Hihi…lite provocerande rubrik där och jag tänkte förklara lite närmare vad jag menar.
När jag läste en av kommentarerna till inlägget som handlade om kommunikation där läsaren Cristel skiver ”vi har ett litet block där vi skriver vad vi gjort i stallet om vi var ensamma, oftast skriver vi något roligt till varandra” slog det mig:
Tänk vad trevligt och roligt det hade kunnat vara om man även använde whiteboarden i stallet till att GLÄDJA varandra och faktiskt också DELA MED SIG av sin egen glädje.
Men det känns inte riktigt ”comme il faut” tycker jag….
Jag minns att jag faktiskt vid ett tillfälle på ridskolan skrev något i stil med ”idag får ni ge Archie en extra morot för han fick med sig en rosett från gårdagens tävling” men jag kan ofta känna (kanske helt felaktigt, vad vet jag….) att sådana budskap lätt kan mottas med ”äh..vem tror hon att hon är”, ”så barnsligt” eller dylikt. Inte alla verkar heller fatta när man SKOJAR utan allt ska vara så himla allvarligt och trist.
Är det så att ”man” ska vara lite så där ”lagom” för att accepteras och inte tas för en skrytpelle?
Är det kanske en generationsfråga?
Om man läser bloggar så känns det för mig som om ungdomar vågar skriva lite mer ”skrytsamt” och har högre tankar om sig själv än vi som är lite äldre.
Jag känner faktiskt att jag själv ”håller igen” ibland, både på bloggen och IRL av rädsla för att folk genast ska dra jättestora växlar på det jag sagt/ skrivit.
Om jag skriver att Kreon gjorde 5 klockrena byten (bara som exempel) är jag rädd att det genast ska komma någon neggo-pelle och kommentera ”om du nu redan gör byten med din häst- varför ska du då tävla LC/LB om jag får fråga” och saker i den stilen (liknande scenarion HAR hänt).
När jag tränar för NN brukar jag ibland kalla Kreon för ”min världsmästare” men både NN och jag känner att man får vara lite försiktig med att säga sådant HÖGT- det finns alltid folk som genast ska ”hugga” och nästan påstå att jag på fullt allvar TROR att jag äger en bokstavlig världsmästare.
Så för att återgå till usprungstanken hade JAG tyckt att det var roligt om folk någon gång kunde använda exempelvis stallets whiteboardtavla till kommentarer som ”idag gick det sååå bra när jag tränade- hurra!” eller ”så snyggt ni har krattat utanför stallet- tack!!!”och inte bara till att klaga på olika saker.
Men det känns väldigt långt bort….eller?
En positiv grundstämning är supertrevligt. Hos oss FÅR alla säga att man varit duktig, att ett ridpass gått bra etc. Har hänt att jag tom vågat skriva det på tavlan att det gått super! Sedan diskuterar vi mycket problem också med utskjutande bogar och innersidor som är stela men GRUNDEN är positiv och det är oerhört skönt.
Marie:
Det låter väldigt trevligt och sunt!
Sen tror jag att det är lite skillnad på vilket sätt man är positiv. Är det 90% ”Det går jättebra för mig” kan det bli negativt, men är det 80% ”vad fint ni har sopat” och 20% ”jag är lycklig för att det gått bra” är det säkert inget problem. Fast jag kan bara teoretisera, det är ju bara jag och maken i vårt stall och vi gläds lika mycket åt varandras framgångar som åt våra egna.
Äsch, säger jag, och tycker såhär vad gäller bloggandet: skriv och ”SKRYT” (inte alls skryt egentligen, men vad ska man kalla det?), och fortsätt vara stolt och nöjd när det går bra – och berätta det!!! Missunnsamma människor kommer det alltid att finnas (tyvärr), men de behöver ju inte läsa om de nu inte vill. Och elaka kommentarer, tja de går väl att radera 😉 IRL kan det vara knepigare, men inte ska man behöva lägga alltför hårda band på tungan heller.. Det man kan göra är ju att själv vara positiv och i sådana ordalag uppmuntra/berömma andra för deras insatser eller framgångar (sådant glädjer de flesta!), och därigenom hoppas på att en positiv atmosfär gynnas.
/M.
Kloka ord M!