Idag red jag dressyr i ridhuset på eftermiddagen och inte som för det mesta på morgonen och om det var det, att Kreon hade en vilodag igår, att en tjej som smackade ganska mycket red samtidigt, om det var allt detta eller inget av det men den bruna springaren kändes mer laddad än någonsin.
Det kändes inte helt bekvämt med detta elektriska djur men det var bara att rida på och en positiv sak förde det med sig i alla fall: vänstergaloppen kändes för först gången precis lika fin som högergaloppen.
Bara i förrgår blev Kreon efter en stunds galopperande i vänster varv för tung i handen för att det skulle vara ok, särskilt som han alltid är så lätt i handen annars men idag orkade han galoppera så lätt så lätt.
Huruvida jag ska tillskriva detta en ökad kroppslig styrka eller att han var adrenalinstinn får jag låta vara osagt men det kändes trevligt med denna behagliga galopp där mina händer slapp agera ”det femte benet” och högergaloppen har alltid varit sådan så det är bra att de nu är likadana.
Oavsett vilket så är det underbart att rida när de är så elektriska 🙂
Nja…än så länge känner sig fegis-Birgitta inte tillräckligt säker på att all elektricitet kanaliseras så som HON vill :)!
Det blev en del ofrivilliga galoppfattningar idag (gjorde inget ) och lite tendenser till ”hopp i luften” (avstår jag gärna:)).
Det är ju smällar man får ta 😉 Skämt åsido, jag hoppas du snart vänjer dig – och känner hur du kan kontrollera elektriciteten. Jag är just nu jättelycklig för att min treåring var precis så elektrisk som jag vill ha honom. Jag var ju jätteorolig första gångerna jag red honom eftersom han inte bjöd framåt – men idag kunde jag verkligen inte klaga på det 🙂
Själv har jag alltid gillat elektricitet/explosivitet så länge KONTROLL FINNS! Känner man sig lite osäker eller små-fegis 😉 är det givetvis inte alldeles angenämt alla ggr, men jag tror ÄNDÅ att just elektriciteten krävs för att uträtta stordåd på banorna! Löper oftast väl i hand med känslighet också, och det är ju (också) minst sagt önskvärt. Jag tror du har hittat rätt häst av dina inlägg att döma, för även om du kanske inte känner dig 100% trygg med ”det elektriska” just nu, tror jag du ska vara tacksam för det vad det lider. Dessutom har han väl aldrig riktigt ”smällt”? 🙂 Så, bit ihop (om några Valium rentav? 😉 så om ett tag är du enbart tacksam för hans laddning, det tror jag.
Hihi,jag hör till dem som inte har något emot lite elektricitet!
Som yrkesfiskaren sa, sambandet mellan strömming och spänn… 😉
Min häst går som allra bäst när han är ”råtaggad” och det blir han av lite extra applåder eller tjo och tjim omkring honom faktiskt. Har inga problem att omvandla den energin till mera arbete, så jag har en stallkompis som brukar erbjuda sig att leva om på läktaren. 😉
IBLAND händer det dock att det känns som om han inte kan hålla sig för att han är så GLAD!!! Det har blivit ett och annat pip i en galoppfattning och nå'n capriole inne på tävlingsbanan. Synd att det inte ingår i LA… 😉
/Nina
Anonym:
Jag instämmer i dina kommentarer till 200 %! EXAKT så är det :)!
”Felet” jag gjort tidigare är att jag köpt aldeles för godmodiga och icke-elektriska hästar vilket är underbart för hobbyryttaren men tyvärr otillräckligt om man vill tävla framgångsrikt över LA- nivå, ffa som utvecklingen (läs konkurrensen) ser ut nu för tiden jämfört med för säg 10 år sedan.
Sedan inbillar jag mig att jag är sådan som person/ryttare att jag får alla hästarna lite likadana (exakt samma med mina 4 hundar) så det behövs verkligen ”elektricitet” från början om det inte ska bli rent för tamt :).
Nina:
Exakt så var det med Archie! Han BEHÖVDE att någon ”bullrade på läktaren” för att bara bli ”extra-fin”- hans ökade elektricitet blev aldrig otäck utan bara härlig även om den var mycket svår att få fram:).
Än så länge misstänker jag att Kreon bara hade blivit obehaglig att sitta på om någon började hoppa omkring och väsnas.
Med honom gäller det att sakta introducera sådant som kan tagga honom och att VERKLIGEN använda hjärnan när man rider så att det inte händer något som gör att man ramlar av tex.
Med tex Archie behövde man inte skänka sådant en tanke men jag TROR att Kreon är en sådan häst som om han förstod hur han skulle göra för att dänga av en ”när det inte passar” skulle kunna börja använda sig av det mer och mer.
Jag är sååå tacksam för hans känslighet med det är ett tveeggat svärd och inte för vem som helst att hantera.
Det finns säkert de som skulle avsky att rida honom medan jag är lycklig varje dag.