En läsare frågade häromdagen om jag hade sålt Archie till en ridskola och jag lovade att utveckla svaret i ett separat inlägg- detta.
Att jag inte har berättat mer detaljerat om affären förut beror på några olika saker- bland annat att jag vid försäljningen inte var helt säker på vem som egentligen skulle rida Archie även om han ”på pappret” är såld till en ridskola.
En av ridskolans ägare ville nämligen initialt rida Archie lite ”som sin egen” men om jag har förstått saken rätt så är han numera introducerad som lektionshäst och jag antar att det är så det kommer att bli framöver.
På ridskolans hemsida står det sen helt nyligt att ”en presentation av Archie kommer inom kort” och ni som är riktigt nyfikna får väl googla och leta om ni vill veta var han hamnat- eftersom han inte längre är min vill jag inte skriva mer om just detta.
Om jag ska förklara rubriken till inlägget lite närmare och också skälen till att JAG valde att sälja Archie till en ridskola skulle jag vilja säga så här:
Hade någon frågat mig om de skulle sälja sin häst till en ridskola för 20-30 år sedan hade jag, utifrån de erfarenheter jag hade DÅ (läs: den ridskola där jag själv haft häst i ca 20 års tid samt de flertalet ridskolor jag besökte då i olika sammanhang) avrått.
När jag började rida och en del år framåt stod tex i princip alla hästar på ”min” ridskola i spiltor- något jag än idag inte hade kunnat acceptera för min egen häst del.
Hästarna gick också väldigt lite i hagen (läs; en gruspaddock- vi hade inga hagar), en del bara någon dag i veckan och de som fick komma ut dagligen var kanske ute 1 timme per gång.
Om jag i stället blickar framåt och ser hur det fungerar på min ridskola nu så är spiltorna borta, alla hästar går i hage i alla fall 2-3 timmar om dagen, fodret håller en god kvalité, hästarna får all veterinärvård och skoning de behöver och sköts noga av både personal och de som rider. Utrustningen är anpassad efter den enskilda hästen liksom foderstaten.
Ska jag vara riktigt krass och utifrån även de många privatägda hästar jag mött de senaste åren så skulle jag vilja drista mig till att påstå att tex hästarna på vår ridskola har det bättre än många av dessa enskilt ägda djur som minsann inte alltid får den omvårdnad JAG anser behövs.
Jag vet en hel del hästar som får aldeles för lite motion (nej, att rida ut i 30 minuter varav 20 i skritt räcker inte tycker jag), för mycket foder sett till utfört arbete, som ägaren knappt hinner umgås med veckans flesta dagar osv och det är inte det liv jag tror att Archie hade mått bra av- särskilt inte med tanke på att han är en ”fång-häst”.
Han är ju en otroligt vacker och snäll häst om än lite ”långsam”- som jag ser det en perfekt häst på en ridskola där många elever uppskattar just ovanstående.
Där han är nu vet jag att han står i box, går i hage varje dag, får anpassat foder utifrån fånghistoriken och motioneras dagligen.
Jag vet också att han är en ”reklampelare” för ridskolan som de betalat en hyfsad slant för och de har således allt att förlora och inget att vinna på att inte sköta honom ordentligt.
Idag har folk så många aktiviteter att välja bland att man inte accepterar att som betalade kund (för det är ju faktiskt det man är på en ridskola) rida på misskötta hästar och jag tror också att medvetenheten bland de som rider idag är större- man skulle reagera på en box med en massa smutsigt strö tex.
Så ja, jag tyckte att jag gjorde rätt när jag sålde Archie till en ridskola.
Ska man vara riktigt krass var det dessutom inte så att jag hade en kö av hugade spekulanter som ville köpa honom, tvärtom så jag var i ärlighetens namn överlycklig att jag fick till en så här bra försäljning.
Jag hade inte tid (eller för den delen LUST) att vänta på den ULTIMATA köparen som i mitt/ Archies fall hade varit en välbeställd och välridande människa som hade accepterat hans brister, tagit hänsyn till hans tidigare fång-anfall och som GARANTERAT hade ridit honom dagligen, ordnat med en härlig gräshage där han hade kunnat gå hela dagarna osv.
Utifrån min senaste försäljning, där den som jag verkligen trodde var världens bästa köpare för Décima ville sälja henne efter 5 månader (utan att ens meddela mig) har jag blivit så pass luttrad och krass att jag knappt ville sälja till en privatperson- ytterligare ett skäl till att jag är mycket nöjd att ”det blev som det blev” med Archie.
Posted
Jag som gammal ridskoleryttare har också mycket gott att säga om ridskolor, självklart kan det skilja sig åt mellan olika men i stora drag tycker jag inte att det är synd om ridskolehästar. Dom har samma rutiner varje dag, får mat på samma tider, går ut, fasta kompisar osv. Erfarna hästmänniskor som har hand om dem och full koll på dem.. Något som kan fungera mindre bra i kollektivstall exempelvis. Rätt ridskola kan bli väldigt bra 🙂
Vi har också en otroligt bra ridskola med mycket hög kvalitet på våra hästar. Alla hästar går ute flera timmar om dagen tillsammans – så de gör upprangordning i hagen, vilket gör att lektionerna blir lugna. Ridskolans ägare rider till hästarna regelbundet och de går max två lektioner per dag. Inga spiltor (utom till ett fåtal ponnisar). Precis som du säger; jag betalar rätt mycket pengar för mina lektioner OCH barnens, så då kräver jag kvalitet på de hästar jag rider. Och det får jag här. Instruktörerna är nästan mer uppmärksamma på att höästen ska gå rätt än att vi ryttare gör allt korrekt – så länge det inte inverkar negativt på hästen. Hästarna är reklmapelare – helt klart. Då ska de tas om hand också. Och hos oss gör de det:-. Tror inte du tagit ett ”dåligt” beslut.
//
Cissi
EXAKT sådär resonerade jag när jag valde att sälja B till ridskola. Dles ville jag ha en snabb försäljning, och dels tror jag som du att hästar i många fall har det bättre på ridskola, iaf om man tittar på de större, och inga ”busk”. eller ”ponnyridskolor”. Fick mörka det för tidigare ägare dock…
Trasselkvast:
Vad sa du till fd ägaren då?
Själv lever jag efter devisen att en lögn alltid kommer fram om det så tar 5 minuter eller 5 år så jag skulle inte ljuga om en sådan sak- därtill är ”häst-Sverige” för litet.
Bara i förra veckan var det en bloggläsare som bor i Skåne som hade fått frågan från X om Archie var såld till en ridskola som X kände till- detta trots att jag inte känner X själv och då Archie är såld vääääääldigt många mil från Skåne.
Vad gäller ”buskridskolor” tror jag att de i dagens hårdnande samhälle har eller kommer att rensas ut- det är för dyrt att stå med många hästar om man inte har ett ordentligt kundunderlag. Och som sagt- den tiden då tjejer levde i stallet är förbi, kundkrtsen ser annorlunda ut med andra krav.
Att han var såld till en av ägarna till ridskolan. Teoretiskt sett sant också. vad hon sen väljer att använda honom till kan jag inte svara för. Sa inte hela sanningen så eftersom jag fortfarande stod kvar i deras stall och orkade inte med den diskussionen, som de för övrigt heller ju egentligen inte hade med att göra… Men visst, det kommer säkert fram, men kan ta den då, om den kommer då.
Av en ren tillfällighet så upptäckte jag vart Archie är såld. (Utan att leta efter honom utan letade efter en annan häst efter Akribori) Jag vet vad det är för ridskola och den verkar jättebra:-) Ligger superfint och hästarna verkar må bra där.
Och vilken fin häst för ridskoleeleverna att få ta lektioner på!
Anna:
NN känner väl till ridskolan och personalen vilket också känns bra för mig.
Världen är så liten ibland. 🙂 Jag bodde nämligen i området när jag var i 20-årsåldern och gick alltid med hundarna i skogarna som ligger runt om och då gick jag ofta förbi ridskolan. Dessutom jobbade jag på fritis då och en av barnen som gick där är en av de som driver ridskolan idag. :-))
Anna:
Ja, världen är verkligen otroligt liten ibland och det är också därför jag menar att man aldrig kan dölja något, frisera sanningen eller rent av ljuga.
Det finns så många ögon och öron ”out there” och det är också en av anledningarna till att jag inte skriver om vissa saker eller ger igenkännbara detaljer.
Alla har kanske inte lust att figurera på nätet hur oskyldigt det än kan tyckas.