Medan Archie försvann helt in i sin egen värld så fort han fick gräs under hovarna så avbröt Kreon sitt ätande varje gång jag släppte in en ny häst i sin hage och det var ändå 6-7 hästar vi talar om. Intressant.
Soya och jag åkte till ett mycket dimmigt Dalby och när vi hade vandrat omkring i lite mer än en timme åkte vi hem för att jag och maken skulle kunna fullfölja årets ”projekt lövkrattning”.
Nu är krattorna undanstoppade till nästa år och det känns verkligen skönt då detta räfsande tillhör sådant i livet som jag lägger lika mycket tid på att ha ångest INFÖR som att de facto utföra.
Om Kreon trodde att gårdagens uteritt var veckans enda bedrog han sig stort- jag red EXAKT samma runda som igår, mycket för att kolla av om det blev någon skillnad.
Och det blev det minsann!
Antalet snurrningar kunde mer än halveras idag och det är givetvis mycket positivt.
Om jag igår fick känna på halva steg och piaff så bjöd dagens ritt på lite passage- i alla fall under de ca 2 steg det tog Kreon att trava över en vattenpöl.
Men de 2 stegen var härliga i alla fall, och skratta ni….om jag någon gång tävlar svår dressyr och får en 9:a på passagen få vi se vem som skrattar sist*!
Att passera mängder av får idag gick också utmärkt- tänk om denna fobi är helt botad (hurra i så fall!!!)?
Nu har jag precis ätit wokade grönsaker med cashewnötter (tack Staffanstorps enda Kina-restaurang) och tänker använda resten av dagen åt kontemplation!
* jag kan tydligen inte sluta att vara ironisk
