Tänk vad ”lustigt” (hmmm…näääää….) det kan bli ibland.
Jag har i alla år velat rida ensam, ensam, ensam och i görligaste mån undvikit sällskap av andra ekipage i ridhuset.
Nu när jag behöver träna på detta och VILL ha sällskap så är det som förgjort…var f..n är alla undrar jag ständigt, så även idag.
Har tidigare hört att det brukar vara mycket folk i ridhuset innan onsdagens hoppträningar sätter igång så jag tänkte passa på och häst-träna Kreon lite men tror ni att det dök upp några djur…tja..till slut dök EN (1) häst upp.
Kreon gick fint och jag tränade på slutor och galoppfattningar mest och när jag var nöjd tänkte jag avsluta med att rida lite i vår paddock.
Tyvärr eller tack och lov, beroende på hur man ser på saken, var en stallkamrat ute och ledde sin konvalescenta och laddade häst i närheten av paddocken och det var som att trycka på en knapp- Kreon blev precis så dum som på tävlingen sist på en sekund, började hoppa och studsa, bocka och var nästan inte kontaktbar för en stund.
Jag fick gå in i ridhuset igen där han lugnade sig på bara några minuter och när jag kom ut igen och gjorde ett nytt försök att rida i paddocken gick det faktiskt bra efter en stund.
Denna gången provade jag något jag inte brukar göra men som jag såg hade effekt när Mini red igår; jag piskade till Kreon lite lätt på baken som för att väcka honom ur hans trance och det hjälpte.
Tricket är att inte ”slå” honom- då blir han bara vansinnigt upphetsad utan man använder spöt mer som en förstärkning, lite lagom kännbart så att säga.
Efter en stund kunde vi galoppera även i höger galopp där han verkar låsa sig mest och jag gjorde säkert 5-6 fattningar där vi sedan bibehöll galoppen medan han från början som sagt var helt hysterisk och bara kastade sig hit och dit.
Så det känns som att jag har fått en ny strategi att tillämpa- fortfarande den bestämda men nu med hjälp av spö eftersom han i dessa lägen skiter helt i skänklarna.
Sedan sitter jag och säger ”braaaaa, braaaa” hela tiden, liksom jag för övrigt gjorde inne på tävlingsbanan i söndags vilket nog en del undrade över eftersom de säkert hellre hade gett hästen en fet smäll i baken :).
Men JAG tror inte att det hjälper det minsta och jag vill dessutom inte riskera några olyckor utan kör därför vidare på min mjukare stil.
Tycker din strategi verkar väldigt vettig, Birgitta.
”Där tålamodets tunna tråd tar slut, tar våldets tjocka rep vid.” heter det ju..
Tack Helena!
Jag har sett hur totalt blockerad Kreon kan bli, då bryr han sig inte om han står vid ett stup, i närheten av ett strömförande staket eller håller på att gå in i något som kan skada honom allvarligt så jag varken vill eller vågar pressa honom till dessa gränser.
Tålamod BORDE hjälpa, det jag kallar vanans makt och till det står mitt hopp.