Ingen nötallergiker hos oss i alla fall (hundinlägg)

Att man ibland säger ”sådan ägare sådan hund” kan jag mycket väl förstå- jag tycker att Soya är väldigt lik mig och maken i mångt, eller så är det så att jag ”läser in” ett önskat beteende hos henne ha ha.

Att tycka om att slappa och sova har vi absolut gemensamt även om jag ofta disciplinerar mig till att stiga upp i ottan- men det är mer för att mitt liv ser ut som det gör och för att jag ska hinna med det jag vill- inte för att jag inte skulle KUNNA sova vidare.

God mat tycker vi också båda om fast här har Soya en egenskap jag gärna skulle vilja besitta; hon slutar att äta när hon är mätt och fortsätter inte ”bara för att det är gott”- ett misstag jag begått många gånger med en känsla av att jag knappt kan röra mig efteråt som följd.

Och när det gäller just mat har vi många gemensamma favoriter för även om jag inte skulle drömma om att äta de råa grisknorrar Soya älskar eller torkade grisöron för den delen så finns det mycket annat vi båda vurmar efter.

Har man ätit glass är Soya den perfekta diskmaskinen efteråt- tallriken skiner- och blir det några brända popcorn över så är hon genast framme och ska hjälpa till att städa.

Häromdagen hörde maken något prasslande ljud i vardagsrummet mitt i natten och kort därefter hur Soya gick vidare till köket för att dricka.

Ja, tacka sjutton för att hon blev törstig ha ha…när maken steg upp på morgonen kunde han konstatera att den halvfulla skål med saltade cashew-nötter han lämnat kvar på vardagsrumsbordet inte längre var halvfull utan snarare TOM.

Dessa nötter äter snabbspringaren också med förtjusning så frestelsen blev väl för svår när hon ville ha lite ”natta-mat”.