”Varje gång” (låter som att det är hur ofta som helst) jag planerat att köpa ny häst har jag insett att pengarna inte räcker till något annat än en unghäst (3-4 åring- om den ska vara ”något att ha” enligt mina kriterier).
Denna gången hade jag ju tur eller vad man ska kalla det- Kreon var förvisso utbildad som en 4-åring och såg också ut som en men det har ju gått snabbt att ändra på- väldigt skönt!
Fast efter detta köp och efter att ha följt några andra personer med unghästar känner jag verkligen ”ALDRIG MER EN UNGHÄST”.
Om jag så måste ta ett banklån eller köpa en inte så bra äldre häst så känns det just nu så och givetvis om det skulle hända något så att jag inte kan ha kvar Kreon.
Jag har ju haft en sådan ofantlig ”TUR” (valt ohyggligt snälla hästar vilket i slutändan ”straffat” sig på tävlingsbanorna) och därför haft väldigt behagliga unghästår tidigare men har insett att det jag BEHÖVER på tävlingsbanan är något som jag varken hade ORKAT MED eller VÅGAT hålla på med som 3 eller 4 åring som det ser ut idag, både med tanke på min ålder och det uppstallningsalternativ jag valt.
När jag köpte den första unghästen, Heron (4 år) var jag ju strax över 20 och även om jag för det mesta tror att jag fortfarande befinner mig någonstans där i ålder så måste jag rent objektivt inse att så inte är fallet. Jag är ännu försiktigare idag än för 20 år sedan, mer rädd för att slå mig och hade troligen också skadat mig värre/ tagit längre tid på mig att tillfriskna om något hade hänt idag.
Jag rider ju också ensam 90 % av tiden och på tider då det skulle ta för långt tid innan någon hittade mig om något hände.
Även om jag skulle låta bli att beakta den ökade skadrisk som i alla fall jag bedömer föreligger med unghästar vs utbildade hästar så finns det annat också som jag inte skulle vilja hålla på med idag.
Ser ju hur andra med unghästar har mer eller mindre ”bry” med att hantera sina hästar även från marken, om det så gäller att stå still på stallgången, lyfta hovar, få täcket pålagt osv.
Nu är ju mycket av detta sådant som blir lite som man gör det- det anser jag i alla fall- men ändå….nu vill jag ha allting mer ”serverat”, klappat och klart och inte behöva göra allt jobbet själv.
Någon annan får gärna slösa sin tid och sina pengar på de 1-2 första åren efter att en häst ridits in för även om unghästtiden verkligen även har sin tjusning så är det den mer ”ordentliga” ridningen jag numera är intresserad av- unghästar har jag haft och njutit av men nu räcker det liksom.
Sedan är det ju också så som en vän mycket klokt påpekade- när man köper en unghäst köper man i mångt ett oskrivet blad- på gott och ont.
Visserligen har ingen hunnit ”förstöra” det stackars djuret men man vet inte heller om det man ser och upplever vid köpet kommer att vara detsamma 1-2 år senare.
En vild 3-åring kan bli slö som 5-åring, en vaken 4 åring kan tappa intresset inne på tävlingsbanan som 5-åring och en unghäst kan också, efter lite ridning i kroppen visa sig sakna tillräcklig HÅLLBARHET för sina tänkta arbetsuppgifter.
Ja, mycket kan hända…bra och dåligt…men själv kommer jag som sagt att försöka välja lite säkrare kort (läs: en äldre häst) om jag måste göra ett nytt köp i framtiden.
Men vad säger ni läsare- kan ni tänka er att köpa en unghäst? Varför/ varför inte? Har ni gjort det och ångrat er? Verkar det kul/ trist?
Posted
När jag sist skulle köpa häst hade jag haft två unghästar (egna uppfödningar) i rad. Den första fick jag ta bort vid 5 års ålder pga en roterad ryggkota och den andra kom jag aldrig överens med. Jag hade inte tävlat på över sex år. Tack och lov hade jag haft den första vettigt försäkrad och jag fick den andra såld, så jag bestämde mig för att ”två skulle bli en” och gav mig ut och letade efter hästar mellan fem och åtta år. Jag hittade då min nuvarande, som var sju år och tävlingsklar. Pengarna från två räckte inte riktigt, men jag lade gärna till lite för att kunna komma till det roliga direkt. Strax efter det föddes mitt gamla stos sista föl, som jag bestämt att jag skulle behålla. Han är nu tre, och det är roligt att rida unghäst igen! Jag riktigt längtar efter att rida honom om dagarna när jag är på jobbet, men jag är glad att jag inte bara har unghästridning utan kan hålla igång och rida ”riktigt” på den äldre hästen. Ingen av dem är några fromma lamm, de är känsliga och energiska och alerta, precis som jag vill ha dem. Men även jag har passerat 40 – och jag är inte alls lika kaxig som en gång i tiden…
Min första var ju vad man kunde kalla verklig läromästare, han var 14 när jag köpte honom (billigt!). Det var dock en väldigt tråkig häst FÖR MIG.
Ang tvåan så trodde jag aldrig att jag skulle ha unghäst, och vet inte riktigt om man kan kalla en sexåring för unghäst heller längre, men hon var ju utbildad som en fyraåring när hon kom, och hon är ett av mina bästa köp i livet.
Köpte min nuvarande häst som 3-åring. Hon var inte inriden men löshoppade super och verkade ha ett mkt bra lynne(vilket hon också har)
Köpte just unghäst för jag ville få mkt för pengarna och det fick jag också.
Kan inte tänka mig att köpa en äldre men ”tristare” häst. Då satsar jag helt enkelt hellre på en lovande unghäst och detta har varit lyckat i mitt fall. Men jag är ganska tuff och orädd. Vilket nog ibland är en förutstättning för lite tuffare unghästar.
Hälsningar Anna
NEJ. Aldrig mer. Jag är snart 45 och har blivit betydligt försiktigare med åren. Efter flertalet 2-4-åringar har mina två sista hästar varit välridna 5-åringar på väg att bli 6. Helt PERFEKT.
Sist jag köpte häst kunde jag sälja 11-åring som tävlat George nåt drygt år. Då behövde jag inte lägga så mkt pengar emellan hade betydligt bättre grundkvalitet.
Jag har bara haft unghästar från början. Det har bara blivit så, troligen för att det är på tok för dyrt (för oss) att köpa fördigutbildade bra hästar. Just nu har jag en 9-åring som jag utbildat helt själv sen han var
4-år. Han köptes på auktion i tyskland och har vekligen varit en prövning. Hans specialitet har varit att lösa alla problem med att gå på två ben. Han är idag världens underbaraste som gör nästan alla svårklass rörelser. Har precis börjat på en ny 3-åring som verkar lovande, vi får väl se. Hon verkar tack och lov ha ett utmärkt temperament. Men om jag hade MYCKET pengar så hade jag önskat mig en fördig GP-häst bara för att få lov att ha som läromästare.
Vi har en 4-åring i familjen som dottern har ridit in och utbildat. Meningen var att jag kanske skulle kunna ta vid så småningom (läs: om 10 år!), men då hon nu tröttnat blir det nog att vi säljer. Han är dessutom för STOR för yngre dotter. Men lite surt känns det efter all tid och pengar. Nöjer mig med mitt 16-åriga välutbildade sto. är snart 50, inte tävlingssugen och dessutom FEG! Nej, aldrig mera unghäst för oss!
Det blir ingen mer unghäst för mig. Nu har jag heller inga tävlingsambitioner, men även om jag hade haft det så har jag blivit alldeles för feg och bekväm på äldre dagar.
Nuvarande hästen är 10 år ,en egen uppfödning och jag har fött upp ett par hästar till. Den ena av dem var en riktig rodeodrottning….men då var jag 25 år yngre och satt kvar i princip oavsett vad hon gjorde.
Det gör jag inte nu, så jag är tacksam över att pållen är så snäll att rida.
Nu har jag inte satt någon press på honom, skogsmulle som jag är, men där kan det hända att han skulle ha en hel del åsikter när det blir jobbigt. Detta då han alltid har egna bestämda åsikter.
Så skulle jag köpa häst igen – föga troligt – så skulle det bli en vuxen ”handväska”.
Rie
Min sjuåring var min första unghäst när jag köpte honom som oinriden treåring. Tidigare hade jag haft stabila lite äldre hästar.
Den här gången ville jag ha en riktigt bra häst och då fick det bli en treåring.
Numera när tävlingsresultaten börjat komma glömmer jag de första åren. Så här i efterhand visste jag inte vad jag gav mig in på, men jag vill inte vara utan de upplevelserna för då skulle jag inte uppskatta det jag har idag. Allt vi kan har jag lärt pållen själv och jag har uppfostrat ett litet monster till en supertrevlig häst :).
Vill jag göra om jobbet? Nu hoppas jag att har kvar min häst i minst tio år till. Det gör att jag kommer vara över femtio och då blir det nog ingen unghäst… Men jag är inte helt säker…
Jag skulle ha en 5-årig valack hade jag tänkt men det blev visst ett 3-årigt sto. Hmm. Men det har gått jättebra. Hon blir 10 nu och vi tävlar msvB.
Vet inte om jag skulle köpa unghäst igen. Min har ju varit väldigt snäll och då är det ju inga problem. Skulle jag få en likadan igen..javisst men jag känner ingen längtan efter nån eldig avkastarkung.