När jag läste i tidningen i morse att man i stora delar av Sverige väntade mycket kraftig blåst suckade jag tungt- idag är liksom en av få dagar i veckan som jag har möjlighet att rida ut.
Väl i stallet kunde jag mycket riktigt konstatera att vinden hittat även till Staffanstorp och än om det inte var några orkanvindar att tala om så hann jag ändå börja gruva mig för eftermiddagens uteritt.
Soya var inte heller nöjd med vindarna- under vår timmeslånga promenad i Dalby satte hon sig ner flera gånger; hennes sätt att visa att vädret inte uppskattas, särskilt som dum-matte lät henne springa utan ett värmande täcke (det var + 8 grader).
Hemma passade jag på att vara lite flitig även om jag har lovat mig själv att inte BARA använda semesterdagarna till tråkiga ”måsten”- jag gjorde lunchlådor till nästa vecka (lax med ris och torsk med ris- ingen större variation med andra ord).
När det så blev dags att rida ut suckade jag inte bara över att blåsten inte hade avtagit- till råga på allt elände började det regna typ 2 minuter innan jag skulle ge mig av! Vad är oddsen för det?
”Ska du inte rida i ridhuset” sa en genomblöt stallkamrat som lyckats bli så våt bara av att hämta sin häst från hagen men ni känner ju mig: har jag bestämt något så har jag bestämt det!
Och som sagt; med så få dagar i veckan (3) som jag kan rida ut över huvud taget så ska det mycket till innan jag ändrar mina planer.
Med facit i hand var det ett klokt beslut- Kreon uthärdade både blåst och regn helt ok.
”Givetvis” (suck….) var jag tvungen att snurra honom några gånger men faktiskt inte riktigt lika många gånger som sist och inte en enda gång på hemvägen.
I övrigt gick han lika fint som vanligt, lätt på tygeln och med spetsade öron.
Inget ont som inte har något gott med sig- eftersom alla saker var genomblöta när vi nådde stallet var jag tvungen att både tvätta och smörja dom ordentligt och passade även på att olja in sådant som numera inte används- hacket och kandaret. Får väl se när det kan bli dags att prova dessa huvudlag- tror att jag får ha gossen ”snurrfri” först :).
Jag har en ny häst som är lite ängslig av sig. Har funderar över dina snurrar med Kreon. När gör du dom , är det när han inte vill gå fram eller bara spänner sig och letar lejon. Gäller detta både till häst eller gåendes med hästen?frågan egentligen är väl hur man får dom att slappna av och lita på sin ledare.
Jag har aldrig någonsin behövt snurra honom när jag leder honom, det är bara uppsuttet.
Snurrningarna gör jag när han inte vill gå- då fryser han fast alternativt börjar backa, även om det står saker i vägen (diken, transporter, vägskyltar och annat han lätt hade kunnat skada sig på- men det struntar han i).
Jag har försökt att piska till honom på halsen- då blir han bara arg och sparkar med benen.
Har också försökt att vänta ut honom genom att stå still- antingen händer inget eller börjar han småresa sig/ backa, samma sak om jag försöker rygga honom- då småreser han sig.
Så snurrningen är det absolut bästa, går snabbt och lugnt.
Sedan blir jag inte klok på om det är av rädsla han stannar eller ren ledarskapstest för oftast finns det inget som borde skrämma honom så som gör att han inte vill gå eller så borde han bli mer rädd för saker som han de facto vågar gå förbi.
Men det är svårt att veta- hästar tänker ju inte alltid som vi:).
Kreon kan glo på uppkörda hjulspår i marken, en skylt, buskar som ”sticker av mot omgivningen” osv.
Det som jag tycker talar FÖR rädsla är att han direkt börjar gå om någon människa på marken går före (folk han aldrig träffat som vi möter). Faktiskt samma sak med bilar (?!?), han följer dom också!
Det som talar lite emot rädsla och mer testning är att han när han först fryser fast och sedan börjar backa in i grejer är att han gör det väldigt ”utstuderat”, dvs då ”vet” han att jag inte kan göra så mycket.
I ”rädda” (?) situationer söker han liksom direkt upp något att backa in/ ner i (gärna diken) trots att han då ofta hamnar i situationer där han inte riktigt står stadigt på benen.
Svårt det där….och kanske förmänskligar jag också honom och läser in sådant som inte finns.
Sedan kan det också vara en kombination av rädsla och ledarskapstest, dvs att Kreon lärt sig hur han (tror att han) ska ”komma undan”.
För några veckor sedan skulle han inte ens lämna stallplanen- han backade in i allt som gick, flera gånger dessutom- transporter, ett träd, gödselplattans kanter osv.
Det var rena turen att han inte skadade sig, han var helt ”iskall” och bara sprang och tryckte sig mot allt i stället för att gå fram.
Långt om länge lyckades jag manövrera bort honom från allt som det gick att pressa sig emot (det är ju det beteendet han hade i ridhuset i början- att pressa sig mot sargen) och då gick han.
Sedan dess har jag suttit upp på stallplanen 4 eller 5 ggr och han har inte visat en antydan till att inte vilja gå.
Så i det fallet vägrar jag att tro att det var så mycket rädsla!
Sedan är det inte helt ovanligt att hästar som ”krånglar” gör det just vid lämnandet av det trygga (stallet) men Kreon har alltså bara gjort det en gång (och det var inte kul som du nog förstår).
Får Kreon havre?
Ja, 1,75 kilo dvs mindre än när han stod hos NN och reds mkt mindre (om du tror att havren gör honom ”kollrig”).
Jag TROR att typ 3-4 kilo hade kunnat göra honom för het men det är rena spekulationer.
Mer ensilage kan jag inte ge utan att betala extra medan havren ingår.
Vill inte köpa eget kraftfoder så länge detta koncept funkar.