Hade en intressant diskussion med en annan hästägare nyligen och skulle vilja höra er syn på saken.
Som alla vi som har häst vet är vår hobby/ livsstil (välj själv) en inte bara dyrbar sådan utan även tämligen TIDSKRÄVANDE i förhållande till en hel del andra hobbys/ sporter som ”vanliga” människor brukar ägna sig åt (gympa, löpträning, aerobics osv).
Vi hästägare kan lätt tillbringa både 2 och 3 timmar i stallet VARJE DAG, så gott som 365 dagar om året och så brukar det ju inte vara om man går till gymmet eller spelar korp-fotboll.
Att det tar så lång tid kan vara svårt att både förstå och acceptera för en utomstående och det gäller att hitta en partner som har denne förståelse och acceptans om det inte ska bli väl tjatigt och jobbigt med ett förhållande, det är i alla fall min erfarenhet.
Och nu till dagens frågor:
När ni har inlett ett nytt förhållande: hur har ni betett er vad gäller att ”presentera” er hästhållning?
Har ni för några veckor/ månader ”mörkat” hur mycket tid det egentligen tar och försummat er häst för att därefter…tadaaaa…plötsligt börjat vara lika mycket i stallet som innan ni träffade nya kärleken?
Eller har ni ”kört på som vanligt” och tänkt att ”det är lika bra att han/ hon ser direkt vad det handlar om- annars kommer det aldrig att funka”.
Själv har jag alltid anammat den sistnämnda metoden, dels för att jag resonerat enligt ovan men också för att mitt samvete aldrig skulle tillåta mig att plötsligt börja strunta i min häst och överlåta dess skötsel till andra människor.
Ja så har jag tänkt- hur tänkte och gjorde ni?
Enkelt i mitt fall – vi träffades på en dressyrkurs… Men vi fick pussla en del med våra respektive hästar i början, vi bodde över 10 mil från varandra och någon av oss var tvungen att ha hästvakt för att vi skulle kunna ses. Alltså: en hade hästvakt, och så hängde vi tillsammans i den andres stall 😀
Men generellt tror jag du har rätt, att mörka håller inte i längden. Däremot tror jag att det är bra att rannsaka sig själv och ibland prioritera bort t ex en tävling så hästen inte alltid går först.
Självklart kört på som vanligt – och tagit karl till stallet för att träffa de fyrbenta älsklingarna så snabbt som möjligt! 🙂 Endast en (kortvarig) pojkvän hade något negativt att säga: ”jag tycker hästar är en tonårsflick-grej, som du borde vuxit ur vid det här laget”. Han var inte med i stallet så länge, kan man säga.
CeciliaL
Jag har kört på som vanligt. Blir rätt mycket gnäll ändå tyvärr, vore enklare om han hade en egen hobby. Tar mig, nu när vi flyttat, minst tre timmar om dagen, pga restiden. Är dock noga med att tala om att det är HANS val av skola och boende som gör att det tar mig så lång tid.
Det är knappast någon idé att mörka ett intresse ens i början. Men att ha en bra relation kräver ju vissa kompromisser. Jag tror INTE min sambo hade uppskattat att jag var borta varje kväll. Helt förståerligt, jag hade ju inte gillat om HAN var borta hela tiden!
»Han får köpa läget« gäller ju till en viss del, men det känns egoistiskt och korttänkt – vill man att relationen skall funka eller inte? Jag anstränger mig så mycket jag KAN för att inte låta hästeriet ta onödigt med tid på kvällarna. Mornarna är dock mina.
Ann:
Med att ”gilla läget” menar i alla fall jag att en partner måste acceptera att hästhållning tar en viss mängd tid- hur lång tid detta sedan är kan man ju som hästägare bestämma både innan och efter att man inlett en relation.
Man kanske efter ett singelliv själv tycker att det kan vara skönt med en medryttare när man inte längre bara har sig själv att tänka på.
Men att som vissa jag hört om, ständigt bli tjatade på för att de ens HAR en häst skulle i alla fall jag aldrig orka med.
Jag har så fort jag inlett en relation varit mycket tydlig med både hur mycket min häst kostar och hur mycket tid den tar då JAG känner att jag inte vill minska på min hästtid- med eller utan partner.
Däremot tar jag även idag, efter 10 år med samma man, en viss hänsyn och tillbringar inte alltid lika lång tid som jag egentligen skulle vilja i stallet men därifrån till att ge avkall på ska vi kalla det ”basic hästhållning”…nix.
Men om maken tex är bortrest så är jag ibland längre tid i stallet just för att jag inte behöver ta hänsyn till honom.
jag var nästan överdrivet tydlig om att hästar tar tid och min man har aldrig haft några problem med det, däremot har han hängt med en del i stallet och mockat så det ksa gå lite fortare 😉 Grymma pluspoäng på det *S*
Nu är det enklare eftersom vi har hästarna hemma och han har blivit ganska delaktig. Inte så att han vill rida, men håller på med dem och hjälper gärna till med det praktiska. Han vet hur bra hästarna får mig att må och han älskar djur själv, så det fungerade bra.
Sen lägger jag mindre tid i stallet än när jag var singel, nu har jag ju en anledning att vilja vara hemma sas. Är mer effektiv och har rationaliserat bort en del onödigt plockande, men det är ju inte någon uppoffring jag gjort för honom utan för att jag vill ha mer tid med honom. Skulle någon gått in och KRÄVT det av mig hade det inte blivit långvarigt däremot..
På det hela taget är det rätt smärtfritt. Och han vet ju var jag är om han saknar mig 🙂
Det var lite så jag menade också Åsa. När jag var singel kunde jag tillbringa ”onödig” tid i stallet- nu VILL jag hellre åka hem även om min man aldrig har krävt det.
Det som jag tror är farligt och som jag har lite egen erfarenhet av är om man träffar någon med få/ inga egna intressen.
Då är risken större att denna person liksom sitter hemma och VÄNTAR på en vilket kan vara både stressande och irriterande.
Något som inte heller hade passat MIG är ett plåster som ville följa med till stallet.
Stallet är MIN frizon och där vill jag vara i lugn och ro.
Och så här har jag det: Det var MAKEN som tog med barnen till ridskolan, ha, ha. Och på den vägen är det. Mitt slumrande intresse väcktes och helt plötsligt var vi med häst(ar) i familjen. Efterson han jobbar em/kvällar har tidsaspekten aldrig varit något större problem. På helgerna kan man ju anpassa sig lite mer om vi ska göra något gemensamt. Han har dessutom ett eget intresse. Ekonomin däremot kan jag förstå om han har åsikter kring. Speciellt när äldsta dottern ”övergett” ”sin” häst. Men det är en annan historia.