I samband med att Archie skulle säljas kom jag och en vän att prata om hur det hade gått till när hon skulle sälja sin häst för något år sedan.
Vännen hade ett normalbyggt halvblod i sina bästa år och hästen var tillika en mycket välutbildad tävlingshäst i dressyr.
Till en av provridningarna infann sig en kvinna som visade sig vara, i alla fall enligt vännen, extremt överviktig.
Vännen kunde inte med att neka kvinnan en provritt men kunde också dagen därpå bedrövat konstatera att hästen var tjock i båda frambenen- något den vanligtvis aldrig var.
Som ”lök på laxen” i denna historia ville ”tjocka tjejen” köpa vännens häst och denna såg ingen annan råd än att på ett så diplomatiskt sätt som det bara gick (jag undrar än idag HUR) förklara att kvinnan var för tjock för hästen.
Min vän såg bara till hästens bästa vid sitt beslut vilket jag tycker hedrar henne, kanske hade inte alla varit lika nogräknade?
Jag ryser av obehag över hela storyn och satt och spånade lite med vännen.
Hur hade man kunnat undvika att en dylik situation ens uppstod?
Ska man fråga presumtiva köpare om deras längd och vikt?
Ska de få maila över en dagsfärsk bild på sig själva innan man godkänner en provritt?
Ja, nu raljerar jag friskt men tycker faktiskt att saken tål att tänkas på.
Hästar man tittar på inför köp vill man ofta veta så mycket som möjligt om men är det så ofta vi bryr oss om köparens ”kvalitéer” eller eventuella brister i utseende, både inför eventuell provridning och sedermera köp?
Men här får man ju ändå ha lite känsla kan jag tycka.
Alla storlekar på hästar a-B-C-D ponny/liten häst kan bli fel om ryttaren i sig är för stor/tung.
Men ett normalbygt halvblod bör väl ändå väga 600kg?? Eller?? Vilket innebär att den ”ska” klara 120kg. Om en häst skall klara 20% av sin egen vikt.
Sedan är det en kort tjej på 155cm som är ”tjock” så kanske hon ”bara” väger 80 kg i alla fall = inte ovanligt att en man väger det. Och för vissa ryttare är alla ryttare över 60 kg sk tjock *s*
Jag tycker att man måste se hur lång personen är och se ryttaren i sitt sammanhang.
Det här är en vanlig tråd bland hästfolk och det finns lika många svar och tyckande som hästfolk.
Ett normalbygt halvblod som inte klarar ett pass med en för tung ryttare tycker jag mer skvallrar om att hästen kanske sedan tidigare har skador i sina knän eller är dåligt tränad :-/
Instämmer i att det är en komplex då själva vikten inte är allt, balans, ”känsla” osv påverkar ju minst lika mycket.
Men om en häst vanligtvis brukar ridas av en 60-kilosperson tycker inte jag att det är konstigt om den reagerar fysiskt på att någon som är DUBBELT så tjock
rider på den, det motsvarar ju ”2 ryttare” för just den hästen.
Sedan kan man säkert succesivt vänja hästen vid mer och mer vikt.
Komplex fråga ska det stå!
Det framgår inte hur hästen reds. Red ryttaren den i form eller gick den framtung? Det har ju rätt stor betydelse om ryttaren är rejält tung.
Sedan förstår jag ju om ägaren inte ville sälja för risken att hästen blev halt borde ju vara hyfsat stor i vilket fall som helst,eftersom den reagerade på detta sätt.
Rie
Rie:
Vet faktiskt inte hur hon red hästen då jag bara fått historien återberättad för mig men jag håller med dig:
Jag hade inte heller vågat sälja min häst till någon där hästen redan på provridningen reagerar med tjocka ben.
Idag fick det sååå mycket idioter som tror de kan lämna tillbaka en köpt häst av trettioelva irrelevanta anledningar så jag hade inte vågat ta en sådan risk.
Den aktuella ägaren i historien kan härmed berätta att ryttaren inte red så jättebra och hästens svaga punkt var att den lätt hamnade lite i framvikt.
Historien är inte rolig då den var lite mer komplicerad än vad som här framgår och just då var jag inte så glad över hur jag fick agera.
Vad gäller »klara vikten« så väger jag under 60 kg. Jag hade ägt hästen i åtta år, sedan den var 3. Jag vet inte om reaktionen i benen berodde på den ganska långa provritten eller om det var ett sammanträffande. Hästen var vätränad och tävlade George. Jag var dock orolig för om den presumtiva köparen förstod att SAKTA vänja in hästen på ny vikt (tillsammans med allt annat bytt ett ryttarbyte innebär).
Jag står dock fortfarande för mitt beslut som jag gjorde för HÄSTENS skull och den köpare som strax därefter köpte hästen har stor glädje av honom och passar honom perfekt.
Jag har full förståelse för ägaren som inte ville sälja sin häst till en mycket tyngre ryttare. På vår gamle arab, vars svaga punkt är ryggen, har vi satt en maxvikt på 60 kilo. Innebär te x att inte ens jag får rida honom. Skulle ALDRIG sälja honom eller lämna ut honom på foder till någon som är tyngre!