I morse var det åter dags för ett gemensamt ridpass på Kreon för mig och Mini- jag börjar och hon slutar skulle man kunna säga med dubbel ordvitsighet eftersom en av Minis ”huvuduppgifter” är just att befästa slutorna, framför allt de för höger skänkel.
Jag hade ju stora svårigheter med dessa på Archie- han försökte hela tiden lägga över en så att man satt väldigt mycket åt höger och faktiskt ägnar sig Kreon åt samma sak.
Av detta skulle man lätt kunna tro att det är JAG som ”skapat” detta hos hästarna men faktiskt så hade Kreon detta problem/ svårighet redan från dag 1, dvs det är inget som jag har jobbat dit men eftersom jag hade så svårt att få rätt på det hos Archie tycker jag att det är jättebra om någon som inte har ”gamla issuses” med sig i bagaget får göra det rätt och riktigt med Kreon.
För övrigt märktes denna snedhet/ oliksidighet eller vad man ska kalla det även i galoppen tidigare, medan högergaloppen var fantastiskt bärig utifrån Kreons (obefintliga) utbildningsståndpunkt så var vänstergaloppen just så som den ofta är hos outbildade hästar; inte så bärig, man fick ha lite högre ”utgångsfart” för att inte riskera att få avbrott, Kreon ville använda handen som ett femte ben osv.
Denna skillnad är näst intill borta numera och jag ser nu när Mini rider att även slutan för höger skänkel ”börjar komma”, dvs nu ser man lite böjning i bålen och inte bara en tvärning med spikrak kropp.
Även bytesträningen rullar på, det gick minst lika bra som vid tidigare tillfällen.
”Så klart” blir det inga klockrena byten för det mesta (men det har hänt hi hi…) men jag är nöjd med det jag ser och framför allt att vi kan bedriva denna träning så lugnt och harmoniskt.
Än så länge känns detta upplägg med Mini jättebra; jag tycker att jag har nytta av att både ha henne ridande och SE henne ridande där vi kan ha en dialog kring hur det känns för henne på ryggen och hur det ser ut för mig på marken.
Posted
