Alla eventuella planer på ridning någon annanstans än i ridhuset fick snabbt skrinläggas- det ösregnade och blåste när jag kom till stallet efter jobbet där jag redan hade dränkts av nederbörd under en oplanerad vandring till ett hembesök.
Så det fick bli ridhuset- i sällskap av halva ”mitt” stall, både Optico, Tulle och Bobbo höll oss sällskap.
Jag red ungefär som jag brukade, tränade på stora bakdelsvändningar och galoppfattningar bland annat och i slutet av ridpasset fick vi också träna på något nytt; att fortsätta ridpasset trots att alla andra gick ut och lämnade oss ensamma kvar.
Detta brydde sig Kreon inte det minsta om så det var ju skönt!
