Läste i morse att Whitney Houston har avlidit, föga förvånande skulle jag vilja säga men sorgligt ändå.
Whitney har sedan många, många år tillbaka varit en av mina favoritartister tillsammans med Michael Jackson och jag har haft förmånen att se båda uppträda IRL vilket jag har berättat om på bloggen tidigare.
2 minnen kommer för mig när jag tänker på denna begåvade kvinna varav jag redan har berättat om det ena förut men jag tycker själv att det är ganska roligt så ni får gott läsa det igen.
Det första minnet är från när jag åkte och tittade på Menelli, stoet som jag räknar som min första egna häst (jag köpte en häst innan henne men lämnade tillbaka den efter bara några dagar).
På vägen till säljaren spelade jag Whitney Houstons skiva ”för fulla muggar” och jag kan merparten av texterna än idag trots att det är mer än 20 år sedan.
Det andra minnet är från när jag och dåvarande sambon var i Göteborg för att närvara vid en konsert med Whitney:
Denna skönsjungande människa framförde ”I will always love you” utan ett instrument som uppbackning (och är det någon som har röst till det så var det väl hon) varpå en karl i publiken VRÅLAR (i en i övrigt knäptyst arena) på den mest svensk-brytande engelska ni bara kan tänka er:
”Wittniiii…..ajj laaaav joooo”.
DÅ skämdes jag å karlens vägnar för uppenbarligen hade han inte vett att göra det själv :=)!
Aha du har samma favoritartister som jag.M Jackson är för mig nr 1 men skulle inte ha något emot Whitney´s pipa,vilken röst.Båda dessa artister tror jag blev för stora för sitt eget bästa,kunde inte hantera sina framgångar på ett vettigt sett.
//Anki
Anki:
Ja, det har man tyvärr sett ibland- människor som inte kan hantera framgång.
Tror inte det var hennes framgång som gjorde henne beroende utan mer den fd äkta hälften som inledde det, det finns ju människor som inte har framgång som ändå hamnar i beroende.
Whitney var ju en hel ylle tjej från början ja som det kan gå så tragiskt.
Mvh
Marie-Louise