….. grodor som kan hoppa ur munnen om man inte håller den stängd!
Ni har säkert ibland hört folk säga ”orden bara flög ur mig” – ord som man INTE hade sagt om man hade fått tänka efter en stund och som man i efterhand ångrar.
Det var precis vad som hände mig för några veckor sedan och jag tyckte faktiskt att det (eller rättare sagt JAG) var ganska pinsamt.
Jag red Kreon i ridhuset, för ovanlighetens skull tillsammans med flera andra ekipage och han var redan när vi kom in i ridhuset ganska laddad vilket jag alltid tycker är obehagligt eftersom jag inte vet vad han kommer att hitta på i dessa situationer.
Ett äldre par stod på vår lilla läktare och pratade med en person som stod i själva manegen och någon av dom drog plötsligt i ett klädesplagg med karborre så att det ”uppstod ett ljud”- ljudet av när någon knäpper upp något som är fäst med kardborre helt enkelt.
Och detta lilla ljud fick Kreon att hoppa iväg som skjuten ur en kanon varpå jag skriker halvt hysteriskt något i stil med ”Ni måste vara TYSTA annars kommer jag att ramla av”.
Det var så klart min fåniga rädsla som fick orden att hoppa ut ur munnen och när jag hade lugnat mig lite började jag undra vad människorna egentligen tänkte?
Att en dressyrkärring inte ens klarar av sin häst om andra människor knäpper upp sin jacka?
Ja, det hade nog jag själv tänkt kanske.
Jag funderade faktiskt på att rida fram och be om ursäkt och förklara mitt lilla ”utbrott” men jag lät det vara och skämdes i min ensamhet i stället.
Och på tal om ord som bara kommer ur ens mun så kommer jag även att tänka på en kompis som, precis medan hon håller på att ramla av sin häst skriker ”MAMMA”.
Det lät jäkligt roligt kan jag säga för ryttaren var alltså inget barn utan VUXEN:)))!
Har er tunga också råkat slinta ibland?
jag tror säker att jag säger saker ibland som jag fått ångra. Men inget jag tänker på så där spontant.
Dock har jag uppmärksammat att jag tydligen ger komandon och tecken av en sådan art att folk hajjar till och stannar upp.
Till exempel om det kommer bilar i hög hastighet och jag då blir rädd s¨å gör jag stoptecken med hela armen som en j-a polis. Folk grisnitar verkligen och stannar upp!! Det gör jag när jag blir rädd alltså.
På tävlingen i söndags satt jag på framridningen, ett par meter innanför spåret, och försökte dra sadelgjorden uppifrån (dressyrgjord) på min rätt tävlingstaggade häst. ”stå still är du snäll” säger jag till hästen, varpå ett ekipage på spåret tvärnitar och frågar om det var henne jag menade…
Åh! Jag har en bra; vi var ute och red som vanligt och mötte en bil. Bilisten saktade ner och betedde sig som en ängel, gjorde allt rätt.
Min mycket bilvana hund däremot, betedde sig som om han aldrig varit ute på vägen förut och tänkte (vad det såg ut som) stoppa bilen med sin kropp varpå jag ryter ”är du inte riktigt klok, din dj*la idiot”
Stackaren i bilen såg helt förstörd ut och först efteråt förstod jag att han trodde att det var honom jag menade.
Fast vet du vad det värsta av allt var (tycker JAG!)?! Rubriken i ditt inlägg: ”tyst min mun så får du socker” (jaja, jag VET att det är ett gammalt talesätt…) – men skriv inte så, för precis så brukar min SVÄRMOR prata, och hon är 70+ och DET är inte DU, så inte fler såna ”70+talesätt” från dig tack! 😉 ”Tyst mitt tangentbord så får du vila”, eller nåt kanske… ;-D Och okej då, kanske inte fler utbrott IRL heller, fast det var ganska komiskt att tungan slant som den gjorde 😉 Och jodå, MIN tunga slinter nog oftare än den borde, fast det är sällan illa menat (men lika svårt att släta över!). /Anonym-M
Precis som din kompis skriker jag ofta ”MAAAAMMA” när jag blir rädd. Tyvärr även med hög och gäll röst. Inte alls kul *mutter* Det är dock svårt att göra något åt för det kommer helt omedvetet.
Dagge:
Ha ha…bevis på att vi regredierar till barnstadiet när vi blir riktigt rädda :)!