Då var det dags för det numera sedvanliga dubbelpasset på fredagarna och som vanligt började jag med att rida.
Kreon kändes fin och inte det minsta påverkad av att detta var det tredje dressyrpasset i rad i ridhuset- något jag egentligen verkligen vill undvika, alltså att det blir likartat arbete 3 dagar i följd.
Jag börjar undra om spindelpojken kan läsa- i så fall läste han nog gårdagens inlägg där jag beskrev hur våra serpentinövningar kan gå till i bästa och sämsta fall.
Min gissning är att Kreon inte alls vill kännas vid att han ibland inte gör serpentinerna optimalt och det ville han verkligen visa mig i morse- de gjordes nästan bättre än någonsin :))).
Även galoppombytena som Mini visade upp var nog de bästa hittills- väldigt lugna, oftast direkt på hjälpen och utan föregående hopp och skutt- VAD har hänt med min gosse :)?
För att ytterligare fortsätta lovords-tiraden så fick vi även känslan att Kreon snart kommer att knäcka ”tramp-koden”, fortfarande kan han bli upprörd och kasta sig bakåt eller inåt, dvs lämna spåret men som sagt…det är nog på G….
Posted
