Redan igår kväll låg jag och funderade lite på var jag skulle rida idag- skulle jag våga mig ut på gräsbanan och riskera att något händer (att Kreon halkar i gräset tex) när ingen är där och kan hjälpa mig eller skulle jag ta det säkra före det osäkra och hålla mig inom 4 väggar.
Jag minns inte ens om jag kom fram till något innan sömnen anföll men vad jag än hade tänkt så löste morgonens väder frågan åt mig; regnet VRÄKTE ner och det var dessutom på tok för mörkt för att vara utomhus.
Kreon skötte sig jättefint trots massor av hinder i ridhuset som begränsade vår framkomlighet- det ÄR skillnad på att rida omkring på en outbildad häst som inte riktigt har koll på hur nära väggarna han går och som man inte kan svänga hur snävt som helst med.
Idag blev det 4 galoppfattningar och framför allt högergaloppen är fullständigt underbar. Väldigt bärig och det känns som att man gungar omkring i en liten båt eller nåt.
Provade också att rygga och det är nog något som Kreon fått träna på tidigare för han gick faktiskt bakåt i alla fall 3-4 steg om än tvekande och långsamt men i alla fall utan att köra upp skallen och /eller snedda- vanliga fel hos även en del utbildade hästar.
En annan vanlig grej som jag tycker man upplever hos unghästar är att de, i alla fall tills luften plötsligt mycket snabbt kan gå ur dom, springer snabbare och snabbare OM DE FÅR.
Så gör Kreon också- han ”startar” väldigt avvaktande, travar sedan ”som han ska” men redan efter första galoppen så skulle han kunna trava JÄTTESNABBT om jag bara typ släppte tyglarna och lät honom göra det- vilket jag så klart inte gör ha ha.
Hur som helst är han jätterolig att rida och jag längtar redan till nästa pass!
Så kul att det känns så bra! Ska bli roligt att få fortsätta läsa om hur det går!
Min Bocelli-häst är likadan. Han börjar ganska slow – vilket är skönt för då hinner jag med. Efter första galoppen kommer alla energi och om jag ska vara helt ärlig också en viss spänning. men den spänningen är också något man kan omvandla till något bra.
TYVÄRR finns det en viss risk – har jag erfarit – att man med dessa energiska arbetsmaskiner rider lite för länge. Jag letar efter den totala avspänningen och harmonin TILLSAMMANS med energin. Uppnår den inte alltid riktigt och håller på för länge. Till skillnad från en lite loj häst där man själv mkt tidigare känner »nu orkar han inte mer«.