Huuu…vet inte ens om jag ska berätta detta för er…kanske vore det klokaste att bara förtränga händelsen så fort som möjligt?
Det händer då och då att Soya, som alltid sover i vår säng, vaknar mitt i natten och vill gå ut.
Jag brukar då sömndrucket ragla ner för trapporna, öppna ytterdörren till trädgården och själv gå på toaletten medan jag väntar på att doggy ska rusa tillbaka in efter förrättat värv. Denna procedur brukar ta 1-2 minuter.
Härom natten var det dags igen och jag gjorde som jag brukade- öppnade dörren och inväntade hunden.
Minuterna gick…ingen Soya dök upp.
Eftersom jag släppt ut henne i minusgrader utan täcke blev jag orolig- det ska mycket till för att Soya ska finna sig i kyla och jag insåg att det nog var bäst att jag klädde på mig för att gå ut i trädgården och kolla vad som distraherat henne.
På med termobyxor och jacka över min i övrigt nakna kropp och sedan på ficklampsjakt efter en svart kines!
Jag genomsökte hela trädgården (som är ganska kuperad och omgiven av en hel del ogenomträngligt snår och buskar) utan resultat och nu började paniken sakta komma krypande.
Vår trädgård är inte till 100 % inhägnad och även om Soya aldrig brukar lämna den så skulle hon i teorin kunna göra både detta och springa ut på den starkt trafikerade 80-vägen som ligger precis utanför vårt hus.
Jag sprang omkring i mörkret och ropade och visslade, gick en låååång runda tänkandes att Soya kanske hade fått för sig att besöka ett har-lik som ligger flera hundra meter från vårt hus och som hon tidigare varit väldigt intresserad av- nix…ingen hund.
Efter att ha famlat som en idiot i mörkret en lång stund gick jag även ut på 80-vägen, så här mitt i natten tack och lov helt öde men jag var ändå livrädd att hitta ett svart bylte någonstans på den.
Soya är en underbar hund på alla vis men en sak som retar mig oerhört är att hon aldrig någonsin ger sig tillkänna med skall, gläfsningar eller dylikt- man kan skrika halsen av sig efter henne utan att hon svarar ens med det minsta pip.
Nu började skräcken riktigt att gripa tag i mig- det hade nu gått ca 20 minuter sedan hunddj…velen försvann och jag insåg att detta kunde resultera i att jag kunde få tillbringa hela natten med att leta efter en nål i en höstack.
Mindes också historier om andra hundar som försvunnit och sedan jättesnabbt blivit så förvildade att de vägrat komma fram och det tröstade mig knappast i minusgraderna.
Insåg att jag fick gå tillbaka till vårt hus och väcka maken- inte för att jag egentligen visste HUR vi skulle leta efter en knäpptyst, kolsvart hund i mörkret, en hund som kunde befinna sig precis var som helst ute på landsbygden och också riskera att springa omkring på trafikerade vägar. Inte för att Soya brukar bete sig på detta vis men just därför tänkte jag att hon kunde ha råkat ut för vad som helst och var som helst.
Springer hem, väcker maken och precis när även han ska börja leta efter vår eländiga hund så står hon utanför ytterdörren!
Inte vet jag var hon varit under 25 minuter och inte ska hon få chansen att gå dit ensam igen för från och med nu ska jag aldrig mer släppa ut henne lös i trädgården själv!
Det tog som ni förstår en god stund innan jag lyckades somna och det tog också en stund innan Soya (jäkligt skamset kan jag bara hoppas…) kom och la sig.
Som hundägare kan jag känna skräcken du kände, vilken tur att hon kom tillbaka. Vår förra schäfer Mimmi var en jäkel på att rymma och det var inte kul, vi bor vid en 70-väg som är ganska trafikerad. Men jag måste berätta en händelse som slutade lyckligt men var ganska komisk.
När Mimmi löpte så ville hon alltid sova ute i sitt bo, vi hade inhängnad gårdsplan men staketet var inte det bästa. Men hon brukade sova lugnt i sitt hundbo hela natten och dessutom var hon gipsad efter ett benbrott.
Mitt i natten ringde telefonen, jag blev livrädd efter som min mamma hade cancer och då blir man ganska stel om telefonen ringer mitt i natten. Men det visade sig att det var från polisen i Ystad som ville berätta att de hade vår hund där. Mimmi hade tagit sig ut och då hade det passerat en Securitasbil som hade plockat upp henne och kört henne till polisen.
Jag gick upp och väckte maken så att han fick köra och hämta henne, jag tyckte att det var alltför pinsamt. Mimmi var jätteglad när han kom och hämtade henne och tyckte att det var ett riktigt skoj äventyr.
Efter det blev det ett bättre staket.
Usch vad läskigt! Vet precis hur det känns när ens älskling springer bort. Min lilla chihuahua blev i höstas skarmd och jagad av en stor hund. Det tog inte många sekunder innan de var ur synfältet. Panik! Misstänkte att hon sprungit hem och då också korsat en väg… Hon stod tack och lov helskinnad utanför vår grind och väntade när jag, 10min efter henne, kom dit.
Inget jag vill uppleva igen.
Hälsn Malin
Har gjort samma sak flera gånger, släppt ut hunden i nattlinne. Dock är vår trädgård illförlitliginhägnad, men å andra sidan inte speciellt mycket trafik. En natt tog det lång tid för gossen att komma tillbaka. Gnistrande snö och fullmåne. Lyssnade och hör hur hunden driver nåt över sjön. Isen var inte tillförlitlig, så då åkte hjärtat upp i halsgropen. På med kläder, och ut. Ville inte ropa och vissla emellan alla husen, så jag fick vänta tills jag kom ut i skogen. Hör hur hunden springer en cirkel, och ut på isen igen. Ihärdigt skallande. Plötsligt känner jag en puff av MIN hunds nos i knävecket !!! Han var inte ute på isen, utan följt efter mig, och säkert undrat varför det var skogspromenad mitt i natten…Hoppas den andra drivande hunden kom hem ordentligt…
Minstral:
Vilken tur att din vovve kom till rätta.
Min schäfer hade nog också gärna sovit utomhus om hon hade fått. När jag ägde henne bodde vi i en etta- hon ville helst ligga vid öppet fönster och absolut inte i sängen tex.
Anonym och Malin:
Både korsande vägar och is som inte bär låter ju som värsta fasan.
Jag är till 99,9 % övertgad om att Soya ALLTID skulle komma tillbaka oavsett vart hon sprang men det är just att hon kan riskera att bli överkörd OM hon skulle komma ut på vägarna….huuu….
Tack och lov verkar hon snarare rädd för bilar än att hon vill springa emot dom men i en jakt-situation glömmer hon nog det mesta.
Svart hund i mörker syns inte alls! Jag vet, Zahra försvinner med en gång ut i skuggan när jag släpper ut henne. Som tur är har jag en inhägnadrastgård där jag släpper ut henne och Hilda. Zahra jagar ju tillskillnad från Soya bilar. 🙁 Förstår att du blev riktigt uppskakad, det hade jag också blivit. När Zahra vara valp, innan jag hade rastgården, satte jag ett reflexhalsband på henne och Hilda hade jag kopplad. Men då var hon så liten att det hände att det stora halsbandet hängde runt magen på henne. Nu är det lagom att ha runt halsen på henne. Tänk vad hon har växt Zahra! Hon var inte så stor när hon kom.
Hälsningar
Görel, Zahra och Hilda
Usch ja, vågar inte tänka på vad som kunde hänt.
Jag måste nog skärpa mig över lag och alltid ha på en liten blinkande lampa jag köpt om jag släpper henne lös i mörkret.
Svart, TYST och mega-snabb hund är nog den värsta kombinationen nattetid :(.
Vi har ordentligt inhägnad trädgård då vi också bor bredvid en väg. Dock går hundarna med mig lösa för när jag fodrar hästarna (fodrar dem ute då de går på lösdrift). Jag har blinkande halsband på dem men för en månad sen försvann Ebba en kväll, bara 5-10min, men som du vet blir man ju nojig rätt fort. Halsbandet syntes först när hon vände sidan hemåt så att säga. Då kompletterade jag halsbanden så nu har de blinkande halsband med en lysdiod hängande från, nu syns de faktiskt riktigt bra! Dessutom har jag rött ljus på den ena och vitt ljus på den andra så jag vet vem jag ska ropa på om de är en bit bort, fast Siri brukar alltid springa runt fötterna på mig. Nehej, nu ska faktiskt blinkersen på så hästarna får kvällsmat.
Nä jag tror det är för varmt för schäfrar att ligga i sängen. Vår nuvarande schäfer, Asta, avskyr när vi eldar i kaminen, då ligger hon och surar i köket. Nu i vintras låg hon mitt ute på gårdsplanen i värsta snöstormen.
Tänk så olika…. Soya ligger lätt under en värmefilt, i gassande sol och hela natten under mitt och makens tjocka täcke:)!