då kände jag mig verkligen som Birgitta, 90 år *SKRATT*!!!!

Är det lönt att vara hjälpsam?

I förra veckan tog jag upp ett, som jag tycker vanligt förekommande fenomen, detta att det är mycket lättare och vanligare att ”man” fokuserar på sådant som är negativt, sådant man inte har eller sådant man är missnöjd med.

En trogen bloggläsare påminde mig i anslutning till detta om ett också relativt vanligt fenomen (enligt henne i alla fall) och det är det här med att HJÄLPA TILL eller att inte göra det.

Läsaren hade i sitt stall råkat ut för att det blev väldigt sura miner då hon vid ett tillfälle avböjde från att hjälpa till med vad det nu var och det intressanta med detta var att läsaren påstår att hon innan denna ”ohjälpsamhet” hade ställt upp, tja…om inte hundratals gånger så näst intill!

Läsarens konklusion var att det är väldigt lätt att glömma de otaliga gånger man hjälpt till men säger man sedan NEJ en endaste gång- då minsann är det världens undergång ungefär och man ses som sååå ogin osv.

Jag måste tyvärr säga att jag gjort liknande erfarenheter för många år sedan och att dessa erfarenheter också lärt mig en del.

Jag lovar tex aldrig mer än jag säkert vet att jag kan hålla och jag är också alltid väldigt tydlig med vad jag kan ställa upp med och vad det i förekommande fall KOSTAR.

För min tid är dyrbar för mig liksom min bil inte körs på vatten.

Jag lånar inte heller ut exempelvis släpet hur som helst och vill folk ha hjälp med mockning och andra trista stallsysslor så vill jag ha betalt för detta.

Passar det inte- tja…då får man fråga någon annan.

Annat är det i relationer där man känner att det är ”ge och ta”- där man kan hjälpas åt ÖMSESIDIGT.

Men som sagt- visst är det intressant hur lätt det är att tidigare ”insatser” man gjort åt någon så lätt glöms bort så fort man inte längre kan/ vill ställa upp och då är det kanske inte så konstigt heller om en del har en lite ogin inställning till att just hjälpa andra?

Torsdag- i ur och skur

Morgonen började mindre bra- regnet vräkte ner och det mullrade dessutom en del.Varken Soya eller jag kände för någon längre promenad utan hastade in i ridhuset för lite rastning medelst boll i stället.

För att kompensera den klena utevistelsen åkte vi till Ribersborg efter jobbet- där finns ju en av Malmös största hundrastplatser och där avhölls också EM i fälttävlan nyligen.

Soya är ju inte sååå mycket för att socialisera med andra hundar så det blev väl inte så jättemycket spring med artfränderna men däremot fanns det många nya lukter att insupa och otaliga platser att markera revir på (Soya är precis som en hanhund i det avseendet).

Archie fick en vilodag och stod och viftade bort mygg och flugor även på stallgången så han sprutades med insektsspray och fick back on tracks stallbandage på alla benen.

Onödigt att kanske stå och sparka till sig själv i stället för en äckel-mygga tänkte hans ägare överbeskyddande- därav skydden :)!

Är man en klen bollkastare (vinkar till mig själv) är denna leksak ett perfekt hjälpmedel :):
På ”Ribban” kan man möta alla möjliga hundraser- här en Grand Danoise.
De flesta av fälttävlanshinderna hade jag inte hoppat om mitt liv så ”depended on it”- här ett sådant och….
….här ett till!
Detta kunde jag väl hoppa under pistolhot i alla fall tänker jag :)!