Oj vad mycket jag har hunnit med idag!
Började morgonen med att ha stalljour i båda stallen, en tämligen rogivande syssla då det bara handlar om att fodra och släppa ut hästar.
Jämfört med när jag jobbade på ridskolan och hade 16 boxar att mocka och 70-talet hästar att fodra, slänga ner halm till osv är detta rena nöjet och det tar inte så lång tid heller.
Idag blev det också årets första cykeltur med Soya- jag hade bara en täckväst på mig och det kändes verkligen ”vårigt” ute.
Som alltid när våren nalkas köpte jag idag ett 10-pack penseer, en tålig liten blomma som håller sig fin i flera månader även om den kanske inte är det mest orginella man kan ha i trädgårdskrukorna.
Efter hagintag var det dags för ett nytt ridpass i vår utepaddock och nu precis som igår hade Kreon åsikter om huruvida vi verkligen skulle gå i denna.
På gott och ont är denna paddock belägen precis utmed den väg där Kreon alltid krånglat som mest vid uteritter och idag varvade han jättefint arbete med att tvärstanna, vägra gå framåt och det nya tricket på repetoaren: småstegringar!
Fullständigt oacceptabelt så klart och otäckt och både Mini (som också red idag) och jag är överens om hur vi ska hantera detta.
Som nämnts tidigare får man (eller i alla fall vi) lust att verkligen ge honom en rejäl omgång men tro mig: det hjälper INTE!
Den enda gången jag provade att gå på honom ställde han sig rakt upp som ett ljus så det gör jag inte om!
Nej, vi hoppas och tror att detta är ännu en fas som Kreon måste tas igenom, precis som väggpressandet och sargsparkandet- bockningarna lyser än så länge med sin frånvaro på hemmaplan.
Vi får hoppas att trägen vinner- att sluta rida i paddocken är INTE ett alternativ oavsett vad Kreon tycker.
GAH! Vad drygt det är med hästar som inte vill gå där och inte heller där och inte ens där. Skulle jag blogga om min häst så skulle alla inlägg likna det du skrivit idag. Fast det har banne mig sina väldigt ljusa stunder nu för tiden!
Både Heron och Archie har haft sådana ”psykbryt”-perioder, inte Décima vad jag kan komma ihåg men man glömmer så lätt.
Eftersom de andra pojkarna var långt mindre känsliga än Mupp-Kreon gick deras idéer över ganska snabbt (tog väl sammanlagt max 1 månad i de specifika situationer jag tänker på)- den här knäppgöken misstänker jag kommer att ta längre tid på sig.
Kreons räddning är att han inte bara går från ”urverk” till ”idiot” på i princip en sekund (helt sant) utan att det även är tvärtom och när han INTE bär sig åt är han helt underbar.
Sån är Ella också. Man sliter sitt hår och undrar vad fasen man gör fel och sen går hon skitbra när hon slappnar av. För att någon minut senare få syn på nåt som gör henne okontaktbar.
Det är synd att hästar inte tänker som vi :).
Ibland är det fullständigt obegripligt för mig vad Kreon eldar upp sig för; som idag tex.
Han gick först som ett urverk i säkert 20 minuter och först därefter började han tramsa trots att INGET hade ändrats. På tävling har han gjort likadant, gått ca 10 minuter för att därefter få frispel?!?!?
Däremot har han ibland inte skänkt saker en blick- sådant jag varit säker på att han skulle glo på eller tom bli rädd för?!?!?
Jag tror att du har gått för snabbt och seriöst fram med din häst. Hjärnan kokar helt enkelt över. Tänk på hur mycket han har gjort totalt i sitt liv innan han kom till dig.
Madeleine:
Kanske har du rätt men jag tycker ändå att merparten av det arbete som vi krävt av Kreon utförts mycket lätt.
Det är ju inte DET han krånglar med utan exempelvis vid uteritt.
Jag kan inte acceptera att det inte ska gå att rida ut en 7 år gammal häst LUGNT och därför har jag också framhärdat- trots protester.
Alternativet hade varit att rida i ridhus hela tiden- nej tack!
Det är samma sak nu: jag kan LÄTT få Kreon att gå som ett urverk vilket tex bevisades i fredags, i ett ridhus.
Men någon gång måste man ta itu med det som hästen tycker är jobbigt- jag kan inte fortsätta att rida ensam i ridhuset hur länge som helst- felet är snarare att gjort det för länge och nu kommer ”straffet”.
Madeleine:
Jag tror att jag måste tänja gränserna- varva arbete i komfortzonen med sådant som Kreon tycker är psykiskt jobbigt (uteritt, ritt på utebanan)- han ÄR ju trygg i ridhuset när han är själv men så kan jag ju inte rida för evigt, ett halvår får jag nog tycka är tillräckligt :).
Han har ju aldrig någonsin protesterat när man gjort rörelser (skolor, skänkelvikning osv) utan det är miljöträningsbiten han tycker är jobbig- vare sig man skrittar eller vill ”göra något”.
Jag håller faktiskt med Madeleine och har skrivit det förrut. För ett halvår sedan befann sig hästen på en 4-årings utbildningsnivå även om den var 6 år. Och bara för att den nu har fyllt 7 (istället för 5) så ska den tränas på msv-nivå. Jag tror inte att hjärnan hinner med och tycker inte alls att det är konstigt att han slår på en tvärnit i samband med att han kommer till nya ställen med en massa nya intryck. Hade nog varit mer förvånad om han bara hade accepterat allting. Jag fattar inte heller varför det är så bråttom.
Varför inte testa under period att lägga dig träningsmässigt på en lättare nivå och se vad som händer på tävling. Resultaten kan ju knappast bli så mycket sämre.
Däremot tror jag att det är en smart idé att åka till nya platser och rida en gång i veckan som du redan gör. Själv åkte jag iväg och tränade en gång i veckan med min häst från det att hon var 4 år så hon har alltid varit tämligen obeymrad på nya stället.
Förutom en tävling jag red när hon var 5 då de hade dekorerat med gigantiska blåsprejade (?)växter framme vid domarbordet..Tror vi gjorde det mesta där framme i skänkelvikning..
Anna:
Jag vet inte om det är för att jag är otydlig eller om vi har olika referensramar men du tycks ha hängt upp dig på den ”höga” nivån som Kreon tränar på.
Ja, jag rider skänkelvikning, skolor, förvänd galopp och vi har nosat på galoppombytena.
Detta är sådant man kan träna med MÅNGA 5-åriga hästar om man själv inte är en nybörjare.
Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva skriva det men det är INTE när dessa ”avancerade” rörelser utförs som protester kommer och observera INTE ALLTID – det är när:
1. jag rider ut
2. när jag rider i vår utepaddock som ligger bredvid en väg som Kreon alltid krånglat vid
3. när jag tävlat de senaste gångerna
JAG tror att dessa 3 punkter har tusen gånger mer att göra med en ”ängslan” eller vad man nu vill kalla det, en ovana vid detta som behöver tränas in än att hästen gör jättefina skolor och skänkelvikningar och därför känner sig pressad.
Hästen har från dag 1 varit besvärlig att rida ut- det går MYCKET bättre nu och således är detta alltså något som GÅTT att träna på att få bättre.
Hästen har tidigare inte ridits i den skrämmande utepaddocken så förhoppningsvis går även detta att träna bort- läs inlägg som kommer i kväll om detta.
Vad gäller tävlingsbiten så är det knappast så att jag velat tävla LA och högre (för mycket press) utan hästen har svårt att hantera andra hästar när den rids- också något som jag försöker träna bort.
När jag ”utsätter” Kreon för sådant som han tycker är jobbigt rider jag ”kravlöst” just för att det bara ska vara psyket som påverkas, inte fysiken.
Så resonerar jag.
Ja vi har nog ganska olika referensramar och jag hade haft ett annat tränings/tävlingsupplägg. Men du tror ju på din grej och ska naturligtvis fortsätta köra den då. Jag ska inte lägga mig i nått mer. 🙂
Eftersom hästar inte kan prata, oavsett vad en del påstår (!), så är det ju väldigt svårt att veta vad de tänker…men en häst som inte är van vid andra miljöer o som kanske protesterat redan vid tidig ålder o fått igenom sina protester, är ju extremt svår att vänja om.
Jag har ett 6-årigt sto som beter sig likadant, i ridhuset o i paddocken är hon trygg o funkar bra men att rida ut själv = livsfarligt i dagsläget. Jag skulle också vilja ge henne en rejäl omgång men det ger samma resultat som på Kreon. Min lösning på detta är att promenera ut med henne själv, gå samma runda varje gång tills hon känner igen sig. Sen sitta upp på hemväg o rida hem. Tills det funkar prickfritt rider jag ut med hästkompis o tänjer hennes gränser med att hon tidigare o tidigare får gå först istället för att hänga i svansen.
Men att ta henne till en tävlingsbana i dagsläget, det hade jag inte gjort trots att hon rent utbildningsmässigt ska klara det. Innan hon fungerar prickfritt hemma så anser jag att det är för tidigt att åka på tävling. Så kanske ändå att du måste ta ett steg tillbaka o fundera på mer miljöträning och mindre rörelse träning?
mvh Novali
Anna:
Ja, jag vet ju att du utbildat din häst i ett långt långsammare tempo och att detta fungerat för er- huruvida ”mitt” sätt funkar för Kreon får framtiden utvisa.
Det är ju inte heller lätt att ge råd utifrån en häst man aldrig sett IRL och enkom utifrån det jag skriver och jag berättar ju inte allt :).
Novali:
Kreons fd ägare har berättat att han vid ett tillfälle ”när det inte passade” stannade, vände på huvudet och bet henne i foten (!!!) så nog har han åsikter!
Jag förstår att du tränar som du gör- hade jag kunnat rida med pålitligt sällskap regelbundet hade jag absolut gjort det.
De få gånger jag kunnat göra detta har Kreon gått fram på ett helt annat sätt liksom om jag leder honom.
På samma väg där han fortfarande kan krångla uppsuttet trots att vi ridit där ”tusen” gånger går han utan att titta till en sekund när jag leder honom.
För att han ska bli trygg rider jag i princip alltid samma runda och det har blivit otroligt mycket bättre.
En av de första gångerna jag red ut ensam vägrade Kreon att lämna stallplanen, backade in i hästtransporter och ett träd flera gånger osv och om du har följt bloggen minns du kanske att jag kunde få snurra honom måååånga gånger per ritt för att han bara frös fast.
Nu är det i princip bara på ett ställe (nära ridbanan och ridhuset) han protesterar men bortsett från det har jag ridit ut flera gånger utan en enda snurrning.
Novali:
Eftersom jag tycker att ”rörelseträningen” fungerar så bra medan miljöträningen behövs mycket mer så är det ju där jag har lagt fokus de senaste veckorna och som jag kommer att fortsätta med.
Bara i avspänd miljö rider jag lite rörelser för att checka av men vid miljöträningen blir det mer ”runt-runt-ridning”.
Det blir för mycket med båda samtidigt och det är som sagt miljöträningen som behövs bäst.
Samtidigt får jag vara försiktig så jag inte miljötränar varje dag- då kokar det nog över i gossens hjärna.
Det gäller att försöka läsa gossen och se vad som är läge att göra och i vilken mängd.
Ja man måste naturligtvis hitta ett system som man tror på och som fungerar bra för en. Visst utbildar jag min häst i ett ganska långsamt tempo. Tex red jag bara LA3 när hon var 7 år (på mellan 64-69%)istället för StGeorg och nu när hon är 10 har hon gjort sin fjärde start i msvB4 på närmare 66%istället för att gå svår klass. Jag siktar också högt men det får ta den tid som krävs.
Anna:
Som sagt: whatever works :)!
Sedan är väl din häst din första tävlingshäst (eller dressyrtävlade du travaren?) medan jag har ridit en miljard lätta klasser så det bidrar ju säkert till att du vill ta det lugnt och att jag är mer hetsig.
Fast ur TRÄNINGS-synpunkt vidhåller jag att man kan träna tex det jag gör även med unghästar fast det givetvis inte utförs med de krav man ställer om man skulle visa upp det på tävling. Så nej…även om Kreon hade varit en stabil tävlingshäst just idag så hade han ändå inte fått tävla medelsvår C eller B och hade han tvingats till det hade det inte varit på de procent du åstadkom gissar jag.
Intressant diskussion men jag förstår inte riktigt.. du säger att Anna har utbildat sin häst långt långsammare än dig men hon nådde ju betydligt högre och med betydligt bättre resultat än vad du har åstadkommit med din häst vid samma ålder så jag förstår inte riktigt vad som gått långsammare för henne? Det är ju precis tvärtom? Eller har jag missuppfattat något här?
Men… snabbheten har ju jättemycket att göra med NÄR man köper hästen! Om du Fio nu jämför Annas och Birgittas häst så hade väl Anna kanske haft sin häst några år när den var 7?
De flesta av mina hästar har jag köpt som treåringar. Som 6-åringar kunde de byta och någon gick Breeders på Flyinge, Msv som 6-åring. Det var så klrt inte helt lätt det heller, men har man haft dem sen de var tre så har man lite tid på sig. Men mina sista två hästar har jag köpt som trevliga, snälla men inte så mycket ridna just blivna 6-åringar. Bara grundutbildade. Precis som Birgittas häst.
Det är lätt att bli lite mer stressig då. Men detär viktigt att vara hörsam för hästens gensvar och signaler. Det tråkigaste i världen är om man går över gränsen och hästen säger »nej tack, inte mer!«. Men JAG tror inte Birgitta pressat Kreon för mycket, min inställning är att man rider enkla skolor även på en fyra och femåring, man kan leka med byten i samma ålder. Det är bara det att man inte kräver samma samling och svårighetsgrad.
Jag tror Kreon hade haft samma beteende även om Birgitta begränsat sina övningar till skänkelvikningar på långa hörnlinjen… Kreon är nog helt enkelt en häst med lite nerv som ibland tar sig istadigt uttryck.
Jag hade nog valt att i möjligaste mån INTE trigga fram beteendet, dvs jag hade väntat ut honom mer i sammanhang där det inte kom fram. Men det är för att jag är feg(are) och vet att jag inte varken vill eller kan reda ut det om det blir för obehagligt.
Fio:
Anna köpte sin häst när den var 3 år gammal och har således utbildat den i väldigt många fler år än vad jag gjort med min häst.
Kreon var 6 år när jag köpte honom för 6 månader sedan och då var han lika lite riden som en 4-åring och kunde med nöd fatta rätt galopp….dock inte alltid.
Åh men det är där ni talar förbi varandra! Anna menar nog att eftersom Kreon bara är riden av dig så kort tid så kanske du borde backa nåt steg oavsett att han är 7 år. Medan du tycker att du tar det långsamt för han kan ju inte ”hälften” av det han borde kunna…
Jag håller nog med Anna att man får ta det väldigt lugnt med hästar som inte är riktigt rätt lärda från början, å det är ju varken Kreon eller min unghäst för de lyder ju inte! Har väl aldrig fått lära sig ”fram för skänkel” på ett riktigt sätt.
Det är min teori iaf. Å jag går heller inte på min häst speciellt utan kör efter principen ju fler ggr vi INTE har konflikter desto färre gånger blir det konflikt i framtiden…
mvh Novali
Novali:
Fast jag tycker inte att Kreon ”kan för lite” (rent kunskapsmässigt eller vad jag ska kalla det) jag tycker ”bara” att han är mer OERFAREN än vad mina tidigare hästar varit i hans ålder, och mer känslig.
Vill inte heller säga att han är fel lärd från början utan åter igen ”skylla” på hans känslighet.
Det som han gör är inget unikt för känsliga hästar och det finns de som är ”tusen” gånger värre.
Självklart ska man provocera fram denna istadighet, annars kan man inte ta itu med problemet. Att sticka huvudet i sanden och inte göra något åt det kommer bara att förvärra istadigheten.
Jag är inte så säker på det. Jag tror man ska BLANDA och GE vad gäller istadigt beteende. Om man är väldigt väldigt säker på att man kan komma förbi det och lösa det så ska man göra det. är man inte det är det bättre att vara den SMARTA och lura hästen runt problemet.
Jag har en häst som tävlar george sitt andra år nu. Alltså är han ganska välutbildad. Förra året började denna häst plötsligt visa attityd och skulle inte gå här eller där och även vissa delar av dressyrarbetet gav protester. Att i detta läge bara trigga fram detta var både enligt mig och mina tränare ganska dumt. Kringgå, lura och nå det jag vill UTAN stor konflikt var vår lösning. T ex så blev han istadig och stannade upp i piruetterna. Detta hände så fort han blev för hög i nacken och satt sig för mycket. Att under en period göra piruetterna på nya linjer och med låg hals/nacke löste problemet på ett för både mig och hästen trevligare vis än om jag bara fortsatt på det vanliga sättet och TVINGAT hästen.
Hästar är sällan bara dumma. Fysiska eller mentala problem ligger till grunden för de mesta protesterna.
Jag tror att du och jag egentligen menar samma sak Anonym även fast jag kanske inte skulle uttrycka mig som att man ska ”provocera fram istadighet”.
Att provocera fram att en häst stegrar sig är om inte annat ur skadeaspekt LIVSFARLIGT för både ryttare och häst så det tror jag ingen hästkunnig människa skulle förespråka på allvar men däremot måste man ju på ett eller annat sätt konfrontera hästen med det som den helst inte vill acceptera.
Detta kan göras på olika sätt, mjukare eller tuffare beroende på både ryttarens och hästens mentalitet (samt även ryttarens skicklighet).
Eftersom jag vet med mig att jag är en försiktigare typ av ryttare har jag bestämt mig för att välja en mjukare approach med försiktig tillvänjning, godis, beröm osv (som jag redan har redogjort på flera ställen så det tjatar jag inte om här igen).
Jag tror givetvis att denna metod KAN fungera- annars skulle jag inte använda mig av den.
Skulle det visa sig att metoden inte fungerar får jag ta ny ställning då och antingen ta hjälp av någon annan ryttare, lämna bort hästen för tillridning eller i värsta fall sälja den.
Men vi är såååå långt ifrån detta ÄNNU- herregud…vår träning har precis börjat!