Nyligen fick jag denna fråga/ kommentar av en läsare:
När jag läser om dig och Kreon tänker jag på min egen häst jag sålde nyligen och som jag egentligen hade tänkt att hopptävla med.
Precis som Kreon är min fd häst väldigt känslig och för att göra en lång historia kort orkade jag inte ta de ständiga fighter han utsatte mig för både på träningar och tävlingar, det var inte kul helt enkelt och jag sålde hästen och blev i stället medryttare på min kompis mycket snällare häst.
Det var så skönt att ta beslutet att sälja och nu tror jag inte ens att jag skulle köpa en ny häst, inte som det känns idag i alla fall.
Händer det aldrig att du tänker samma sak, din häst verkar ju inte heller helt enkel att tas med?
Jaaa du ”Anonym”…det var en intressant fråga du ställer tycker jag och en frågeställning jag har ganska stor erfarenhet av, inte bara för egen del utan också utifrån de många hästägare jag lärt känna genom åren.
Innan jag broderar ut mitt svar vill jag börja med att svara KORT på din fråga; NEJ, jag tänker i dagsläget aldrig att jag vill sälja Kreon.
Jag tycker att han är så fin att jag vill försöka kanalisera hans känslighet rätt för om detta lyckas tror jag att jag kan få den där fina tävlingshästen jag alltid drömt om.
Lyckas det INTE- ja, då kan det i värsta fall gå riktigt illa, så känsliga hästar kan i ”affekt” skada både sig själv och ryttaren och det vore så klart ytterst olyckligt.
Jag har ju bara ägt Kreon i ett halvår så jag tycker att det är omöjligt att svara på hur han kommer att utvecklas och det måste mer tid och mer träning till innan jag kan säga ”bu eller bä” om detta.
Däremot sålde jag ju min föregående häst efter mer än 1 års ”vånda” och trots att flera tränare tyckte ”sälj” långt innan beslutet togs och det känns med facit i hand skönt att jag, som jag ser det i alla fall, verkligen FÖRSÖKTE innan jag gav upp.
Sedan är det ju så att man är olika som människor. En del ger upp väldigt lätt, minsta motstånd får dom att kasta in handduken medan andra är nästan FÖR envisa på gränsen till vad som är klokt och bra.
Bland hästägare har jag sett alla de sorter.
Folk som, precis som du, köpt hopphästar som sedan inte velat hoppa eller inte velat hoppa med ägaren i alla fall.
Folk vars hästar skrämt skiten ur dom om uttrycket ursäktas.
Folk som haft en helt skev bild av vad det innebär att träna en häst och som blivit besvikna över uteblivna framgångar när de i själva verket (om de begripit bättre) borde insett att med den (obefintliga) träning de gett sin häst inte kan förvänta sig bättre resultat heller.
Folk som TROTS idog träning känt att de och hästen inte passar ihop- ryttaren har velat mer än hästen och/eller så har hästen haft någon fysisk/ psykisk begränsning som gjort att träningen inte gett önskat resultat.
Med andra ord kan man ”ge upp” av många olika anledningar och jag brukar ALDRIG tycka att det är idé att försöka övertala någon att behålla en häst de inte längre vill ha kvar.
Dels brukar det inte löna sig och dels finns det massor av ANDRA hästar ”out there” så då är det bättre att ekipagets vägar skiljs åt och så provar man något annat i stället.
Att sedan gräset inte alltid är grönare på andra sidan lär vissa upptäcka i sinom tid ändå- den som tex inte är seriös med sin träning men skyller allt på hästen lär med största sannolikhet uppleva samma sak med nästa häst också- ytterst få hästar går som klockor av sig själv- i alla fall när det gått ett tag.
Men som sagt; vill man sälja ska man absolut göra det och strunta i andras eventuella åsikter för det är också min erfarenhet; att det är väldigt lätt att tycka en massa när man själv inte sitter med problemet, vad det nu må vara.
